berggrunds.se

Sista måndagen före fastan, Kathará Deftéra (clean monday),  är det helgdag här. Normalt brukar borgmästaren ha en fest österut vid Bouros, och  bjuda på mat och vin, musik, dans och drakflygning. Vid Bouros finns det nämligen inte så många el-ledningar för drakarna att fastna i. Förra året blev det ingenting av detta pga den ekonomiska krisen. I år hade privata företagare skrapat ihop till en mini-variant av festligheterna. Trots att vi har förstått att de nya skatterna har slagit hårt särskilt mot de små företagen och att de lever på marginalen. Vi har t.ex. pratat med en företagare, som hade haft en ”försäkerhetsskull”-besparing men nu inte har ens 1€ kvar!

Roffe och jag träffade några av Happy Hikersvännerna på stranden i Aetos,  och gick tillsammans med dem till festen.  Vägen dit var full av bilar, motorcyklar, hästar och människor. Karistos verkade ha gått man ur huse. På plats i Bouros fanns det bord med plockmat och vin, musik spelades från flaket på en picup, några försökte dansa på det knaggliga underlaget och många sprang för att få sina drakar att flyga. Efter ett par timmars minglande promenerade vi tillbaka till stranden nedanför To Rema, hade picknick och testade våra egna drakar. Roffe hade byggt sin drake av bambu, en svart sopsäck, gaffateip, ett gult snöre inhandlat i Aten mm. Draken flög, men Roffe fick springa fort för att den skulle göra det! Roger har en drake med garanti på att minsta barn ska kunna flyga med den, men har inte lyckats förr om åren. Nu fick han upp den åtminstone några meter!

Solen gick i moln, vinden tilltog och det blev kallare. Vi spelade ett parti boule för att bli varma, men fasten tog slut när det började regna.

Vi har köpt en ny kamera med bättre möjligheter att zooma, som Roffe läser in sig på. Jag räknar i vanlig ordning med att åka snålskjuts på hans kunskaper! (Men tala inte om det för honom!)

Vi har också blivit ägare till en fyr-hjuling, en stor stabil traktorliknande tingest. Det finns så många vägar som vi inte kan åka på med bilen och därför också så många platser vi inte kan ta oss till. Jag är särskilt nyfiken på Cavo d´Oro. Om Evia är en drake och södra delen av ön är drakens huvud, så ligger Karistos i munnen och Cavo  d´Oro på hjässan! Premiärturen på fyrhjulingen gick längs kusten österrut till Kastri, och vi hittade en bit av den flertusenåriga stenlagda vägen som en gång gick mellan Karistos och forntida hamnstaden Geraistos, omskriven av Homeros.

Fredag kväll dansade vi grekiskt på To Rema. Roffe och jag dansade dessutom schottis och bakmes till lämplig grekisk musik och fick applåder för det! Det blev en sen, mycket rolig kväll.

Happy Hikers söndagsvandring var en ganska kort men mycket trevlig tur på gamla stigar runt Castello Rosso. Vi fick se det romerska badet bland ruinerna av staden som en gång låg på castellets sluttning och gick på kalderimin från staden ner mot akvedukterna. Roffe och jag har gått så mycket i den här omgivningen och ändå inte funnit stigarna där människor gick innan bilvägarna fanns. Som vanligt blev det kaffe/ouzo med meze tillsammans efteråt.

Det har öppnat en ny glassbar med italiensk hemgjord glass som vi provade på hemvägen för första, men inte sista, gången. Det är så härligt att se något öppna här nu, när fler och fler affärslokaler står tomma efter att man har tvingats slå igen. Vi hör ofta sägas, lite slarvigt, att grekerna är lata. Den åsikten delar vi absolut inte, i varje fall inte vad gäller privat anställda. De jobbar alltid! Däremot är inställningen till tiden annorlunda,  man ger sig tid att prata och vara vänlig och kan mycket väl stänga butiken för att göra ett ärende eller följa med någon för att titta på deras problem. Ett exempel: Roffe skulle handla tzsipouro i en liten ”diverse”handel, men den var stängd. En stund senare gick han dit igen och då var det öppet. ”Jag var här för en halvtimme sedan, men det var stängt”, sa Roffe. Ägaren ryckte på axlarna och sa: ”I´m here now!”

