Vi läser svenska nyheter på nätet varje dag. Mörkret, kylan, isen och snön som har intagit hela landet verkar så abstrakt när man inte själv lever i det.
Här är det också vinter. Men det innebär att det är ljust ”bara” 10 timmar, att det av och till drar förbi kraftiga oväder med regn och åska, att vinden piskar upp vågor som svämmar över hela vår badstrand och att temperaturen några enstaka dagar går ner under + 10 grader. Den här veckan har vi promenerat i + 20 någon dag och just nu (lördag) piskar haglet mot fönstren i en av de värsta regnstormar vi upplevt sedan vi kom hit.
Vi har hållit lite låg profil några dagar. Roffe fick en muskelbristning i sin vänstra vad-muskel, när han besteg berget förra veckan. Han är för stark för sin egen hälsa, brukar jag säga. Och jag har måst fortsätta att vara snäll mot mitt högra knä. Måndagsdansen, lite gym och några lugna promenader har fått vara tillräcklig motion.
En vandring i närmaste omgivningen med kameran i handen, kan se ut som följer: på parkeringen framför huset betar en åsna i det tjocka gräset. En pelargon som bildar en blommande buske, en mur med terracottafärgade stenar och en trädstam som någon gång under sin växt tagit med sig en sten upp i luften fångar uppmärksamheten längs vägen. Strax utanför bebyggelsen är ängarna och olivlundarna fulla av höns, får och getter. Ett föl som går med sin mamma på en äng är lika nyfiken som alla andra ungar. Nya blommor dyker upp i gräset. På väg ner mot havet tilltar vinden och dånet från vågorna som rullar in mot stränderna. På grusvägen tillbaka upp till vårt hus får vi väja för nya stenar och hoppa över nya diken, som regnet har grävt fram.
De nya akrylfärgerna är invigda. Jag fick som hemläxa att måla av ett svart-vitt foto av två ägg och en vit boll med skuggor. Mycket svårt med alla gråtoner, men så kul! Jag tillbringar många timmar med att försöka lista ut hur färgerna fungerar och vilken pensel som fungerar till vad. Det har visat sig att även fingertopparna är mycket användbara!
Lördag kväll var det dans-uppvisning i sport-hallen. Först var det barn-och ungdomsgrupper som visade upp latindanser och street. Sedan blev det lokala folkdanser med traditionellt klädda dansare från Karistos och grannbyarna Lala, Marmari och Styra. Sporthallen var proppfull med folk. Roffe och jag och en massa andra fick stå trots att vi var där en halvtimme innan tillställningen började. Allt inleddes med en nyårssymbol, en stor kaka delades upp i bitar, som delades ut till dansgrupperna. I en av tårtbitarna fanns ett mynt och för den som fick myntet väntar lycka under det nya året. Det var dansgruppen från Karistos som hittade myntet och jubel utbröt. Sedan bjöds alla i publiken på en kaka. Av folkdansarna imponerade gruppen från Styra mycket på oss, de var duktiga och hade lyckats intressera även unga killar att dansa, det var nästan lika många killar som tjejer i den.
”Gästlistan” för våren börjar fyllas på. Roffe har fixat almanacksblad som vi har hängt på väggen vid telefonen. Där skriver vi in eventuella besök med blyerts och bestämda besök med rött. Det är redan ganska många röda streck, jättekul!