berggrunds.se

Vi har varit i Aten i helgen. Eftersom förkylningarna gjort att vi inte kunnat röra oss fritt ute som vi brukar, ville vi roa oss med att vara lite kulturella istället. Dessutom behövde vi skaffa oss nya skor och Nike Free, som är det vi ville ha, fanns inte att köpa i Karystos. Så lördag morgon tog vi färjan från Marmari, klev av Aten-bussen någonstans i ingenmansland mitt emellan Rafina och Aten och gick längs den fyrfiliga stora vägen i riktning mot shoppingcentret McArturGlen. Det var inte särskilt långt, men obehagligt nära bilarna och efter en hel del gnällande (från min sida) kom vi fram till ett jättestort affärscenter med barnlekpark och allt man kan tänka sig. Vi började i Intersportbutiken och det blev inköp av skor till oss båda. Vi strosade vidare och i sista hus-delen, före shutlle-bussen till metron, hittade vi förstås en Nike-outlet med massor av skor och mycket billigare priser! Nåväl – vi får ta det som lär-pengar, nästa gång vet vi vart vi ska gå!

I Aten gjorde vi i andranköp i ”vår” stadsdel Monastiraki och sedan gick vi, via Syntagma-torget, på vår vän Teds inrådan till Cycladiska muséet. Urgamla statyetter  med uttryck som om de var gjorda nu, keramik och skulptur med exakt precisíon, njutningsbart!

Efter en natt på ett för oss nytt hotell tog vi våra pinaler och besökte Benaki muséet, bara underbart!

Vädret har varit lite stökigt ett tag, men nu börjar värmen komma tillbaka och regnet har gjort vår tillvaro mycket grön!

A understandable translation I hope :-), it´s a mix of Google and us!

We have been in Athens this weekend. Because colds have done that we could not walk around as we usually do , so we decided to amuse ourselves with being a little cultural instead. In addition , we needed to acquire new shoes, Nike Free , which we could not buy in Karystos . So Saturday morning we took the ferry from Marmari , went off the Athens bus somewhere in no man’s land between Rafina and Athens and went along the four-lane main road in the direction of the shopping center McArturGlen . It was not very far, but uncomfortably close to the cars and after a lot of whining ( on my part ) , we arrived at a huge business center with children ’s playground and everything you can imagine . We started in the Intersport store and we found Nike Free for both of us. We strolled on to the final house portion , before shutlle bus to the metro, we found off course a Nike outlet mall with lots of shoes at much cheaper rates! Well – we may take it that as a lesson , next time we will know where to go!

In Athens we did more shopping in ”our” neighborhood Monastiraki and then we went through Syntagma Square, at our friend Ted’s advice to the Cyclades museum. Ancient figurines with expressions as if they were made now , pottery and sculpture with pinpoint accuracy , so breathtaking wonderful!

After a night in a new hotel for us , we took our bags and visited the Benaki Museum , just wonderful!

The weather has been a bit messy for a while , but now the sun starts to warm us again and the rain has made ​​our view very green!

Vaktbyte vid parlamentet!

Skålar för varje tillfälle, utsökta!

Ett litet (c:a 2 cm) men så vackert format. Jag undrar hur man gjorde?

Marianne föll i trans för detta stora ( 1,5×2,5 m) BRODERADE tygstycke.

På denna ”slaga” stod bonden när han drogs runt ”alonin” av sin dragare, smart!

Inkilade stenar fungerade som verktyg för att få fram säden

En mosaik som Marianne förälskade sig i!

Denna 1500-tals ikon från Kreta är oerhört välbevarad och om man studerar närmare…

så ser man vilken elegant teknik man använder för att väcka liv i madonnan.

Vår badstrand börjar se lockande ut i solen. Nu är det ju så att några stycken badar varje dag under ”vintern”.

Mulbärsträden beskärs hårt antigen i nov. eller i jan./feb.. Dom är i juni otroligt effektiva parasoller.

Xovoli har ett gott kaffe, mysig miljö, fin utsikt och ett fint väder!

Vägen hem kantad med Bermuda buttercup.

Jag sa ju att mandelträdet skulle leverera och se vilken prakt.

Bukett – eller trädgårdsranunkel

I morse hade den stora rödrosa knoppen, den enda knoppen som hade börjat öppna sig på Kamelian utanför köksfönstret, ramlat av. Kändes lite sorgligt och gav upphov till lite eftertanke. För visst är det så också i det mänskliga livet, att de djärva som vågar vara föregångare ibland kan bli den där fantastiska, uppseendeväckande blomman som alla vill titta på, men som ibland kom för tidigt, det blev för kallt och den ramlar av. Andra mer robusta typer av blommor visar praktfullt upp sig överallt just nu, som malva, pingstlilja, en slags klöver med gul blomma och mandelblom.

