berggrunds.se

Juni tuffar på och har den här veckan fyllts av mycket bad och många mysiga mat-stunder eftersom Roffes syster Ewa med make Kjell, dotter Zandrah och barnbarnet Freja har hälsat på i Karistos. En tur upp till 1200-talsborgen Castello Rosso och marmorsåskoppen Tsoukali blev det i alla fall. Men även när vänner är här fortsätter grek-lektioner och thaichi.

Våra gäster nu och tidigare har provat de förmånliga erbjudanden som finns här. Klippning inkl. tvätt -herr 10€, dam 12€. Manikyr inkl.nagellack 13€ oavsett kön och dito pedikyr 17€. Hittills har alla varit nöjda med resultatet. Här finns också en massör som vi båda anlitat flera gånger och som Malin och Michaela också provade. Vi tycker att hon är mycket bra! Hon tar 35€ för en total genomgång. I Roffes fall blev det 2 timmar pga slarv med att hålla efter kroppen!!

Jag gör ett nytt försök att lära mig mer grekiska och har börjat träffa Marijke 1 ggn/vecka för att konversera. Marijke är visserligen från Holland, men har varit gift med en grek och har bott här i många år. Första träffen kändes lovande och nu tränar jag bokstäver, ord, uttal och grammatik igen.

Danskursen avslutades för den här säsongen med en danskväll på To Rema. Vi förvånas fortfarande av hur sena vanor grekerna har. Vi och alla andra ”xenos” var där kl 9 – 9.30 på kvällen. Maten serverades vid 11-tiden och dansen kom segt igång vid 12! Men vi hade trevligt så länge vi orkade, kvällströtta som vi är var vi hemma lite efter 1. Mest fascinerad var jag av en kille i 12-årsåldern som dansade njutningsfullt och skickligt  och gärna, helt utan hämningar, tog ledningspositionen i dansledet där det förväntas att man verkligen visar upp sig! Fortfarande är det många danser vi inte kan, men det är roligt!  I oktober börjar kursen igen!

Lördagen blev fullproppad med aktiviteter.  Före thai chin bakade  Roffe sitt underbara fröbröd (som nu finns i många varianter) till festen/knytkalaset som Mai ordnat för att fira att sommaren är här! Vi var ovanligt många på thai chi-lektionen, men till partyt efteråt dök det säkert upp tjugo personer till. Roffe och jag fick lämna festen ganska tidigt för att åka till färjan i Marmari.

Så for vi till Aten igen för att stråla samman med Roffes syster Ewa med familj. Och upplevde ett Aten med mycket fler turister, men återigen stängda affärer. Nu kanske vi äntligen har lärt oss att det inte är någon idé att åka dit en helg efter lunchtid lördag, om man vill att alla affärer ska vara öppna!

Vi tog oss en mini-semester mellan maj-besöken och juni-besöken. Våra f.d. grannar Zoi och Nikos har just fått sitt första barn Gabriella. Vi ville hälsa på dem, ta med lite smått och gott som de inte fick plats med i sin lilla bil när de flyttade tillbaka till sin hemstad Larissa i mars, och samtidigt se oss omkring längs vägen.

Så i lördags tog vi bilen för att börja med att ”scanna av” norra delen av vår egen ö Evia. När vi passerat öns huvudort Chalkida, där bron till fastlandet finns, började ett helt annorlunda och grönt landskap med branter och raviner, vindlande vägar, skogar och ängar omväxlande med bördiga åkrar.  Några km ifrån staden Prokopi  vimlade det av vandrare längs vägen. Utan att ha en aning om det, hade vi lyckats pricka in årsdagen av den helige Ioannis död, 27:e maj 1730, som firas stort av 1000-tals pilgrimer och besökare. Osios Ioannis föddes i Ryssland, togs som fånge i kriget mellan Turkiet och Ryssland under Peter den store och gavs som slav åt en turkisk kavalleriofficer i Prokopi. Trots ett mycket hårt liv stod han upp för sin kristna tro och stallet han bodde i blev till en helgedom. Han dog bara 40 år gammal och mirakel började ske där han begravdes, vilket omskrivs både av turkarna och de kristna från den tiden. Även idag sägs det att det sker mirakel vid hans reliker i Prokopis kyrka. För oss räckte det med att besöka marknadsstånden med allsköns tingeltangel som också kommit dit.

