Tiden rullar på…….

Tiden springer iväg och vi med den. Den mesta tiden lever vi vanligt vardagsliv med handla, laga mat, tvätta, städa, fixa i trädgården, plugga grekiska, dansa på danskursen, snickra, sy, hugga ved (Roffe) och umgås med vänner.

Vi har hunnit med två söndagsturer med Happy Hiker på för oss nya vägar, en i ett vackert gammalt odlingslandskap längs kusten mellan Marmari och Karystosbuktens västra udde och en uppe på platån norr om Marmari. Den senare fick ett roligt och oväntat stopp när vi skulle fråga efter vägen i ett hus och hela gruppen på c:a 15 personer istället blev inbjudna att prova hemgjord tsipourou medan destillationsapparaterna puttrade intill. Den entusiastiske tillverkaren hade massor med blandningar som han absolut ville att vi skulle smaka och ibland också gissa vad den var gjord av. Mycket varmare och väldigt glada bestämde vi efter det att promenaden var precis lagom lång och vände tillbaka till våra bilar.

Vi har också gjort två egna ”upptäckar”-turer av flera projekt vi planerar att göra. Det är då vi trivs som allra bäst när vi ger oss ut för att hitta någon ”ny” stig! Kroppen får jobba och belönas med massor av endorfiner när det plötsligt dyker upp ett oväntat fynd framför ögonen.

Idag (fredag) sökte vi en annan stig än den vanliga, som går flera km på en betongväg, mellan passet från kolonnerna upp till toppen av Mt Ochi. Vi gick från kastanjeskogen upp på topparna väster om Ochi, försökte lokalisera var vi har varit förut och få ihop kartbilden i huvudet med den riktiga. Vid nästan varje steg låg blodröda stenar med fantastiska mönster och förvridna grenar och rötter som hade åkt ner i ryggsäcken om den hade varit med. Som vanligt hittar man skydd byggda av stenar vid lämpliga hålor och klippöverhäng även på de mest otillgängliga platser. Skydden är nog oftast tänkta för getter och får. När vi nästan tänkte vända, högt uppe mellan två toppar, fick Roffe syn på lämningarna en gammal bosättning som helt tydligt var byggd för både djur och människa. Intill en dunge av kastanjeträd i en bäckravin och med skelett av olivträd runt om! Hit ska vi gå tillbaka många gånger!

När vi var på väg tillbaka till bilen vid kastanjeskogen började molnen svepa in. Vi fick skynda på stegen och av och till försvann sikten i dimman. Att fastna i oväder på berget här är lika obehagligt och farligt som i Sverige. Vi har haft sommarvärme i flera dagar och inte en droppe regn på en månad. Nu säger prognosen att vi ska få regn i minst en vecka. När vi kom fram till den rösade delen av stigen ner till kastanjeskogen började det skvätta lite och när vi hade kört ner med bilen några hundra meter var alla topparna insvepta i mörka moln. Snacka om timing!