berggrunds.se

Så har julveckan passerat och snart börjar ett nytt år!

Vår julafton blev lugn och skön, med det som känns som början på en ny jul-tradition, en promenad till klippkyrkan för att tända ett ljus och tänka på alla er hemma i Sverige!  På kvällen, med resterna av söndagens Janssons Frestelse i magen,  strosade vi ner på stan för att titta på juldekorationerna och sitta en stund på en uteservering.

Här i Grekland är julafton inte en särskilt viktig dag. Julklappar får man på juldagen, som också är  namnsdag för Christos, och en namnsdag firar man stort! Den här juldagen blev vi inviterade hem till vår vän Christos, just nu hemma från London, och hans familj för att fira honom tillsammans med dem. Det är första gången sedan vi flyttade hit som vi deltagit i  familjegemenskapen i ett hem, något som vi verkligen uppskattade. Och ytterligare ett skäl till att jobba på med språkstudierna.

Vi har haft några riktigt varma dagar, med +20 grader i skuggan dagtid.  Roffe har vinterbadat och vi har passat på att göra långa bergsturer. Annandag jul gick vi på upptäcktsfärd i ett område öster om klippkyrkan som vi inte gått i förut. Vi kom upp till en högt belägen kyrka, Agios Georgios, kunde knyta ihop områden vi gått i tidigare med varandra och hittade nya vägar att prova. Så vi återvände till kyrkan ett par dagar senare och gick via den, tillbaka mot Aetos, på de uråldriga stigarna som Cécile visade oss i våras högt uppe på bergskanten. Ibland är de gamla vägarna raserade och överväxta av taggiga buskar, men i solen är luften fylld av dofter från timjan och oregano och vackra vårblommor  tittar upp på de mest osannolika ställen. Det blev ”fyra-timmarsvandringar” med många höjdmeter och för första gången på länge gjorde solen våra ansikten röda.

Det är nog inte temperaturen, utan ljuset, som är största skillnaden jämfört med vintern i Sverige. I fredags t.ex. gick solen upp 7.37 och ner 17.07, alltså nio och en halv timmes ljus under den allra mörkaste tiden på året. Temperaturen kan variera väldigt mycket, den här veckan sommarvärme, nästa vecka säger prognosen att dagstemperaturen kommer att stanna på + 6/7 grader. Och efter dagarna med sommarväder kom ett dramatiskt oväder över oss på lördagen med flera blixtar per minut och ett ösregn som hade gett oss många dm om det kommit i form av snö! Det passar bra, för nu börjar Tour de Ski! Vi blir väl sittande framför TV/Datorn för att följa di ”Svenske” i spåren!

Roffe har börjat baka ett hårdbröd som någon, vi tror Malin, lämnade recept på för länge sedan. Grovt mjöl, olja, kokande vatten, salt, sesam- lin- och solrosfrön, röra ihop, breda ut på en plåt och stå länge i ugnen. Enkelt trodde vi, men det visade sig bli en utmaning att hitta solrosfrön! Vi letade i några affärer och blev till slut tvungna att köpa det vi hittade – oskalade. Vi får väl skala själva, sa jag. Två timmar senare hade vi fått ihop till 1 dl skalade solrosfrön, Roffe med hjälp av tumnageln och jag med en tång! Så inför nästa bakning dammsög vi verkligen Karistos efter skalade frön. T.o.m. på bagerierna frågade vi. Nej, möjligen i Aten, blev svaret. Så vi gav upp och när vi passerade den pyttelilla, osannolika, kioskliknande ”harallt”affären där vi bl.a. brukar köpa valnötter i lösvikt, gick vi in för att köpa oskalade solrosfrön. För sakens skull visade jag fram lappen där vår granne Nicos skrivit ”skalade solrosfrön”  på grekiska. ”Ne” sa han (ja på grekiska)och ropade något in till frun som alltid står längst inne bakom disken och väger och tar betalt. Hon hade kanske fem kunder att expediera före mig, så jag väntade lite roat på att se vad som skulle komma. Joodå, nog hade de skalade solrosfrön! Ett helt kilo, d.v.s 40 timmars arbete för Roffe och mig, för €4,5! Jösses vad vi skrattade! Och så gick vi till hamnen och tog en ouzo för att fira!