Här har vi varit förkylda båda två, först jag och sedan Roffe. Det har inneburit att vi inte har varit särskilt fysiskt aktiva trots att vädret har varit ganska varmt och soligt. Vi har eldat i kamininsatsen, läst, målat, fixat och donat hemma istället. Vid en häftig regnskur häromdagen regnade det in genom ett av fönstren högst uppe under taket, så Roffe har varit uppe på yttertaket ovanför balkongen och tätat med silikon runtom det. Klädskåpet vid ytterdörren har fått en skolåda under sig och vi har numera en specialbyggd ”återvinningsstation” vid köksdelen. Små promenader in på stan eller för att plocka sten längs stranden har det blivit, men Kanela tycker att vi är jättetråkiga och drar iväg på egna turer när hon gett upp om oss.

Våran modiga kameliaknopp som tog mot till sig och kom ut….

men som för många som kommer ut i en ogästvänlig miljö, kan det straffa sig.

Det nya gröna tar över efter det gamla torra. Så inbjudande!

Så börjar ett mandelträd sitt år…

och 5 dagar senare har fler knoppar blommat,,,,

och kolla vilken potential till att bli överväldigande, vi håller er uppdaterade!

Skönhet kan ha många former

Kanela på lekhumör i strandbrynet, vilket muskelknippe. Vi ger henne ryssfemmor 2 ggr/vecka!

Ser ni roten…

och den bara fortsätter!

Denna strand visar nu årets kollektion. Finns alla färger, former och storlekar. I år kommer det att vara utförsäljning i maj!

Den är en hit vår kamininsats! Varm, vacker och lugnande, precis som min hustru!

Ett fack för återvinning, ett för plastpåsar, ett för lampor o.dyl. och ett för batterier. Vi har bara en återvinningsfraktion.

Multipurpose-hylla! För att fixa plats fick en del klättra efter väggarna.

Skoställ under skåpet och skåpet blev stadigare, dubbel vinst! Kanske jag ska tipsa IKEA.

Tiden springer iväg och vi med den. Den mesta tiden lever vi vanligt vardagsliv med handla, laga mat, tvätta, städa, fixa i trädgården, plugga grekiska, dansa på danskursen, snickra, sy, hugga ved (Roffe) och umgås med vänner.

Vi har hunnit med två söndagsturer med Happy Hiker på för oss nya vägar, en i ett vackert gammalt odlingslandskap längs kusten mellan Marmari och Karystosbuktens västra udde och en uppe på platån norr om Marmari. Den senare fick ett roligt och oväntat stopp när vi skulle fråga efter vägen i ett hus och hela gruppen på c:a 15 personer istället blev inbjudna att prova hemgjord tsipourou medan destillationsapparaterna puttrade intill. Den entusiastiske tillverkaren hade massor med blandningar som han absolut ville att vi skulle smaka och ibland också gissa vad den var gjord av. Mycket varmare och väldigt glada bestämde vi efter det att promenaden var precis lagom lång och vände tillbaka till våra bilar.

Vi har också gjort två egna ”upptäckar”-turer av flera projekt vi planerar att göra. Det är då vi trivs som allra bäst när vi ger oss ut för att hitta någon ”ny” stig! Kroppen får jobba och belönas med massor av endorfiner när det plötsligt dyker upp ett oväntat fynd framför ögonen.

Idag (fredag) sökte vi en annan stig än den vanliga, som går flera km på en betongväg, mellan passet från kolonnerna upp till toppen av Mt Ochi. Vi gick från kastanjeskogen upp på topparna väster om Ochi, försökte lokalisera var vi har varit förut och få ihop kartbilden i huvudet med den riktiga. Vid nästan varje steg låg blodröda stenar med fantastiska mönster och förvridna grenar och rötter som hade åkt ner i ryggsäcken om den hade varit med. Som vanligt hittar man skydd byggda av stenar vid lämpliga hålor och klippöverhäng även på de mest otillgängliga platser. Skydden är nog oftast tänkta för getter och får. När vi nästan tänkte vända, högt uppe mellan två toppar, fick Roffe syn på lämningarna en gammal bosättning som helt tydligt var byggd för både djur och människa. Intill en dunge av kastanjeträd i en bäckravin och med skelett av olivträd runt om! Hit ska vi gå tillbaka många gånger!