Vilka underbara dagar vi har haft den här veckan! Svensk sommarvärme och strålande sol mitt i den överdådiga grönskan. Fåglarna kvittrar och gnisslar och grodorna har startat sin vårkonsert. Kommer man för nära dem krävs nästan hörselskydd! Luftfuktigheten har varit mycket hög, ett tag på torsdagsmorgonen 91%, så håret är krulligt, tvätten torkar sakta och alla sängkläder är fuktiga. Även nätterna har varit varma, så nu sover vi med öppen balkongdörr. Nackdelen är att mygg och knott har exploderat och speciellt jag, Marianne, är full av kliande myggbett överallt, medan Roffe som brukar vara den som är ansatt har klarat sig hittills! Mina bästa vänner just nu är xylocain- och hydrocortisonsalvorna.

När solen strålar och värmer, kommer lusten att ta en kaffe eller ouzo på stan tillbaka och vi har gjort vårpremiär på Fillipas med lunch  på calamares, broccolli, tzatsiki och en underbar tiropita (ostpaj). Alla stannar dessutom gärna och pratar, så stadsturerna blir långa.

Torsdag for vi till Aten för att handla, gå på en underbar orgelkonsert på Megaro Muzikki och övernatta på hotell Attalos. Vinden har hållit sig lugn i flera dagar, men just torsdag kom blåsten och som alltid blir det nervöst innan man vet om färjan går eller inte. Vi chansade på att första färjan skulle gå enligt tidtabellen, 6.00,  och första färjan gick, men tidtabellen hade ändrats till första avgång 7.00!

Vi börjar känna oss hemma i den del av Aten som vi varit i och jag strosade runt för att handla tyger medan Roffe var på jakt efter en japansk såg. Affärerna ligger oftast samlade efter sortiment, så hittar man en med t.ex. knappar så finns det flera i närheten. Vi hade många påsar med allt möjligt i, från fröer till strumpor, med på bussen tillbaka hem.

Slutet av veckan blev betydligt kallare med natt-temperaturer på +10 och tröjväder på dagarna.

Jag har börjat sy på en klänning och Roffe bygger en drake av bambu, sopsäckar och gaffateip till ”Clean monday”s drakflygning på stranden.

Det har varit en social vecka!

Måndag grekisk folkdans. Vi börjar att bli riktigt duktiga och hänger med bra, trots att vi fortfarande nästan inte begriper något av det som sägs. Kropp-språket läser vi av desto bättre!

Tisdag vandring med Happy Hikers i närheten av färjelägret Marmari. Sedan Roffe och jag gick där förra våren, har det varit en stor brand i området och det som då var frodigt,  tätt buskage hade nu förvandlats till svarta pinnar mellan bar, grå jord. Men en vacker gammal kyrka låg i ett område som hade klarat sig undan lågorna. Och tillbakavägen gick på en grönskande gammal väg där vi hittade vild välsmakande sparris för första gången.

Onsdag målningslektion. Det är hur kul som helst att måla och jag tillbringar många timmar med färgerna. När jag kom hem hade Roffe bakat ”Malins” hårdbröd, så det blev te och frasigt varmt bröd med smör och flingsalt på!

Torsdag, tsiknopemti (”fett-torsdagen” 40 dagar före grekiska påsken), var Roffe med på fest inför fastan med grillat och dans på To Rema,  medan jag satt hemma med ”magafar” och kollade romantiska filmer som Roffe aldrig vill titta på (typ Stolthet och fördom). Han kom hem glttrande glad (och kanske inte helt nykter) efter att ha haft jättekul, dansat mycket grekiskt och t.o.m. fått beröm för sin dans av en av de unga grekiska dansarna.

Fredag blev en mycket lugn mellandag, men på lördag blev det fika i solen på altanen hos Pavlos och Marianne på vingården Montofoli. Där satt vi och pratade, njöt och drack kaffe, i en nästan ofattbart vacker miljö, precis där turkiska paschan en gång satt.