På onsdagen åkte vi till Marmari och hämtade Christos som jobbar i London. En överraskning för hans familj som inte väntade hem honom förrän till söndagen. Vi parkerade vid hamnen, dels för att visa Christos hur de bygger om där, dels för att fika på caféet där hans syster jobbar. Hon trodde verkligen inte sina ögon när han dök upp: ”men….du är ju i London….!?” Christos mamma både skrek, skrattade och grät floder när han smög in hemma med sin stora väska.

Första gången vi såg toppen på Mt Ochi snöklädd den här vintern blev fredag 21/12. Förmodligen försvinner snön i mellandagarna då vi väntar varmare väder.

Vi åt Janssons Frestelse till lunch tillsammans med Ted och Elisabeth från Amerika på söndagen och fick massor med tips av dem inför kommande Aten-besök. Efter nyår kommer jag att ta några lektioner av dem, för att komma igång med att rita och måla igen.

Julen är i antågande. Vi har juldekorerat spiselkransen och runt en av buskarna på utsidan har vi lindat en ljusslinga, som lyser vackert när mörkret kommer vid 17-tiden, . Det får räcka så!

En röd ros från rabatten får bli vår God Jul-hälsning till er alla!!!

Det finns väl nästan ingen som inte har läst, sett bilder på eller hört berättas om antika Atens storhet med tempel, statyer osv. Nu har vi varit turister i Aten! Jag för första gången, medan Roffe varit där förut fast det var för många år sedan. Och vi, särskilt jag, är alldeles uppfyllda av allt vi sett! Det går inte att läsa om det. Atens historia med allt som fortfarande finns kvar att se av den, måste upplevas på plats!

Efter en skraltig ”skit”vecka med förkylningar och ”magafar”,  skulle vi förmodligen inte alls ha kommit iväg, om vi inte redan hade betalat för två hotell-övernattningar. Så ganska trötta och hostiga packade vi en liten weekend-väska, tog färjan till Rafina och den väntande bussen där vidare in till Aten. Utan att egentligen ha en aning om var vi befann oss, klev vi av vid slutstationen. Nästan genast fick vi hjälp av två snälla herrar som pekade ut riktningen åt oss och så började vi traska in mot centrum. Ljud, bilar, människor, liv och rörelse, vilken kontrast emot vår sovande vinterstad Karystos!  Vårt hotell visade sig ligga lugnt och tyst, fast ändå bara ett par kvarter ifrån antika Akropolis och vimlet i Plaka.

Nu har vi besökt nya Akropolis-muséet, invigt till OS 2004, som Kjell och Martin talat varmt för, och bl.a. gått på glasgolvet ovanpå utgrävningar av husgrunder, torg, vattenledningar och bad, konstruerade flera hundra år f.Kr. Hela Atens centrum kring Akropolis-klippan är ett enda stort strövområde, där vi har gått flera km och passerat det ena antika templet, teatern eller torget efter den andra. Tillsammans med hundratals  turister från hela världen, har vi klättrat upp på Akropolis och strosat runt bland alla templen och beundrat den hänförande utsikten över staden. Vi har gått på torget där Sokrates en gång gick tillsammans med sina elever och den första demokratiska juryn hade sina sammankomster. Vi har sett utställda lyx-föremål från ett skeppsvrak som förliste 50 f.Kr. på sin väg till Rom och obeskrivlig prakt i bl a guld från 1500 f.Kr.

Men vi har också sett tavlor som lever sitt eget liv av konstnärerna Vasarely och Escher, handlat på loppmarknaden, strosat i Anafiotika nedanför Akropolis som byggdes trångt och gyttrigt som en Chora på en ö av arbetande ö-bor med hemlängtan, vimlat i folklivet bland affärer och stånd i de trånga gränderna i Plaka, träffat tomten och sett en isbana på Syntagmatorget, åkt metro och ätit den godaste maten hittills i Grekland på restaurang Manimani. Ändå har vi bara varit där i c:a två dygn och skummat på ytan!