Längre norrut påminde naturen oss ibland om Toscana, ibland flyttades vi tillbaka till Sveriges barrskog och till vilken landsväg som helst i t.ex. Hälsingland. Massor att se, vackert, absolut värt att återvända till.

Första natten sov vi i Loutra-Edhipsou på Evias nordvästra sida. Platsen är känd sedan antiken för sina varma källor och enligt mytologin skapades de av Athena för att Hekules skulle återfå sin styrka mellan sina stordåd. Inne på det mest fashionabla spa-hotellets gård, såg vi gästerna strosa omkring i vita badrockar. Själva valde vi den allmänna stranden där det heta vattnet strömmar ut och blandar sig med havsvattnet. Det gällde för oss att hitta en klipp-grop lagom nära utloppen för att inte bränna rumpan. Kanske samma grop som Herkules badade i! Märkligt uppfriskade och avslappnade bestämde vi oss för att för ovanlighetens skull avsluta dagen med en vedugnsbakad pizza, som vi serverades vid ett bord på kajen alldeles utanför vårt hotell.

På söndagen tog vi färjan över till Glyfa på fastlandet, passerade Volos och klättrade på smala serpentinvägar upp på Pilioshalvöns högsta berg (1470 möh). Där ligger skidorten Hania med enorma parkeringsplatser intill liftarna. ”Definitivt häftigare nedfarter än Gustavsbergsbackens” blev Roffes kommentar. Otroliga branter, byar där husen nästan var byggda ovanpå varandra, massor med skog, men bara alla möjliga sorters lövträd. Roffe rattade oss till byn Mouressi på östbranten där vi bodde kungligt och sov i en himmelssäng. Och åt minnesvärda hortokeftades på en terass med utsikt över hela Egeiska havet. Hit ska vi tillbaka för att vandra!

Så blev det sträckkörning till Larissa på måndagen. En stad med 150.000 invånare. Zoi och Nikos hade ordnat barnvakt (de första 40 dagarna ska barnet helst vistas i hemmet i Grekland) och efter babypussande guidade de oss runt. Som allt annat i Grekland är den urgammal med minnen ända ifrån 4000 år f.Kr. Men p.g.a. en jordbävning som förstörde stora delar av staden är den ganska modern och luftig, med lite bredare gator och större torg. Vi trivdes bra och njöt av folkmyllret tillsammans med de ganska trötta nyblivna föräldrarna. Hotellet låg mitt i centrum, vi var tvungna att köra på en av gågatorna för att komma dit.

Ett IKEA-besök och fem och en halv timmes bilkörning senare var vi tillbaka hemma på tisdag kväll. Kanela var ute på byn, men våra grannar Cristos och Katerina hade klappat om henne varje dag och gett henne vatten och mat.

Det kändes som att vi hade varit borta väldigt länge!

Grekiska danskursen började igen efter påsk-uppehållet. Inne i lokalen forsade svetten från alla oss dansare och ute forsade regnet. Vi avslutade med att öva på dansen hasapiko, en verklig utmaning för hjärnan! Men rolig är den!

Efter en lång period utan regn, var det härligt med ett par dagars nederbörd och inomhusaktiviteter. Allt damm ute tvättades av och gräset blev genast grönare. Roffe har bakat och kokat och tillverkat en kryddtork, en anordning som hissas upp i taket uppe i hallen. Jag har skördat kryddor, sytt en kjol och blivit matad med jämna mellanrum! Jag undrar om jag kanske börjar bli lite bortskämd?:-)

Roffe har fått jobb! Koula, vår hyresvärdinna, har sett att han har slipat och målat om våra utemöbler och undrade om han skulle vilja göra det med de andra lägenheternas utemöbler också! Mot ersättning! Extra bra eftersom gymmet har stängt och Roffe har en hel del energi över.

Jag (M) har nu sytt två klänningar och en kjol på den lilla behändiga symaskinen från IKEA, som ”näckros-gänget” hade med sig i höstas. Jag är verkligen imponerad av alla fiffiga detaljer, som t.ex. hur enkelt man byter pressar-fot. Jag har fortfarande många sömnadsprojekt kvar!