Söndagsvandringen med Happy Hikers blev mycket lång, nästan 6 timmar om än i ganska långsam takt, från Kato Aetos öster om Karistos till Lala nordväst om Karistos och tillbaks. För första gången var majoriteten av deltagarna greker och det talades grekiska lika mycket som engelska. Flera av vandrarna är mycket duktiga på växter och det plockades te och ätbara örter längs hela vägen. Trots att vi har gått de flesta vägarna många gånger själva vid det här laget, hittar vi alltid nya urgamla genvägar och passager tillsammans med HH. Roffe hade kortbyxor på sig för första gången i år och vi är båda röda där solen har kommit åt. Det börjar bli dags för solskyddsmedel!

Tillbaka hemma efter nästan två veckor i Sverige. Idag, fredag, har vi stavgått två och en halv timme i solen, fikat vid ”vår” klippkyrka och försökt att låta bli att fotografera ALLA nya blommor!

Vi har haft en fantastisk Sverigevistelse och inledde bortavaron från Karistos med operan Rigoletto på Megaro Musicis och en övernattning på Hotell Attalos i Aten.

Dagarna i Sverige har varit välfyllda. Roffe flög ner till Öland och träffade barnbarnen Tindra, Alex, Jonatan, Sam och Lovis med vidhängande föräldrar samt Kerstin och Anders, bakade ”sitt” hårda bröd som blev barnens favorit,  bakade en rosa och en grön önske-tårta till Tindras 8-årskalas och frös och blev insnöad nästan som när vi bodde vid fjällets fot i Handöl. Jag tog istället bussen till Uppsala och mor Inga-Lisa, gjorde en tur med henne till IKEA som förde med sig hurts-och stolmontage och ommöblering, träffade lillebror Åke som fick hjälpa till att flytta möbler och tog sedan min väska till Storvreta och barnbarnet Linus med vidhängande föräldrar. Matilda fick bl. a. följa med Linus och mig till Upplandsmuséet och fika bland Pettsson och Findus hus.

Fredag kväll strålade Roffe och jag åter samman i Stockholm på middag tillsammans med barnbarnen Emil, Maja, Linus, Vilda och Ziggy och deras föräldrar och sedan blev vi kvar i Stockholm. Det blev  långpromenad på isen med Magnus och Ziggy som slutade på krogen Tennstopet, ett besök hos Anna i Saltsjöbaden, skidåkning med Magnus, Mats och Ziggy, ”Den skalliga primadonnan” med bl.a. kusin Kim på Boulevard-teatern, middag med Mickan, sjörövare med Vilda och Ziggy på Sjöfartsmuséet, filmen Yoko med Vilda och slutligen stormiddag hos Tommi, Malin och Axel kvällen före återfärden.

Oj vad vi kände oss rika och fyllda av värme inombords när vi satt på Arlandaexpressen på torsdag morgon!

Vi har vaknat med kliande utslag här och där på kroppen sedan några veckor tillbaka. Här är det ju (av och till i alla fall) sommarvärme och eftersom vi har sovit med öppen balkongdörr, har vi utgått ifrån att det har varit myggbett. Men platserna på kroppen m.m. har gjort att vi börjat bli misstänksamma. I lördags kväll diskuterade vi problemet med Elin och Panayoti när vi var ute och åt tillsammans. Och: det är antagligen loppbett! Hur de har kommit in, om det är med alla katter som stryker omkring runt oss, eller om de har suttit på Kanela, det vet vi inte, men nu är det städning och sanering som gäller! En underbar doft av klorin fyller lägenheten. Och vi har en ny erfarenhet att lägga till vår erfarenhetsbank!

Nu rullar veckorna på  och det blir kanske lite enahanda att läsa om nya spännande vandringar, spirande grönska och blommor som återkommer. Det vi i vårt tidigare liv kallade vår är här redan nu. Men numera konfronteras vi också ganska ofta med krisens yttringar. En av våra vänner ringde just och undrade om vi var intresserade av att ”stödäta” på en av de restauranger som många av oss ”xenis”  går till. Restaurangen har det ekonomiskt jobbigt nu och våra vänner har beslutat att försöka hjälpa till.  På barerna i stan är det också ganska tomt. Tidigare när man på morgonen gick till bagarn såg man gubbarna sitta i ganska stora grupper och fika, idag ser man bara ett fåtal. Många sätter sitt hopp till sommaren och vi hoppas innerligt att den blir bra och kan hjälpa Karistos företagare att bygga upp den buffert de behöver, eftersom nya skatter och avgifter har tömt deras besparingar. Vi träffade i veckan en ung företagare som jobbat som konsult för grek-tyska företagsrelationer som har beslutat att flytta sitt företag till Tyskland för att hon inte har råd att vara kvar i Aten.