Den här gången orkade vi inte gå på någon balett, konsert eller opera, trots att både baletten Törnrosa och operan Trollflöjten lockade.

Det tar oss inte mer än drygt 2 timmar från Marmari till centrala Aten. Det kommer att bli många fler besök!!!

Dagstemperaturen är mer lynnig nu och på nätterna är det bara c:a 12 grader, så den här veckan har vi (Roffe) vinterisolerat. Ett fönster och altandörren på nedervåningen är igensatt med tätslutande frigolit och effekten märktes omedelbart! Nu återstår att måttbeställa en mamortröskel att sätta på utsidan av ytterdörren för att förhindra drag och jag ska sy ett tjockt draperi av en fleecefilt som ska hängas upp på insidan av dörren. Uppe får det vara som det är, dels stiger värmen uppåt, dels är det skönt att det är svalt där man sover. Kanske investerar vi i ett element till arbetsrummet, vi får se.

På måndagen var det ett sagolikt fint väder så istället för gym blev det en bergstur klädd i linne och kortärmskjorta. Men högst upp, på c:a 900 m, blev det kallt och jackorna kom väl till pass.  Vi hade siktet inställt på samma grusväg som förra gången, men ville hitta en bättre väg dit och nu hittade vi en ganska tydlig stenlagd väg som slingrade sig i serpentiner upp på berget. Nästan osynligt uppe  vid en bergsklippa låg ett hus med djurhägnad framför, byggt med de riktigt gamla metoderna som vi sett t.ex. i kyrkan på Mt Ochis topp, med tjocka stenväggar och tak i form av stora stenblock liggande på stenvalv! Tröttheten bara försvinner när man hittar dessa urgamla välbyggda och välbevarade bevis på mänskligt liv för länge sedan!

Roffe och jag har vandrat mer i närområdet än de flesta av dem vi träffar här, så på lördagen gick Happy Hikers tur den här vägen ovanför Milli under Roffes ledning. (De fick gå utan mig eftersom jag åkt på en rejäl förkylning och måste hålla mig hemma.) På lördagens vandring var det vinter-craft, vindtätt, mössa och vantar som gällde. Högst uppe var det kanske 8 – 10 grader.

Ingen av de ”gamla vandringsrävarna” hade sett den andra tsoukalin, den stenlagda vägen upp eller huset förut. Och högt uppe vid vägens slut hittade de dessutom ett 20-tal marmor-kolonner liggande utspridda i naturen! En riktigt härlig vandring blev det!

På lördagseftermiddagen började även Roffe frysa, så helgen har präglats av skidor på TV och eldning i kaminen eftersom vi båda för ovanlighetens skull varit sjuka.

Nu när det börjar bli svalare har vi ändrat våra lunch-vanor. Istället för grekisk bondsallad eller kall plock-tallrik, äter vi ofta en soppa. Roffe provar alla möjliga recept från boken med kokkonst från Evia och kryddorna hämtas från rabatten alldeles utanför dörren. Det kan vara linssoppa, rödbetssoppa, potatis/löksoppa, kycklingsoppa osv, tillagade på de fantastiska råvaror som finns här. Våra magar blir nöjda, vi äter mer vegetariskt och då blir också våra samveten mer nöjda.

Roffe blev inspirerad av helgens skidtävlingar, som vi följde via nätet, och åkte rullskidor på måndagen medan jag traskade omkring i omgivningen tillsammans med Kanela. Jag mötte tre personer och kände alla! Först var det Kiriakos Moutsie som Roffe ska springa Atens maraton tillsammans med och sedan grannarna Makie och Effie som var ute med sin hund.

På tisdagsförmiddagen när vi gick till träningen var hela stranden full av skolungdomar. Skolan hade friluftsdag! Även lärarna, bl.a. våra grannar Christos och Katerina, hade friluftsdag, alla satt på en uteservering vid stranden och fikade!:-) En tur ner till stan tar numera oftast ganska lång tid, eftersom vi träffar bekanta överallt längs vägen. Allra roligast är det när vi hamnar i samtal med grekiska bekanta och det händer oftare och oftare.