Mickan och Niklas kom på torsdagen. De fick omedelbart känna av att det var Grekland de skulle till. Planet försenat. Först tre timmar, sedan lite till, sedan lite till… De grekiska flygledarna strejkade! Men Mickan och Niklas hade turen att komma med ett av de få planen som inte var inställda, och hann med sista färjan till Marmari.

Vädret var varmt och fuktigt med höga moln och någon enstaka regndroppe på fredagen, så de passade på att  göra en toppbestigning på Mont Och tillsammans med Roffe. Via tsoukalin,  kolonnerna och bergspasset upp till toppen och ”Cecíls” kalderimi tillbaka. Längs vägen hittade de orm, näbbmus, största gräshoppan och minsta sköldpaddan hittills. De har dessutom fått se största spindeln hittills. Den satt på fönsterluckan till vår altandörr, belyst av ljuset från stämningslyktan, när vi satt där ute efter maten och njöt av kvällssvalkan.

Det blev perfekt med en till största delen vilo/solningsdag när solen tittade fram från en klar himmel på lördagen. Niklas, som tränar inför fjällmaran, sprang två långa turer och har numera ett vitt band över ryggen efter bältet till pulsklockan. I samband med Thai Chin fick vi veta av Pierre att regnet, som kommit dagen innan, var ett s.k. ”Sahararegn”, med fuktmoln som innehöll sand ifrån öknen. Och på vattenytan vid stranden fanns det en tunn hinna av damm. Vår för en gångs skull nytvättade bil och svarta gorona är alldeles dammprickiga.

Happy Hikers söndagsvandring gick på gamla kalderimin mellan Agia Dhimitrios och Koulianou och samma väg tillbaka, högt uppe på berget på ravinens östra sida med utsikt över Egeiska havet. Till vår förvåning var det proppfullt med bilar i Agios Dhimitrios när vi skulle äta avslutningslunchen. Ett veteranbilsrally hade paus med lunch där samtidigt! Men Marijke hade ordnat ett bord åt oss längst in under de jättelika platanerna, så vi fick vår öl, för en gångs skull i ett myller av människor, där alla trakterades med grekisk bondsallad, feta, tirópita (ostpaj),  hortópita (paj med ätbara örter) och ugnsbakad potatis.

Ted och Elisabeth berättade om en grotta i klippan vid ravinens strand. Så  på måndagen blev Roffe, Niklas och Mickan speleologer och hittade grottan! Man klättrar in i den och väl inne i den är det som en pool,  upplyst av ljus som kommer in underifrån! Själv satt jag under tiden som en pascha på stranden och bevakade hur de jobbade. Jag bedömde att min simkapacitet inte riktigt räcker till än. Men någon gång i sommar ska jag också dit!

På måndagen, annandag påsk, åkte vi till Aten för att handla och möta upp Kjell och Cilla med barnbarnet Lia. Vi fick se en stängd stad där det nästan inte ens gick att hitta ett öppet matställe. Det blev bara en promenad runt Akropolisklippan innan vi allihop tog bussen tillbaka till Rafina och färjan. Av färjan klev Ingeborg och Rune på väg hem till Sverige, som fick en hejdåkram till innan de tog sin buss till flygplatsen.

Hemma i Karistos hann vi med ett kvällsdopp nere vid Cochilli före middagen. Grekerna tog inte ledigt 1:a maj i år. Istället kompenserade man sig genom att ta även tisdagen efter påsk ledigt. Så även i Karistos var nästan alla affärer stängda , men staden sjöd av liv på kvällen när vi gick in till centrum för att äta.

Vår vän Georg på Karamousa hade sin lilla butik öppen och fick sälja flip-flopar till Kjell, som valde himmelsblå, och Lia som valde rosa med blå prickar och gula remmar.

Tisdag morgon for Åsa och Bo iväg norrut på Evia för att se nya vyer innan de skulle hem. För oss andra fick det bli en riktig baddag. Stensamlingen utanför huset växer stadigt, den här gången mest med konstiga stenar, tegelbitar och annat med havet som konstnär.

I mitten av veckan drog molnen in och temperaturen sjönk några grader till mer normal maj-temperatur. Väderprognosen har hotat med stora regnmängder, men det har bara kommit kanske en halvtimmes milt regn.