Katystos är ju en stad med nästan enbart atensk turism, här har väl – och medelbärgade atenarna sina sommarvisten. Nu i krisens spår släpper de inte lika mycket pengar. Det vore därför väldigt bra om man skulle kunna får hit lite utomgrekisk turism. För oss nordbor är april, maj, juni, september och oktober helt fantastiska månader. Vårmånaderna med sin helt fantastiska blomning och höstmånaderna med badvädret. Här finns havet, bergen, naturen, historien, maten, det dåliga men billiga vinet och jättetrevliga människor, det borde gå att fixa lite mer pengar till området! Det rekommenderas att ni gör ett besök här och kollar själva, vi kan hjälpa till med tips!

Vi gjorde en ganska trevlig uppföljning på förra veckans promenad. Vi tog bilen och åkte två mil för att hitta till en borg som vi inte orkade gå upp till då. Vi letade oss upp på stigar mot toppen där enl. kartan den gamla borgen skulle ligga. Vi blev tvungna att ta en omväg eftersom en herde med en massa getter stördes av oss. Så småningom hittade vi upp och via korta bitar av gamla stenlagda kalderimis nådde vi toppen och resterna av den gamla borgen. I det klara vädret såg vi ut över havet västerut och ön Skyros. Bara två mil hemifrån hittar vi ett skogsklätt, bördigt landskap fullt med vinodlingar, så olikt det karga bergslandskap som finns runt Karistos. Det verkar finnas hur mycket som helst att upptäcka så ni kommer nog, trots att det kan bli lite tjatigt, att få lov att läsa mer om våra vandringar.

Veckorna springer iväg! Nu har vi hunnit in i februari! Februari ska vara kallaste månaden, här liksom i Sverige, men än så länge är det som mest tunn vindjacka som gäller när vi är ute.

Eftersom vädret lockar, har det blivit många långa vandringar: upp till ”Céciles” kalderimi, i helt nya frodiga omgivningar mellan Stoupei och Akteo norr om Mt Ochi och på söndagen med HH öster om Karistos bort mot Bouros. Det är intressant att konstatera att vi inte behöver fundera på vilken sida av vägen man ska gå – man kan använda hela!

Det kan verka som att vi alltid ”hurtar på”, men vi har ju numera gott om tid och hinner med både att lyssna på ljudböcker och titta på skidor och annat i TVplay. Marianne håller på att lära sig akryl-färgerna och har skissat av en målning av en konstnär vid namn Edward Hopper, som hon ska kopiera. I framtiden kan vi kanske försörja oss på att hon kopierar Rembrant i akryl.

Det har skett ett rånmord(dråp) här i Karistos, inte alls långt från där vi bor. Två unga män är anhållna och förda till Chalkida, huvudorten på Evia. Enligt rykten har dessa män hållit på att råna äldre ensamma kvinnor ett tag och vid detta tillfälle bundit henne så klumpigt att hon kvävdes till döds. Folk är arga på polisen som inte har ingripit tidigare när dom varit på stöldturne. Polisen säger att en av ynglingarna har papper på att han är utvecklingsstörd, så de skulle bara ha blivit utsläppta igen. Vi tänker att det är som vi uppfattar att det brukar: inte tala, inte se, inte höra, Med tanke på strömningarna i krisens Karistos var det ändå bra att gärningsmännen var greker och inte t.ex. från Pakistan.

Vi börjar också planera för besöken i vår och sommar. Vi ser verkligen fram emot att möta familj och vänner här nere. För människor som förr valde att bosätta sig ” lite långt bort” eller t.o.m. utomlands var det lyx att höra från dom hemifrån men med alla 1:or och 0:or som snurrar i luften tillsammans med flygplanen blir chansen till möten betydligt fler. Vi far själva till Sverige redan om fjorton dagar så då träffar vi ju några.