Skördetiden för citrusfrukter är här! Vi köpte två stora kassar med mandariner och apelsiner från ett lastbilsflak i hamnen. €10 för 12 kg, dvs c:a 4:-/kg omräknat i svenska pengar!  De var tunga att bära hem från stan men fantastiskt goda! Så nu försöker vi hitta alla möjliga bra recept med apelsin som ingrediens.

Steffanie berättade för oss i somras att det finns en filmförening i Karystos. Varannan onsdagskväll är det visning av filmer från världens alla hörn. Filmerna är inte dubbade till grekiska så alla svenska, engelskspråkiga och möjligen tyska filmer som visas kan vi se.  För oss blev det premiär den här veckan med filmklassikern Bonnie & Clyde från 1967. Jag såg den inte på den tiden då det begav sig, men Roffe hade sett den. Jag gillar inte filmer som är våldsamma, men gjorde bedömningen att våldet som visades 1967 inte går att jämföra med det som visas numera, så vi gick dit. Filmerna visas i en aula/hörsal i Karystos kommunhus/museum, där politikernas sammanträden hålls. Lokalen blev halvfull och några i publiken kände vi, bl.a. Christos och Katerina. Filmen avbröts för rullbyte i mitten och vi kände igen stämningen från Handöl i slutet av -80-talet, när vi var med och bildade en filmförening som visade filmer på Täljgården med fika och godisförsäljning under rullbytet. (Den enda filmvisningen som gick ihop ekonomiskt var Dunderklumpen!)

Veckan avslutades med täljstensmiddag med vänner på lördagskvällen och som vanligt vandring på söndagen.

Vecko-schemat börjar fyllas nu med dans, språklektioner, film, gym-pass och Happy Hiker-vandringar förutom egna promenader.

När Kjell var här nu i oktober, lämnade han kvar en bok: ”Born to run”. Roffe läste den först och det var längesedan han ville återge ett innehåll och läsa valda delar så mycket som när han läste den! Så jag blev nyfiken och började också läsa den. Boken är intressant och spännande, trots att den handlar om att våra kroppar är utvecklade för att kunna springa länge och om vad våra fötter behöver. Den  har verkligen påverkat vårt sätt att tänka

När värmen kom i maj-juni köpte först Roffe och sedan jag varsitt par flip-flop. För att kunna gå på den heta sanden på stranden. Men de var så sköna att gå i att de blev våra absoluta favoriter överallt ända fram till nu. När vi läste boken, hade vi redan börjat kommentera att våra fötter var starkare än på länge och t.ex. konstaterat att innan vi började använda flip-floparna fick vi ont i fötterna om vi gick barfota på stengolvet inne, men nu hade ingen av oss problem med det längre!

Så tankarna i ”Born to run” passade som hand i handske, vi var mogna att ta in dem. Nu har vi varsitt par tunna och böjliga Nike free i stället för stabila och väl dämpade skor och springer så mycket det går. Och mitt artros-knä klagar inte det minsta, det är tvärtom bättre än på länge! Roffe har kommit överens med Moutsie, ägaren till restaurangen Cavo d´Oro, att de ska springa Aten Maraton tillsammans i november nästa år! Själv kommer jag att bli nöjd om jag kan klara av att springa utomhus och inte bara på löpbandet!

Den här veckan har varit ganska regnig och betydligt svalare än förut. Men när vi gick hem från gymmet på fredagen sken solen strålande och varm igen och vi kunde inte motstå att slå oss ner på ”Filippas” i hamnen med ett fat calamares och varsin ouzo. Med Kanela liggande framför fötterna och  en stor röd katt under bordet. Det är ett stort arbete på gång nere i hamnen, men vi vet inte riktigt vad det ska bli. Först trodde vi att det bara handlade om att muddra efter de stora regnen, sedan trodde vi att hamnen skulle breddas, men idag fick vi höra att man ska jämna ut det området där färjorna la till förr, så att inte hamnplanen sluttar ned mot vattnet längre. Man har länge stridit för att få tillbaka färjan som nu bara lägger till i Marmari, men det finns ingen riktig anledning när det går fortare att köra vägen mellan Marmari och Karystos och dessutom bussen nästan alltid finns på plats.

