Första septemberveckan

Veckan inleddes med att jag fyllde pensionär på riktigt, fick en ros och en vals till frukost och på kvällen middag under stjärnhimlen på hotell Karystion.

Det har varit svalare så lusten att göra något har kommit tillbaka.

Roffe har karvat  en pytte-liten kåsa av trä sparat från vår rosmarinhäck, som plötsligt vissnade i våras.

Jag har tagit mig an den lilla jord-plätten utanför altanen igen. Det mesta som jag planterade i våras har torkat eller blåst bort. Nu har vi tagit hjälp av en trädgårdsmästare för att få råd om vad som passar och trivs på ett så utsatt ställe. När vi kom till växt-butiken fanns handlaren inte där, men alla dörrar stod öppna och alla varor var framme. En dam i grannhuset upplyste oss om att ”han snart skulle vara tillbaka”. Efter kanske 10 minuter dök ägaren upp och ursäktade sig. Vi frågade om han inte var rädd att något skulle stjälas, och han sa att:  i och för sig förekommer stölder, men han var inte orolig för en så kort stund.

Det känns som att det är tryggare här än i Sverige, men kanske är det inte så. Jag minns för ett par år sedan på Söder i Stockholm i närheten av  Mats och Sandras bostad. Jag gick in i en liten affär för att leta efter ett läderskärp, ingen personal fanns där, men på en skylt stod:” Jag är på lagret men kommer strax”. Och de första åren i Handöl låste vi aldrig ytterdörren och bilen stod på gården med nycklarna i. Kanske är det så på mindre orter även nu.

I mitten på veckan gjorde vi en IKEA-tur framför allt för att skaffa förvaringsmöbler. Nu vet vi att vi vill vara kvar här i flera år, har fler saker och behöver ordna det mer praktiskt omkring oss, särskilt i kök och ”hall”. Vi åkte vägen via Styra och tog en tidig färja. Det var inte mycket folk på båten, men till vår förvåning såg vi vår vän Dimitrios med svärfar komma ombord och vid ett bord uppe på däck satt vår granne Maki med familj och goda vänner.  Dimitrios svärfar pekade på ett enormt stim småfiskar (gavros) som höll till bakom färjans propellrar. Många, många tusen som simmade runt i stora stim och glittrade när solen nådde ryggarna. Och lite lägre ner syntes enstaka större fiskar  som mörka skuggor (kefal)  som då och då snabbt tog sig en matbit underifrån.

IKEA är effektivt men tröttande. Eftersom vi missade färjan på återvägen fick vi tid för återhämtning på fiket i Agia Marina.  Med gratis teater i form av en korpulent man som klädde av sig i kalsonger och skor, kastade sig i vattnet, simmade ut till en stor gummibåt, hämtade en nyckel i en tamp på ena sidan, simmade till andra sidan och låste upp ett hänglås, gjorde loss en kedja och tog sig upp i båten. Drog iväg i full fart rakt ut i sundet mot Evia, men kom strax till baka in till kajen, tankade båten, tog ombord en annan kille, drog iväg utåt igen, kom tillbaka, släppte av killen, åkte tillbaka till bojen och så upprepades hela proceduren med kedjor och tampar!

Hemma har ett par dagar gått åt till att montera möbler och organisera om.

I slutet av veckan har det blåst riktigt ordentligt! Fartygen har ankrat upp i bukten och skummet ryker vitt på vattnet. Vi tog första stavgångs-promenaden sedan det blev för varmt i juni och turen gick tidigt på morgonen till klippkyrkan, Theosképatis. Den har fått nya färger i sommar, det blå och vita har kompletterats med gult! Motvinden på vägen dit var så stark i byarna att vi ibland inte kom framåt. Hem blåste vi nedför backarna och var tvungna att bromsa farten. Kanela skuttade runt och jagade fåglar med en glädje som vi inte sett på länge och när vinden tog i lite snett bakifrån blåste hennes bakdel iväg åt sidan.

SÅ härligt att vara igång med stavarna igen!