Så, efter månader av torka, öste regnet ner i tre dygn, blixtarna korsade himlen och åskan skrämde livet ur Kanela. Gruset på vägarna till vårt hus sköljdes bort och vattnet grävde djupa hål och skar nya diken tvärs över eller längs med dem. I stan blev alla gator ner mot hamnen till åar med forsande brunt vatten där diverse skräp och tomflaskor guppade förbi i korsningarna. Men samtidigt blev hela staden nytvättad och fräsch och redan har nytt grönt gräs och nya blommor börjat spira.
På måndagskvällens danskurs kom blixt och dunder samtidigt ovanför lokalen och strömmen försvann vid två tillfällen. När vi kom hem igen och öppnade dörren möttes vi av en flod av vatten, hela golvet var översvämmat! Murgolvet utanför entrén lutar mot dörren, dräneringshålen i muren var igensatta av växtskräp med följd att vattnet hade stigit över tröskelstenens nivå och runnit in under ytterdörren. Så istället för en efterlängtad sen måltid blev det ommöblering, skryffla vatten och torka golv! Men, vilken tur att vi inte har någon stor yllerya på golvet och att golvet är av sten!
Nu är IKEA-symaskinen som vi fick av näckros-gänget invigd. Första uppgiften blev att lägga upp ett par jeans och det klarade den utmärkt! Tack vänner!!! Nästa uppgift blir att sy en skyddshuv till grillen, men för det krävdes ett IKEA-besök för inköp av markistyg. Det besöket blev gjort på onsdagen!
Finvädret, men svalare, kom tillbaka i slutet av veckan. På fredagen blev det en vandring från Mili på småvägarna bakom Castello Rosso nästan 550 höjdmeter upp på berget till Portes, där vi medan vi fikade kunde kika på första toppen som man rundar vid bestigningen av Mt Ochi. Vägarna är otroligt förstörda och helt ofarbara av fordon, först av 240 mm-regnet förra sommaren, sedan av de senaste dagarnas häftiga regn.
Söndagen den 28:e var det exakt 2 år sedan vi lämnade Karystos efter vårt första besök. Medan vi väntade på att bussen skulle gå då 2010, dunkade trummorna i stan och massor av barn paraderade på gatorna. Hela Grekland firar en av sina nationaldagar, ”Ochi-dagen” den dagen, man firar att premiärminister Metaxa 1940 sa nej till Mussolinis krav på att få skicka trupper genom landet. Det är man ur huse och skolbarnen lägger ner kransar vid statyn på torget. I år var vi med och firade och konstaterade att nu är det ganska många här som vi hälsar på och som känner igen oss!