Förra lördagen åt vi middag med Nicos och Soie på en taverna vid bron till Marmari som vi inte varit på förut. Det var både trevligt och gott, så vi gick dit igen på fredagskvällen, tillsammans med Nouli från Thessaloniki/Löddeköping . Vad vi inte visste var att det spelades folkmusik från Kreta live den kvällen, men vi lyckades få sista bordet! En härlig kväll med god mat och god musik! Dessutom förgyllde den internationellt kända Karystosboende konstnären  Tassos  Syntelis  restaurangen med sin närvaro, det kändes faktiskt lite häftigt!

Vi fick en härlig söndagsvandring tillsammans med Happy Hikers på söndagen, då vi gick på små grusvägar omväxlande med gamla stenlagda stigar, från byn Lalla över berget till byn Paradhisi. Jag undrar hur länge vi ska kunna gå här i närområdet och fortfarande uppleva att det finns så mycket nytt kvar att upptäcka!

Att resa är härligt! Jag älskar att sitta i en väntsal, mitt i en folksamling och höra alla möjliga språk talas runt omkring mig. Det ger mig känslan av att vara helt fri och av att allt är möjligt. Efter några dagars vistelse hos min mamma Inga-Lisa i Uppsala och hos Matilda, Johan och barnen i Storvreta, kom jag fylld av energi tillbaka hem till Karystos på fredagen. Jag klev av flygplanet, hämtade min väska, gick till busshållplatsen och efter en kort väntan kom Rafina-bussen. Chauffören kände igen mig, hälsade glatt och hjälpte mig med väskan. Där, i bussen, med grekiskt prat runt omkring och på väg till färjan med Roffe väntande i Marmari upplevde jag en stund av total tillhörighet och lycka! Lycka för de dagar jag just haft och för det jag har här!

Roffe hade gjort en Moussaka som stod och doftade i ugnen och medan den blev färdig packade jag upp allt från inköpt tyg och akvarellfärger till ansjovis och Västerbotten-ost.

Det har skett en väderförändring sedan jag for, när jag packade var det +26,5 grader, nu är medeltemperaturen +17 – 18 istället. Den här årstiden är förvirrande för oss nordbor. Löven på platanerna och mullbärsträden gulnar och har börjat falla, samtidigt som gräset har börjat grönska, nya blommor tittar fram överallt, flugorna surrar  och fåglarna kvittrar och sjunger. Här kommer hösten, som grekerna tycker är vinter, samtidigt som det är svensk vår och vi ser verkligen fram emot den här vintern!

Nu börjar vintern, alla pratar om hur kallt det är och jag går omkring på dagarna i kortbyxor. På kvällarna går temperaturen ner till 15-16 grader och på nätterna ytterligare ett par grader och det konstiga är att när man vant sig vid värmen så tycker man att det är kallt. Jag säger därför att nu är vintern här!

Veckan har annars varit lite präglad av att Marianne for till Sverige för ett kort besök på torsdagen. För att hon skulle få lite packningsro for närmaste grannen Nicos och jag på ”vedköpresa”.

Ved är ett stort samtalsämne här nere. Ved är ett vanligt sätt att värma de icke centralvärmda husen/lägenheterna. Eftersom träd är en bristvara så är ved dyrt. Här köps veden per ton och kvalitén är varierande men klart under svensk medelstandard. Ohuggen (ibland klyvd) vresig i varierad längd och med mycket olika tjocklek får du betala mellan €165 och €190/ ton. Vi fick tag på ved av hyfsad kvalité för €165 levererad till vår dörr. Jag köpte också 250kg som jag tog i bilen, fint huggen brasved, som jag betalade €45 för d.v.s. €180/ton.