När vi var på väg tillbaka till bilen vid kastanjeskogen började molnen svepa in. Vi fick skynda på stegen och av och till försvann sikten i dimman. Att fastna i oväder på berget här är lika obehagligt och farligt som i Sverige. Vi har haft sommarvärme i flera dagar och inte en droppe regn på en månad. Nu säger prognosen att vi ska få regn i minst en vecka. När vi kom fram till den rösade delen av stigen ner till kastanjeskogen började det skvätta lite och när vi hade kört ner med bilen några hundra meter var alla topparna insvepta i mörka moln. Snacka om timing!

Holland, Belgien, Canada, England, Amerika, Sverige och Kanela från Karystos

Dessa stensatta ringar (Αλώνι-Aloni) användes vid tröskning, vi ser dom ganska ofta på våra turer, den här mellan Marmari och Karystos!

En vandring i ett bördigt område mellan bergen väster om Karystos.

Först ett besök i en mycket välskött litet kapell, John begrundar.

Sen ett besök hos en man som gjorde sin egen tziporo som han kryddade med allt du kan tänka dig …

som han sen slog upp på vad som fanns till hands! Som gammal tillverkare av hemkört måste jag tillstå att kvalitén var utmärkt och 62 %!

I väntan på provsmakning! Ted var som vanligt laidback och lät oss andra gå först!

I den härliga januarisolen och med måltoppen i bakgrunden!

När det stormar, regnar, snöar eller när solen obarmhärtigt plågar en är det skönt med ett kryp-in!

Kanela undrar vem som tittar ut genom hålet, vem kan de vara?

…. men det är ju Marianne!

Gryning från vår balkong en dag i januari och …

månen visade sin bästa sida dock inte hela!

Min absolut största favorit bland blommor! Violen som kom med sommaren i min barndom. Nu blommar den i januari 1000 möh! STOPPA VÄXTHUSEFFEKTEN!!

Marianne på upptäcktsfärd!

Bitvis lite steniga vägar men det kostar att vara på topp!

Denna lila husgrupp fick vi syn på inne i en ravin!

En gång i tiden bodde några i dessa stenhus och tänk va långt dom hade till Carrefor.

Vilken utsikt över kastanjerna och Egeiska havet!

Molnen kommer krypande!

Vi har inom fyra dygn lyssnat på levande musik tillsammans med Peggy och Nicos i Styra (lördag), varit på Brians födelsedagsfest på restaurang i Karystos (söndag),  på Jannis födelsedagskalas med vild spelning och dans i Lala (tisdag),  och på en tuff vandring/klättring med Happy Hikers (söndag). Vi som verkligen inte är några nattugglor!!!  Efter det kan man säga att vi har tagit det ganska lugnt, mest hållits hemma och planterat.

Ted och Elizabeth erbjöd oss en wisteria (blåregn) som växte vilt där de inte ville ha den, så efter tisdagens festnatt åkte vi hem till dem, skickade upp Roffe på en stege i olivträdet – som blåregnet hade använt som klätterställning – för att frigöra stänglarna och hjälptes sedan åt att gräva upp rötterna. Hos trädgårdsmästaren fanns den wistera vi hade beställt, så vi kom hem med två plantor.

Roffe spände kedjor mellan balkongen och räckena nedanför för att blåregnen ska ha något att klättra på och så blev det plantering. Ted/Elizabeths wisteria nådde ändå upp till balkongen! Det ska bli mycket spännande att följa dem när de börjar växa till sig i februari.

Att göra inköp här blir aldrig tråkigt! När jag handlade häromdagen, blev det först morötter, purjolök, citroner och horta (ätbara vilda gröna växter) från flaket av en picup, övriga grönsaker, frukt, ost mm från snabbköpet – Carrefour – , nötkött till soppa, lammkött till gryta, ägg och inlagd småfisk – gavros – från slaktaren, en glasoljeflaska till solrosoljan från ”omöjliga affären som har allt” och hundmat från en annan affär. Det blir småprat och hälsningar åt alla håll och kanter och, ja, det tar mycket tid! Till och med bilturen runt stan är trevlig och jag fascineras av hur enkelt trafiken flyter, trots att bilarna stannar när som helst och var de vill och att hundar, katter, barn och gamla plötsligt dyker upp på gatan eller helt enkelt promenerar mitt i gatan! Man kommer hem med ”tusen” plastpåsar och på mycket gott humör!