Veckan har också präglats av ”Owes” förkylning som tyvärr drabbat både Kjell och Cilla, men en promenad runt Castello Rosso och till klippkyrkan Theosképasti har det i alla fall blivit. Liksom massor med goda måltider och samtal. Den nyöppnade glassbaren har fått många besök. Dessutom har Lia slagit oss hur många gånger som helst i familjefrågespelet M.I.G.

Fredagskvällens middag i Aetos med grillade lammkotletter och utsikt över hela Karistosbukten blev en riktig höjdpunkt!  Alla, inklusive Lia 10 år, serverades hemgjord sesamhonungskaka med ett glas tsipourou till efterrätt!

Cilla hade med en bok hon lånat på biblioteket i Östersund: ”Ett nytt liv vid vägens ände”. (ISBN 978-91-85767-28-1) Den första meningen mina ögon föll på när jag öppnade boken var: ”I Grekland dör man inte av vanvård och kallbrand på ett ålderdomshem med det vackra namnet ”Solliden”, utan på byns kafé med en ouzo i handen och huvudet i ett brädspel”. Jag har nu läst hela boken och konstaterat att det lika gärna kunde vara Roffe och jag som skrivit den! Vi delar de flesta av erfarenheterna, så läs den om du vill veta hur vi har det. Den ger en bra bild av livet även här på vår ö!.

Vi ser också att de nu börjar torka runt oss men det är fortfarande full grönska uppe på högre höjder. Kastanjeskogen är vårskir i sin nyspruckna grönska.

Vi har haft en lång solig period med temperaturer med upp mot 30 grader och utan regn vilket är ovanligt för årstiden men de närmaste dagarna kommer att bjuda på lite mer normalt majväder temperatur runt 25 lite skyar och en gnutta regn. Nu kommer vi att få en del besök från Sverige så vi hoppas att vädret blir bra för deras skull.

Så har även april passerat och vi konstaterar att det hela tiden blir grönare och större blomsterprakt. Vi vet att det vänder och vi passar på att njuta varje dag av färgerna, dofterna och prakten.

Vi har varit ute i naturen mycket både till fots och med ”grisen” – goronan på grekiska. Det är så fascinerande att  hela tiden se nya saker, ett faktum som man upplever varje vår men inte upphör att förundras över.

Nu väntar vi på den grekiska påsken. Gatorna städas, kaféerna ställer ut fler bord och stolar,  badstränderna krattas, parasoller ställs upp och solen har gjort ett storartat jobb med badtemperaturen. Både människor och natur rustar sig för sommarens anstormning av sol – och värmeälskande gäster. Dagtid har temperaturen varit över + 20 grader och vi har solat och badat flera gånger.

Alla de nordiska ”säsongarna” börjar också komma, från Norge har Lise och Marthe Lise varit här och de kommer tillbaka igen i sommar. Från Sverige är nu Christer, Arne och Christina och Nouli här för att se över sitt hus och sina lägenheter. Det är trevligt att få lite vinterrapporter från Sverige. Årets kylslagna rapporter har stärkt oss i tron att vi valt rätt bostadsort.

Nu börjar det kännas att sommaren närmar sig, trots att veckan inleddes med ett par riktigt stormiga dagar. Vi ångrade lite att vi tagit ner en del av isoleringen efter vintern, för vi blev medvetna om hur den kalla blåsten kan ta sig in, men efter stormen kommer lugnet och värmen. ”Vår” häst är tillbaka och betar i hagarna nedanför huset och buskarna blommar för fullt runt oss.

Vår Thai Chi – klass träffas varje vecka. En skön blandning av unga och gamla från när och fjärran. Det är intressant att samlas kring något som är nytt för alla och där det krävs väldig koncentration. Det är verkligen tyst i klassen! Att utföra en massa positioner lungt och fint är dessutom väldigt fysiskt och vi är klart trötta efter passet. Vår lärare May är från Vietnam/Kambodja, har bott många år i Frankrike och bor nu i Grekland, så instruktionerna är på grekiska, engelska och franska i en underbar blandning!!