Det intressantaste med dessa resor är dock inte målet utan resan. Vi får en syn på Grekland ur, en i detta fallet ung, välutbildad men arbetslös ung mans perspektiv. Han ska t.ex. bli far om 6 månader, hans fru är lärare och gör sin utlokaliserade tjänst här i Karystos. Dom kommer från Larissa som ligger 425 km härifrån. En resa hem för ett ultraljud kostar €120 en stor summa för en offentliganställd som fått sin lön halverad och en arbetslös. Jag måste beundra dessa unga människor!

På tisdag och onsdag strejkades det en massa bl.a. gick inte färjorna men eftersom Marianne skulle åka på torsdag var det lungt. Det som inte var lungt var havet vilket resulterade i att jag på torsdagen fick köra Marianne till flyget via Chalkida en tripp på 380 km (€25 i bensinkostnad) eftersom färjorna ställdes in pga vind!! Man måste vara flexibel.

Fredagen startade som vanligt med ett besök på gymet men sedan blev det slöjd och relax.

Lördagen startade med en shoppingtur i stan och lite snack med George och vi bestämde att jag skulle besöka honom i hans hem i c:a 6 km österut för att titta på den ved som dom köpt och ge lite råd om eldning. Jag och Kanela sprang dit och där fanns också hans hund en, ung hanne som Kanela hade fullt sjå att hålla undan från ändan. Väl hemkommen igen förberedde jag mig för att gå ut på stan för se en dansföreställning där många av våra vänner från danskursen  skulle vara med. Efter den klassiska dansen gick jag till en restaurang Nautilos där en av våra vänner för kvällen var DJ. Han spelade fantastik dansmusik från 80 och 90-talet och ingen dansar inte ens hänger med i ”diggar” musiken. Jag frågade varför ingen tog chansen och dansade och fick till svar att ”inga grekiska killar dansar”. Jag hade sån lust att bjuda upp men tordes inte!

Idag söndag har jag gjort färdig skeden jag hade börjat på och i övrigt varit riktigt ledig.

Medan oktober gled över i november har vi haft en vanlig vardagsvecka. Sommarvärmen fortsätter och Roffe har badat och snorklat vid flera tillfällen. Jag var på sjukhuset på måndagen och tog bort en fläck som jag bekymrat mig över, så för mig har det inte varit aktuellt att bada, men jag var med och solade på lördagen. Nätterna är längre och lite svalare nu, så tunnaste istopps-täcket och öppen balkongdörr ger perfekt natt-temperatur i sovrummet. Frukosten äter vi i solen på framsidan av huset, ibland med en extra tröja på.

IKEA-resan resulterade i en del praktiska förändringar i lägenheten. Gästrummet uppe har blivit ett arbetsrum med en snickerihörna med röd Snillestol för Roffe och en syhörna med vit Snillestol för mig. Sängen får finna sig i att stå på högkant tills någon kommer och behöver den. Symaskinen visade vad den går för och har gjort ett perfekt syjobb med en skyddshuv i svart-vitrandig markisväv till grillen.

En liten vit hylla kom upp i soffhörnet för att ha något att sätta en orange klämspot på. Golvlampan som stod där förut har Roffe lagt uppe på köksskåpen och så har den hux flux blivit till en taklampa. Och med hängkorgarna som vi fått av Magnus och Caroline har vi nu en väl fungerande kökshörna där Roffe härjar runt och jag mest försöker hålla mig ur vägen.

Vi har fått vår första språklektion i grekiska av vår lärargranne Katerina. Första läxan består i att lära oss uttryck som är användbara i affärerna och använda dem praktiskt. Och att prata med varandra som om vi är i affärerna. Det känns som om det gör nytta!

