Medan oktober gled över i november har vi haft en vanlig vardagsvecka. Sommarvärmen fortsätter och Roffe har badat och snorklat vid flera tillfällen. Jag var på sjukhuset på måndagen och tog bort en fläck som jag bekymrat mig över, så för mig har det inte varit aktuellt att bada, men jag var med och solade på lördagen. Nätterna är längre och lite svalare nu, så tunnaste istopps-täcket och öppen balkongdörr ger perfekt natt-temperatur i sovrummet. Frukosten äter vi i solen på framsidan av huset, ibland med en extra tröja på.
IKEA-resan resulterade i en del praktiska förändringar i lägenheten. Gästrummet uppe har blivit ett arbetsrum med en snickerihörna med röd Snillestol för Roffe och en syhörna med vit Snillestol för mig. Sängen får finna sig i att stå på högkant tills någon kommer och behöver den. Symaskinen visade vad den går för och har gjort ett perfekt syjobb med en skyddshuv i svart-vitrandig markisväv till grillen.
En liten vit hylla kom upp i soffhörnet för att ha något att sätta en orange klämspot på. Golvlampan som stod där förut har Roffe lagt uppe på köksskåpen och så har den hux flux blivit till en taklampa. Och med hängkorgarna som vi fått av Magnus och Caroline har vi nu en väl fungerande kökshörna där Roffe härjar runt och jag mest försöker hålla mig ur vägen.
Vi har fått vår första språklektion i grekiska av vår lärargranne Katerina. Första läxan består i att lära oss uttryck som är användbara i affärerna och använda dem praktiskt. Och att prata med varandra som om vi är i affärerna. Det känns som om det gör nytta!
På fredagen skippade vi gymmet och gjorde en bergstur istället. Vår idé var att ta oss från byn Mili via Tsoukali upp till en grusväg som vi såg vid Portes förra veckan. Kanske vi t.o.m. skulle hitta en stig emellan. Efter ett par timmars klättring i bra terräng kom vi till ett fält av stickiga buskar, ogenomträngligt utan benskydd. Nu fick vi chansen att pröva våra snölås från Lundhags som vi tog med just med det syftet. De fungerade utmärkt och på andra sidan buskfältet hittade vi en väg. Jag var rejält trött, men Roffe började springa vägen i båda riktningarna för att se vart den ledde och det var vägen från Portes som vi sökte! Och vägen ledde fram till ett hus! Jag har en idé om att en väg aldrig bara leder fram till något utan fortsätter på andra sidan, så efter en rast bestämde vi oss för att försöka ta oss tillbaka ner i dalen via huset. Vilket vi inte skulle ha gjort! Två timmar senare var vi tillbaka nere i Mili efter att ha fastnat i branter och helt oigenomträngliga buskpartier, backat, försökt på ett nytt ställe, gått tillbaka igen och till slut desperat bara klivit på över taggbuskarna. Gissa om vi var trötta? Gissa om vi hade nytta av benskydden? Gissa om det var synd om Kanela?
Så lördag blev verkligen en ”röra-sig-så-lite-som-möjligt”dag, åtminstone för Kanela och mig!
Trots det blev det en heldag med Happy Hikers på söndagen. Klockan 9 träff på torget, bilar till Agios Dimitrios och sedan gick vi, 14 personer, hela ravinen ända ner till havet på de urgamla stigarna. När vi satt och åt och drack öl på tavernan i Ag Dimitrios efter vandringen gick det inte annat än att bli lycklig av att höra hur grekiska, franska, engelska, holländska, svenska, tyska och danska blandade sig runt bordet och hur skratten är gemensamma oavsett språk! I bilen på hemvägen la sig Kanela ner mellan mina fötter på golvet i framsätet för första gången, så trött var hon!