De senaste dagarna har det varit riktigt varmt och soligt. T.o.m. natt-temperaturen har hållit sig på +10-12 grader. Så vi har haft premiär för t-shirt och korta/uppkavlade byxor på promenaden och njutit av värmen och solen till bläckfisk mm utomhus på Filippas Taverna i hamnen.

Vi går ganska sällan ut själva och äter/dricker, men lusten till det ökar med solen!

Vi tog med oss Peggy och Nicos till grannorten Styra för att avnjuta en middag med musik.

Underbar kretensisk musik strömmade upp tillsammans med cigarettröken och smekte våra öron samt tårade våra ögon.

Vi byter namn till Happy Climbers 😉 riktigt brant i svår terräng.

Efter mycket klättring gick vi ner på en bergsrygg där stenbrytning funnits längs nästan hela.

Vi slutar alltid (nästan) våra vandringar på en taverna för att fixa vätske-och energibalans.

Naturen har ibland svårt att hålla tillbaka.

Brian och hans kompis bjöd på födelsedagsfest. Gott och trevligt på en mysig restaurang.

Trummor och ett tjutande grisskinn som när det får tryck på sig svänger! Jannis kalas hade allt!

Vår första mandarin från vårt eget träd, söt och underbart god.

Två blåregn skall planteras en på var sida om balkongen, lön för mödan om ett par månader!

På kedjorna ska våra blåregn klättra. Vi kommer att få en snygg inramning.

Fjolårets nöt men i övrigt gror det överallt!

Kanela och hennes kompis Roffe

Havet som en spegel och husgruppen till höger är gymnasiet, snacka om strandnära!

Som tidigare nämnts i denna blog Karystos+honung=sant, nu börjar binas högsäsong!

En del bönder plöjer fortfarande sin lilla teg med häst, en teg som får fantastisk omsorg och ger rikt tillbaka!

Marianne passar på att ta sig en snabbis på stranden!

En bra avslutning på en två timmars promenad-horta, broccoli, kalamares, tiropitaki, liten ouzo och vin till damen.

Några ögonblick från det gångna året!

Vi har haft ett innehållsrikt i år. Vi kommer allt bättre in i samhället. Viktigast blev nog att en slump fixade en ny lägenhet åt oss. Vår nya lägenhet har inneburit att vi bättre kan ägna oss åt våra hobbies, trädgård, måleri och hantverk. Vi har haft många besök och det är underbart att folk kommer ner för att kolla in hur vi bor. Det är med en skön känsla vi ser fram emot  2014. Välkomna att följa oss på hemsidan och även IRL om det passar!

Gott nytt år och en god fortsättning!

Marianne och Rolf

Januari- snön på Ochi kändes bekant!

Februari – vi var till Sverige en sväng och träffade bl.a. denna sjörövare. Lite lik Vilda.

Mars- i den första vårsolen satt sig Marianne ner med staffliet.

April- värmen är tillbaka och vi tar goronan på en långtur uppe i bergen.

Maj- vi går på söndagarna med Happy Hikers och som alltid avslutas promenaderna på en restaurang, denna gång i Paradisi!

Juni- en månad full av badande ungar. Det var en månad utan regn.

Juli- värmen slår till. Magnus och Caroline svalkar sig med snorkling. Vi far till Sverige i mitten av månaden.

Aug- första halvan var vi i Sverige. Husbilen var vårt hem i en månad! Vi hade då gjort en turné och mött barn, barnbarn, Inga-Lisa och en del vänner!

September- vi flyttar in i en underbar lägenhet som vi verkligen får göra till VÅRAN!

Oktober- den först höstmånaden. Regnet börjar falla och sakta kommer grönskan tillbaka.

November- vi kommer allt mer in i samhället och går på vårt första grekiska kyrkbröllop när Christos och Katherina gifter sig.

December- den första vintermånaden och HH går på söndagarna. Petter firar med en swing i berget.

Vi fick en härlig jul tillsammans med vår yngste son Petter! De första dagarna regnade det och var ganska grått, så han fick lagom tid både  för att vila upp sig och att plugga det han var tvungen. Sedan kom solen tillbaka, vinden lugnade ner sig och värmen ökade. En solig, klar dag utan moln, kunde vi t.o.m. göra en magiskt vacker tur upp på Mt Ochi,  som hade toppen vinterklädd i snö, och stenar och murar  dekorerade med vind-designad is. De dagar detta är möjligt kan räknas på ena handens fingrar, vintertid brukar berget vara noga med att dra ner mössan över öronen!