På fredagen skippade vi gymmet och gjorde en bergstur istället. Vår idé var att ta oss från byn Mili via Tsoukali upp till en grusväg som vi såg vid Portes förra veckan. Kanske vi t.o.m. skulle hitta en stig emellan. Efter ett par timmars klättring i bra terräng kom vi till ett fält av stickiga buskar, ogenomträngligt utan benskydd. Nu fick vi chansen att pröva våra snölås från Lundhags som vi tog med just med det syftet. De fungerade utmärkt och på andra sidan buskfältet hittade vi en väg. Jag var rejält trött, men Roffe började springa vägen i båda riktningarna för att se vart den ledde och det var vägen från Portes som vi sökte! Och vägen ledde fram till ett hus! Jag har en idé om att en väg aldrig bara leder fram till något utan fortsätter på andra sidan, så efter en rast bestämde vi oss för att försöka ta oss tillbaka ner i dalen via huset. Vilket vi inte skulle ha gjort! Två timmar senare var vi tillbaka nere i Mili efter att ha fastnat i branter och helt oigenomträngliga buskpartier, backat, försökt på ett nytt ställe, gått tillbaka igen och till slut desperat bara klivit på över taggbuskarna. Gissa om vi var trötta? Gissa om vi hade nytta av benskydden? Gissa om det var synd om Kanela?

Så lördag blev verkligen en ”röra-sig-så-lite-som-möjligt”dag, åtminstone för Kanela och mig!

Trots det blev det en heldag med Happy Hikers på söndagen. Klockan 9 träff på torget, bilar till Agios Dimitrios och sedan gick vi, 14 personer, hela ravinen ända ner till havet på de urgamla stigarna. När vi satt och åt och drack öl på tavernan i Ag Dimitrios efter vandringen gick det inte annat än att bli lycklig av att höra hur grekiska, franska, engelska, holländska, svenska, tyska och danska blandade sig runt bordet och hur skratten är gemensamma oavsett språk! I bilen på hemvägen la sig Kanela ner mellan mina fötter på golvet i framsätet för första gången, så trött var hon!

Så, efter månader av torka,  öste regnet ner i tre dygn, blixtarna korsade himlen och åskan skrämde livet ur Kanela. Gruset på vägarna till vårt hus sköljdes bort och vattnet grävde djupa hål och skar nya diken tvärs över eller längs med dem. I stan blev alla gator ner mot hamnen till åar med forsande brunt vatten där diverse skräp och tomflaskor guppade förbi i korsningarna. Men samtidigt blev hela staden nytvättad och fräsch och redan har nytt grönt gräs och nya blommor börjat spira.

På måndagskvällens danskurs kom blixt och dunder samtidigt ovanför lokalen och strömmen försvann vid två tillfällen. När vi kom hem igen och öppnade dörren möttes vi av en flod av vatten, hela golvet var översvämmat! Murgolvet utanför entrén lutar mot dörren,  dräneringshålen i muren var igensatta av växtskräp med följd att vattnet hade stigit över tröskelstenens nivå och runnit in under ytterdörren. Så istället för en efterlängtad sen måltid blev det ommöblering, skryffla vatten och torka golv! Men, vilken tur att vi inte har någon stor yllerya på golvet och att golvet är av sten!

Nu är IKEA-symaskinen som vi fick av näckros-gänget invigd. Första uppgiften blev att lägga upp ett par jeans och det klarade den utmärkt! Tack vänner!!! Nästa uppgift blir att sy en skyddshuv till grillen, men för det krävdes ett IKEA-besök för inköp av markistyg. Det besöket blev gjort på onsdagen!

Finvädret, men svalare, kom tillbaka i slutet av veckan. På fredagen blev det en vandring från Mili på småvägarna bakom Castello Rosso nästan 550 höjdmeter upp på berget till Portes, där vi medan vi fikade kunde kika på första toppen som man  rundar vid bestigningen av Mt Ochi. Vägarna är otroligt förstörda och helt ofarbara av fordon, först av 240 mm-regnet förra sommaren, sedan av de senaste dagarnas häftiga regn.

Söndagen den 28:e var det exakt 2 år sedan vi lämnade Karystos efter vårt första besök. Medan vi väntade på att bussen skulle gå då 2010,  dunkade trummorna i stan och massor av barn paraderade på gatorna. Hela Grekland firar en av sina nationaldagar, ”Ochi-dagen” den dagen,  man firar att premiärminister Metaxa 1940 sa nej till Mussolinis krav på att få skicka trupper genom landet. Det är man ur huse och skolbarnen lägger ner kransar vid statyn på torget. I år var vi med och firade och konstaterade att nu är det ganska många här som vi hälsar på och som känner igen oss!