En vandring i solen, en ganska vanlig dag i vårt liv.
Förra året den här tiden åkte ett gång till Skiros, i år bestämdes det att Tinos skulle bli vårt mål. Vi blev 10 personer som ställde våra väckarklockor på halv fem för att hinna färjan 06.00 från Marmari. Färden fortsatte 07.50 från Rafina mot Andros och vårt mål Tinos, dit vi kom kl. 11.30. Jag/Rolf hade vaknat med en riktigt dålig rygg. På resan var, turligt nog, min supermassör Mai med. Hon hjälpte mig men det krävdes oxå en dags vila. På söndagen var jag så redo för en heldagstur. dom andra hade redan gjort två turer. Jag var skör men kände att jag nog skulle klara att gå.
Turen började med att vi tog taxi till en kyrka strax under den topp som höjer sig över huvudorten Tinos. Vandringen började med att vi gick upp på toppen, förbi en katolsk kyrka, genom en venetiansk fästning och på slingrande stenlagda stigar till toppen. Utsikten över havet, staden och den bergiga ön var enastående. Vi gick ner och fortsatt norrut på ön. På stenlagda gamla vägar vandrade vi i ett grönskande vårlandskap. Tinos är känt bl.a. för sina duvor och duvslagen fanns överallt i landskapet. Den under stora delar av året torra och karga ön lämpade sig inte så väl för djurhållning så duvor var en viktig del av födan.
Ett roligt stopp blev den” self service ” bar vi kom till i en by. Där kunde du köpa det mesta för en fikapaus t.o.m en snaps! Du försåg dig, diskade och betalade, väldigt trevligt! Vårt mål för dagen var byn Agapi och flera andra byar på vägen, alla vita så typiskt för bebyggelsen på ”Öarna”.
Vi rastade i en av de vita byarna, känd för sina ”jättekast”, stora runda stenar spridda över landskapet, precis som inlandsisen gjorde hos oss. Vila på ett litet torg utanför en vit kyrka, i ett strålande solsken, lite avundsjuka blir ni väl? Tempot på våra vandringar är inte så högt så vi har gott om tid att njuta av det som våra sinnen upplever.
I byn Agapi (agapw=älska) bestämde några att avbryta och tog taxi hem. Jag/Rolf beslöt att tillsammans med tre andra fortsätta färden ett par timmar till. Vandringen gick någon kilometer på stora vägen men sen vek vi in på dom vackra gamla stenlagda monopatis/ stigar som slingrar sig mellan stenmurar i landskapet. Det blev två timmar i vårgrönska, fågelsång och porlande vatten. Taxi hämtade oss för hemfärd och Lrfteris, vår chaufför, berättade om ön och dess sevärdheter.
Dagens vandring avslutades som alltid på en restaurang med god mat och dryck. Jag är så glad att jag är penionär!!!!
And a Google try to make you understand!
A walk in the Sun, a fairly typical day in our lives.
Last year this time we went to Skyros with some HH- people. This year it was decided that Tinos was going to be our goal. We were 10 people who set our alarm clocks at half past four in order to catch the ferry 06:00 in Marmari. The journey continued 07:50 from Rafina to Andros and our goal Tinos, where we arrived at. 11:30. I / Rolf had woken up with a really bad back. On the journey was, thankfully, my super masseuse Mai. She helped me but it took also a day of rest. On Sunday, I was so ready for a full day. the others had already done two walks. I was fragile but felt that I probably would be able to walk.
We took a taxi to a church just below the peak that rises above the main town of Tinos. We started with walking to the top, pasting a Catholic church, trough a Venetian fortress and winding cobbled paths. The view of the ocean, the city and the mountainous island was outstanding. We went down and continued north on the island. On ancient cobbled roads we walked in a green spring landscape. Tinos is known among other things, for its pigeons and the dovecotes were everywhere in the province. The best parts of the year is dry and the barren island was not suitable for animal husbandry so doves were an important part of the diet.
A nice stop was the ”self service” bar we came to in a village. There you could buy almost everything for a coffee break and even a ”snaps”! You provided your self, made the dishes and paid, very nice! Our goal for the day was the village Agapi and several other villages on the way, all white, so typical of the buildings on the ”Islands”.
We were resting in one of the white villages, known for their ”giant caste”, large round stones scattered in the landscape, just as the ice sheet did in Sweden. Resting on a small square outside a white church, in a brilliant sunshine, you get a little jealousy , well? The pace of our hikes are not so high, we have plenty of time to enjoy what our senses perceive.
In the village Agapi (agapw = love) some decided to take a taxi a taxi home. I / Rolf decided that, along with three others continue to walk another two hours. The walk went a few kilometers on the main road but then we turned onto them beautiful old cobbled monopatis / paths that wind between stone walls in the countryside. It was two hours in spring greenery, birdsong and rippling water. The taxi picked us up to go home and Lrfteris, our driver, told us about the island and its attractions.
Today’s walk was closed as always in a restaurant with good food,drink and as always ,good company. I’m so glad I’m retired!!!!
Nu är det länge sen ni skrev (mars-april 2015).
Jag saknar era dokumenterade upplevelser.
Staffan S