Världen krymper på många sätt. För att behandla Rolfs lite trötta vadmuskel skulle vi pröva TENS. Vi googlade och fann en lämplig apparat på en svensk sida. Det är dock svårt att handla från Sverige så vi prövade en sida som några vänner rekommenderat – Amazon. Vi beställde, betalade och sakerna kom efter 6 dagar och till 30% lägre kostnad inkl. frakt. Skillnaden hade blivit ännu större om vi inkluderat frakt från Sverige. Så nu TENS:ar vi vader, knän och bältros!!

Vi läser svenska nyheter på nätet varje dag. Mörkret, kylan, isen och snön som har intagit hela landet verkar så abstrakt när man inte själv lever i det.

Här är det också vinter. Men det innebär att det är ljust ”bara” 10 timmar, att det av och till drar förbi kraftiga oväder med regn och åska, att vinden piskar upp vågor som svämmar över hela vår badstrand och att temperaturen några enstaka dagar går ner under + 10 grader. Den här veckan har vi promenerat i + 20 någon dag och just nu (lördag) piskar haglet mot fönstren i en av de värsta regnstormar vi upplevt sedan vi kom hit.

Vi har hållit lite låg profil några dagar. Roffe fick en muskelbristning i sin vänstra vad-muskel, när han besteg berget förra veckan. Han är för stark för sin egen hälsa, brukar jag säga. Och jag har måst fortsätta att vara snäll mot mitt högra knä. Måndagsdansen, lite gym och några lugna promenader har fått vara tillräcklig motion.

En vandring i närmaste omgivningen med kameran i handen, kan se ut som följer: på parkeringen framför huset betar en åsna i det tjocka gräset. En pelargon som bildar en blommande buske,  en mur med terracottafärgade stenar och en trädstam som någon gång under sin växt tagit med sig en sten upp i luften fångar uppmärksamheten längs vägen. Strax utanför bebyggelsen är ängarna och olivlundarna fulla av höns, får och getter. Ett föl som går med sin mamma på en äng är lika nyfiken som alla andra ungar. Nya blommor dyker upp i gräset. På väg ner mot havet tilltar vinden och dånet från vågorna som rullar in mot stränderna. På grusvägen tillbaka upp till vårt hus får vi väja för nya stenar och hoppa över nya diken, som regnet har grävt fram.

De nya akrylfärgerna är invigda. Jag fick som hemläxa att måla av ett svart-vitt foto av två ägg och en vit boll med skuggor. Mycket svårt med alla gråtoner, men så kul! Jag tillbringar många timmar med att försöka lista ut hur färgerna fungerar och vilken pensel som fungerar till vad. Det har visat sig att även fingertopparna är mycket användbara!

Lördag kväll var det dans-uppvisning i sport-hallen. Först var det barn-och ungdomsgrupper som visade upp latindanser och street. Sedan blev det lokala folkdanser med traditionellt klädda dansare från Karistos och grannbyarna Lala, Marmari och Styra. Sporthallen var proppfull med folk.  Roffe och jag och en massa andra fick stå trots att vi var där en halvtimme innan tillställningen började. Allt inleddes med en nyårssymbol, en stor kaka delades upp i bitar, som delades ut till dansgrupperna. I en av tårtbitarna fanns ett mynt  och för den som fick myntet väntar lycka under det nya året. Det var dansgruppen från Karistos som hittade myntet och jubel utbröt. Sedan bjöds alla i publiken på en kaka. Av folkdansarna imponerade gruppen från Styra mycket på oss, de var duktiga och hade lyckats intressera även unga killar att dansa, det var nästan lika många killar som tjejer i den.

”Gästlistan” för våren börjar fyllas på. Roffe har fixat almanacksblad som vi har hängt på väggen vid telefonen. Där skriver vi in eventuella besök med blyerts och bestämda besök med rött. Det är redan ganska många röda streck, jättekul!

Den här veckan har ilskan kokat och protesterna avlöst varandra här i Karistos. Skattekontoret ska stängas! Det innebär att alla som har ärende dit måste åka till Chalkida, c:a två timmars bilresa norrut. Verkar väl inte så besvärligt tänker vi, som är f.d. företagare från Handöl med skattekontoret liggande i Östersund, 14,5 mil bort. Men det är nog svårt att jämföra. Dels är byråkratin här stor, det är många stämplar och namnteckningar som ska till, det fattas alltid något papper och i stort sett ingenting går att göra via telefon eller internet. Dels är service-nivån låg: ”kom tillbaka imorgon” är den vanligaste åtgärden. Vägen till Chalkida är bitvis krokig och mycket dålig, bussen går sällan och tar lång tid och vägen går över höga pass som vintertid ibland är ofarbara pga is och snö.