Söndag kväll, sent efter mörkrets inbrott åkte vi till Boursie för ati titta på himlakroppar i Frank och Dominiques teleskop. Så fascinerande att se mångubbens alla ”porer” och skäggstrån, Jupiters månar och Saturnus ringar!

Vår vardag börjar bli ganska fylld av tider. Dans, thai chi, målning, gym, Happy Hikers, …… Den här veckan har det dessutom varit tandläkartider, läkartider, optikertider, tider för att ordna skatt och försäkring för att få registreringsskyltar till fyrhjulingen och på söndagen var det dessutom tid för allmän städdag i Karistos.

Ni som undrar vad vi sysslar med, här är ett bidrag som gör att ni förstår lite bättre:

Läkarbesök: Behöver man en läkare är det bra att känna någon! Det förkortar väntetiden till samma dag! Vilket känns tryggt med erfarenhet från Sverige! Här tog första läkarbesök med utraljud av ben och hjärta en vecka.

Läkarna ville att jag (Rolf) skulle lämna lite prover och detta gav mig en erfarenhet att ta med mig och eftersom jag är pensionär kan jag le åt det hela.

Dag 1 – går till sjukhuset, tar ett könummer – 25 – och konstaterar att dom är på 1 och avverkar ett nummer på tio minuter så jag går hem! Dag 2 – går extra tidigt för att få ett lågt könummer. Det är dock fler som haft samma tanke och det sitter redan 10-15 pers där utan kölapp eftersom hon som startar nummerlapp-maskinen inte har kommit. Receptionspersonalen kommer, startar maskinen och tumult utbryter. En ung man tränger sig tufft mellan alla och rycker åt sig nummer 1, han får en massa skäll, men ber dom fara!! Efter lite dividerande får vi nog till en något  sånär rättvis kö, men då kommer en gammal vithårig dam fram och tränger sig före alla. Hon blir tillsagd att man måste ha ett könummer varvid hon sträcker ut armen, tar ett könummer och skickar in sina papper i luckan. Detta är tydligen vanligt på sjukhus.

Jag får mitt papper till lab med turnummer 1 och går till anvisad dörr för att vänta. När dörren öppnas och jag gör mig beredd att gå in smiter en dam förbi mig, går in och stänger dörren. Detta upprepas ytterligare en gång. Men när tredje damen ställer sig bredvid mig kör jag upp könummret i ansiktet på henne och meddelar att det är jag som är först. Hon gör inte ens ett försök och jag har blivit lite mera grek.

I Sverige sitter vi i kö i telefon och i väntrum i timmar, för att få tala med en läkare. Här går man till sjukhuset, kämpar för sin plats, men får prata med en läkare samma dag!

Måndag den 25:e, greklands nationaldag, blev en ganska kall och blåsig dag. Vi var trötta efter veckan innan och sysslade med lite av varje hemmavid istället för att delta i paraderna, talen och flaggviftningarna på torget. Men staden är dekorerad med blå-vita vimplar och börjar bli städad inför ankomsten av påsk- och sommargästerna. Grekiska påsken firas i år första veckan i maj. Nästa år sammanfaller svenska och grekiska påsken.

Vi förbereder oss också inför sommaren. Roffe har slipat och laserat utemöblerna och jag har fixat i rabatterna. Vi har reserverat lägenheterna närmast vår för våra sommargästers räkning. Och på torsdagen var det dags att fara till Marmari och hämta årets första, Tommi, Malin och Axel!

Karistos välkomnade dem med att gå över till riktigt sommarväder och behov av solskyddsmedel.

Det blev bl.a. en långtur högt uppe på berget, årets fösta grillning, storshopping av fröer och vin, söndagsvandring med Happy Hikers österut bortanför Bouros, massor av calamari, tai chi-premiär, flera bad och simturer, massage hos May och killing, både Tommis ugnstekta hemma och ute på restaurang tillsammans med Karistosvännerna Elin och Panayoti och Erik och Kerstin från Östersund.

Tommi/Malin/Axels påskledighet avslutades i Aten med Akropolis, kaffe på en trappa i Anafiotika, folkvimlet bland Monastirakis affärer, kött-och fiskmarknaden och loppmarknaden.

Finvädret har hållit i sig och det har blivit kjolpremiär för mig och flipflop på för Roffe.