Nu, två dagar före lucia, har vi ”gjort” IKEA inför julen. Det har börjat bli en tradition för oss att på julafton först gå till klippkyrkan – Theoskepasti – och sedan äta jullunch hos oss tillsammans med andra utan familj i Karystos, mest xenos förstås. En lunch i svensk stil med en del hemlagat och en del IKEA-lagat. I år blir vi nog 12 – 13 personer.
Vi handlade också en ny hylla med massor av lådor och fack för alla prylar som samlas runt oss. Och hyllan vi redan har får flytta en våning upp och bli en riktig bokhylla, bl.a. för att härbärgera sex kassar svenska böcker som vi har fått av bokälskaren Kari från Finland. Kari har bott här i många år, men ska nu flytta med sina 3000 böcker till sin dotter i Thailand.
Förutom IKEA-hyllan och mattan vi köpte i Aten tillsammans med Petter, har vi köpt en stor, gammal, hemvävd, grekisk ullmatta i underbara röda, blå och gröna färger. Vi har förundrats över att här finns så många får och getter, men att ingen längre tillverkar något av deras hår eller ull! När vi träffade Peggys mamma Noula i Marmári, fick vi titta in i Marmáris lilla hembygdsmuséum som hon är mycket engagerad i. Bland alla fantastiska handarbeten fanns en hel del mattor och jag kom att fråga om någon fortfarande väver sådana. Noula kände inte till någon, men däremot fanns en del skänkta mattor som var till salu. Och bland dem låg ”vår” matta! När vi skulle hämta och betala den träffade vi några andra ”muséikvinnor” och satt och pratade en stund med dem över juice, tsipourou och sesamkakor. Doula, en kvinna i min ålder, berömdes av de andra för sin kokkonst och till slut blev vi inviterade att laga kourkoubines tillsammans med henne i hennes kök! Koukoubines är en slags hemgjord pasta. Vi ska prova att göra dem på Noulas egenodlade glutenfria zea-mjöl. Det ska ske efter nyår och är något vi ser mycket fram emot!
Mina grek-studier börjar ändå till slut ge lite resultat! Jag har börjat slappna av och prata på och vid några tillfällen har jag t.o.m. klarat av att finnas i en dialog och hjälpa till att föra den framåt! Men det krävs att den jag talar med är förstående och talar långsamt.
Vädret har av och till varit riktigt höst-ruskigt med häftiga regnmängder, men däremellan är det sköna dagar då vi har gjort långa vandringar på upp till nästan fem timmar. Roffe har dessutom börjat löpträna efter att rådet att skaffa kompressionsstrumpor visat sig vara en succé.
And the google version:
Now, two days before Lucia, we have ”done” IKEA for this Christmas. It´s begun to be a tradition on Christmas Eve to first take a walk to the rock church – Theoskepasti – and then have Christmas lunch in our home together with others without family in Karystos, most Xenos of course. A lunch in Swedish style with some homemade and some IKEA -made dishes. This year, we will be around 12 people.
In IKEA we also bought a new shelf with lots of drawers and compartments for all gadgets that gather around us. And the shelf we already had have to move one floor up and become a real bookshelf, to – among other things – house six bags Swedish books that we have got from the book-lover Kari from Finland. Kari has lived here for many years, but will now move with his 3000 books to his daughter in Thailand.
In addition to the IKEA shelf and the carpet we bought in Athens with Petter, we have bought a big, old, homespun, Greek wool carpet in gorgeous red, blue and green colors. We have noticed that there are so many sheep and goats here, but that none produces anything from their hair or wool! When we met Peggy’s mother Noula for a coffee in Marmari, we had the opportunity to look into Marmaris small local folkmuseum which she is involved in. Among all the amazing handicraft there was a lot of carpets and I asked if someone still weaves them. Noula did not know anyone, but there were some donated carpets that were for sale. And among them was ”our” carpet! When we some days later went to collect and pay it, we met some other ”folkmuseiwomen” and sat down and talked with them for a while over juice, tsipourou and sesame cakes. Doula, a woman of my age, was praised by the others for her cuisine and in the end we were invited to cook kourkoubines with her in her kitchen! Koukoubines is a kind of homemade pasta. This will take place after the New Year and is something we very much look forward to! We’ll try to make them from Noulas homegrown gluten-free zea flour.
My Greek studies have started to give some results! I have started to relax and just speak and on occasion I have even managed to be in a dialogue and help it to move forward! But it requires that the person I speak with is understanding and speaking slowly.
The weather has from time to time been really terrible with heavy rainfall, but in between we have beautiful days when we in short sleeves have done long hikes for up to nearly five hours. Rolf has also started to run again as the advice to buy compression stockings proved to be a success!
This is why we love to walk high for the wiews.
This time of the year it can be cold but very often we have this days when we can take a coffee outside…
….. and tanning…
…with a stunning wiew, nice flowers and picking turkeys. Life is nice!
In Marmari on the local museum you can see so many beautiful things that mainly women have done.
We were there to by a carpet and we sat down a while for a chat….
…. and we will bake with these nice ladies in Januari…
… and here is the nice carpet followed us home. Homemade and beautiful aged like us.
A Xmas tradition here is to decorate a boat with lights and this is the most beautiful we´ve seen.
We save things and it comes to a point when you need somewhere to store it and IKEA has the solution.
The point where we stops to reload our mental batteries………
……. and take som water on
the walk we do the most- Theoskepasti!
These warm and sunny days it´s nice to sit down with friends and have something to drink and eat.
December is a walking month. The temperature is nice for long walks. I´ve been testing my new backpack, a perfect one!
Kanela is always following and she loves it. The only time she´s away for a longer time is when she sees a fox.
This tree is next to a church ruin. It has seen this church to be built, used and become a ruin – a church life and still growing!!
Kanela is a bit tired of modern music because she have been listening to #mh14.
We are also helping the light this ”dark” month. The quotation marks because we are Swedes.