Så i måndags var det strejk, allting utom bagerierna var stängda och på gatorna drog demonstrationstågen fram. På lyktstolparna hade man satt upp korslagda svarta fanor. Danskursen var också inställd.

På tisdagen var fortfarande inte allting öppet, det var tätt med bilar överallt i stan och folk stod i grupper och diskuterade. Förmodligen hade det delvis att göra med att det var ”tingsdag”. En dag en gång/månad hålls domstol här och då är det alltid trångt på gatan in mot stan. Vi tycker att det verkar vara fler människor som står utanför och väntar på sin tur nu, än när vi först kom hit. Den ekonomiska krisen spelar säkert sin roll där!

Lördag – söndag for vi till Aten igen och den här gången hade vi köpt konsertbiljetter i förväg. Vi bodde på hotell Attalos som Ted och Elizabeth rekommenderat norr om Akropolis-kullen. Ett litet, lagom fint och personligt hotell i den gamla stadsdelen Monastiraki, mitt i ett virrvarr av trånga gränder med små butiker runt om där man kan hitta allt! Förra gången vi var i Aten bodde vi stillsamt och litet utanför, den här gången mitt i det sjudande folklivet, men utan att därför nattsömnen stördes. Hotellet har en takterass med utsikt mot Akropolis och stora delar av stan som måste vara fantastisk att sitta på när vädret så tillåter. Vi planerar att återvända till hotell Attalos redan i februari!

Lördag kväll såg vi operan ”Maria Stuarda”, live på storbildsvideo från Metropolitan i NY, tillsammans med 1000-tals andra människor i hela Europa. Vi kommer att se flera operor på det sättet, men då kommer vi inte att sitta på rad 6!

Söndag såg vi föreställningen World rythm Music med jazzgruppen Voyage Jazz Band och sångerskan Penelope Sanetakis (kolla YouTube: t.ex. Voyage Jazz Band) som fick oss att gråta och rysa, tillsammans med dansare som visade olika danser till de olika rytmerna. Två väldigt olika föreställningar men båda stora upplevelser!

Atens kultur/konserthus heter Megaron. Man kan åka metro från Monastiraki, där vårt hotell ligger, direkt till Megaron. Så smart tyckte vi! Men metron gick vare sig lördag eller söndag eftersom det var STREJK! Det fick bli taxi istället, också det en upplevelse! Sammanlagt fem osannolika taxiresor i tät trafik, lördag kväll i trafikstockning pga av en demonstration på Syntagmatorget, med stapplande samtal på grek/eng/tyska och hissnande ryckiga kast mellan filerna. Varje stad har sin trafik-kultur,  i Östersund t.ex. håller man stenhårt på sin rätt att köra före även om det innebär att någon blir stående i en glashal backe. Här har vi efter snart 1,5 år i trafiken insett att praktiskt går före regler, t.ex.  släpp den som kör mot enkelriktat före, eftersom då kommer han fortare därifrån, eller låt den som kör på trottoaren få komma in i bilkön så att fotgängarna inte behöver flytta sig! I Atens täta trafik fylls varje decimeter som verkar vara ledig, vare sig det är på trottoarerna, på gatan eller mitt emellan! I Grekland ses trafikregler som rekommendationer!

Den här veckan har vi haft det kallaste vädret hittills i vinter. Då tänder vi stearinljus och eldar i kaminen, ibland kompletterar vi med AC:n, tofflorna blir oumbärliga och våra varmaste kläder kommer fram ur garderoben.

Måndagen blev en aktiv dag. Den var solig och fin och med lite varmare kläder på oss än vanligt, gjorde vi en tur upp i berget ovanför Aetos för att leta efter ett marmorbrott där halvfärdiga kolonner skulle ligga kvar. När vi ändå var på det berget, sökte vi reda på var ”Céciles” kalderimi (stenlagda stig) kommer ner. Stigen fann vi rätt lätt men höll på att ge upp att hitta marmorbrottet, när jag råkade kasta en blick över på andra sidan ravinen och tittade rakt in i det!

På eftermiddagen träffade jag Ted och Elizabeth i deras ateljé för ett inledande samtal till de akvarell-lektioner jag ska ta under vintern. Nu har jag en inköpslista att ta med nästa helg när vi far till Aten igen och jag har, på egen begäran, fått hemläxa. Äntligen har jag kommit igång!

Senare på kvällen började grekiska danskursen efter jul-uppehållet och för första gången fick ylle-tröjan sitta på åtminstone till att börja med. Mitt under en dans ropade plötsligt en av deltagarna till och alla, utom vi, rusade fram till fönstren. Vi märkte på deras sätt att det inte hänt något allvarligt men frågade Stefanie vad som stod på.  Svaret blev: ”Det snöar ute”!

På tisdagsmorgonen var bergen bakom oss snöklädda. Snön drog sig under ett par dagar lägre ner än någon gång tidigare sedan vi kom hit.

Vinden är intressant att följa här på ön.  Veckans prognos är: Tis/ons nordlig, tors/fre sydvästlig, lör västlig, sön sydlig…..osv. Ibland vänder den flera gånger/dygn och är dramatisk med starka vindar.

I och med fredag kom värmen tillbaka. Helgen har varit vacker med sol och +17-18 grader. I lä på altanen har jag suttit med uppkavlade ärmar och byxben medan jag druckit kaffe.

För andra gången på kort tid har jag lyckats drulla omkull och naturligtvis ramlat så att mitt artros-knä har vikt sig mer än vad det egentligen kan. Så på söndagen följde jag med till mamorbrottet vi hittade i början på veckan och sedan fortsatte Roffe och Kanela själva upp till Céciles kalderimi. Han hade lite svårt att hitta stigen, på ”runkeeper” (en slags GPS där man får turen inritad som en röd linje på en karta), ser det ut som om han har virkat!

Efter en månads uppehåll har vi börjat träna på gymet igen. Förvånansvärt mycket av styrkan fanns kvar!

Det nya året dansade vi in på tavernan To Rema i grannbyn Aetos, tillsammans med ett dans-glatt gäng, de flesta ”xenos” precis som vi. Vi blev faktiskt 20 personer kring bordet. Efter maten, bl.a. haggis eftersom ägarfrun Helen kommer från Skottland, blev det dans till grekisk musik blandat med ABBA. Att just ABBA spelades har ingenting med oss att göra utan To Rema-gänget älskar ABBAs musik och brukar dansa till deras låtar!  På 12-slaget blåstes det i rosa-prickiga flärpor och viftades med tomtebloss, kramades och pussades. Det firas nog ungefär likadant var man än är!

I och med nyårsdagen blev vädret fint igen och vi har kunnat vandra en hel del. En tur gick upp runt Castello Rosso där blommorna ökar i antal för varje vecka som går. Nu var marken full av krokus, någon slags sippor och biskops-stavar (tack bror Lars).

En lång tur gjorde vi från kyrkan Aghia Trada, upp till den mycket gamla urbrända kyrkan djupt inne i dalen och till grottan uppe i klippkanten ovanför. I de kala träden vid kyrkan klängde klematis fulla av blommor och vi klev i ängar av cyklamen på väg mot grottan.  På ”Google Earth” hade jag sett ett streck som skulle kunna vara en stig på andra sidan om klippryggen ovanför grottan.  Vi klättrade över berget och hittade faktiskt en stig som ska provas vid lämpligt tillfälle. Och Roffe spanade med kikaren in en annan stig upp ur dalen, så det kan bli en fin rundtur!

Ösregnet förra helgen har ställt till med stor skada på vägarna som undermineras av de stora vattenmängderna. Nedfarten från gatan till vår närmsta strand höll på att braka ihop och fick lagas akut med fyllmassor. Vägen till klippkyrkan som var hel för en vecka sedan är bitvis helt bortspolad och halva betongbron över bäcken nerspolad i bäckravinen. Och veckan avslutades med ännu mer regn. I år är dock känslan den, att det har varit lite varmare än förra året. Vi har än inte behövt använda våra varmaste kläder.