Det blev sociala dagar med både luncher, vandringar och middagar tillsammans med många av våra vänner här. På julafton var vi 11 runt vårt bord, med bl.a. lax, sill (tack IKEA!), rödbetssallad och Janssons på menyn. Och hemmagjorda svenska köttbullar – tack Petter! Så, lagom till hemresan, kom ovädret tillbaka! Vältajmat! Jag brukar inte vara särskilt sentimental, men det blev några tårar när vi lämnade ”tillbaka” honom vid färjan i Marmari i fredags när han skulle hem igen.

Avslutningen på veckan blev något utöver det vanliga. Vi gjorde oss klara för att ta bilen upp till byn Myli för söndagspromenaden med HappyHikers. Lite stressad slog jag igen dörren utan att först ta ur nyckeln på insidan. Här fungerar dörrarna så, att det inte finns något vred på utsidan, man måste öppna med nyckel. Därför har vi gömt en nyckel utanför huset. Men om det sitter en nyckel i låset på insidan kan man inte låsa upp utifrån. Nåväl, vi gav oss iväg, problem är till för att skjuta på!

Vandringsgruppen blev liten, antagligen för att natten hade varit regnig och det blåste rätt rejält. Perfekt vandringsväder med rätt kläder! Roger, Myra, Roffe, Kanela och jag  gick en tur på baksidan av berget som kastellet står på. Och vi hittade den gamla kalderimin från berget ner till akvedukterna, bitvis ofattbart välbehållen. Men tavernabesöket efter turen fick vi avstå från, vi hade ju vårt ”lilla” problem att ta itu med!

Hemma konstaterade vi att alla dörrar och fönster var ordentligt stängda och att allt, utom dörren jag slagit igen, dessutom var låst. Roffe ringde till vår värd, som stod vid grillen mitt i förberedelserna till ett födelsedagskalas, men som gav några tips. Roffe provade dem, medan jag blev inbjuden på kaffe till vår unga grannfamilj. Så där satt jag, med ganska dåligt samvete,  pratade med Dimitris 8 månader och blev serverad kaffe och smaskiga kakor medan Roffe desperat försökte få upp dörren. Så kom ändå vår värd Jannis farande, för att hjälpa till med dörren. Utan lycka. Jannis var tvungen att återvända till sitt kött, men vi fick en inbjudan till att äta med dem! Våra grannar kände till en man vi kunde prova att få hjälp av. ”Ni kommer att tro att han är en tjuv” sa de, ”han kan öppna allting!” Och så fick Roffe också kaffe och kakor. Vi hade en riktigt trevlig stund vid bordet! ”Dörröppnaren” kom med diverse verktyg i en plastkasse och inom en minut var dörren öppen! Efter ett snabbt klädbyte hamnade vi så mitt i en familjelunch för att fira Andonis, 6 år! God mat, massor med kakor, prat och skratt bland barn och gamla! När vi bröt upp sa vi till varandra: Hur ska man kunna förklara hur det är här för någon?

Dagen avslutades med att Christos (som jobbar i London) kom över på en sådan där härlig ”prat” middag.

På väg mot toppen

Naturkonst

Klätterkuse

En vy över vår värld som Petter uppskattade

Nordan har hamrat fast isen på entrén till Profeti Elias

På toppen, för första gången för oss i snö!!

På tur med HH igen!

Titta mamma vad jag kan!!

Petter fotar getter och konstaterar att det var tur att vi tog toppen dagen innan!

Refexioner

En grön och lummig rastplats efter en lång promenad

Nästan hela julaftonsgänget!

Skymning i Karystos hamn dan före julafton

Mycket snack blir det!

En dag gick vi upp till Kokkino Kastro

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor..

Den senaste kalderimin på Mariannes lista

Vi var absolut rätt klådda för denna tur.

Vi närmar oss jul även här. Torget är pyntat med ljusbelysning och många träd är invirade i ljusslingor. Vi har virat en slinga runt balkongräcket och den lyser riktigt fint i mörkret. Annars blir det inte mycket dekorationer, julpynt är inte riktigt vår grej.

Det har varit riktigt kallt här, ner till +3 grader på natten och 8-9 på dagen som lägst, men nu är det varmare igen. Mycket kallare än så blir det normalt inte!

Vardagen har tagit vid med bl.a. danskurs, språklektioner, söndagsvandringar. Nästan allt är färdigplanterat runt huset, får vi tag i wisteria så ska den ner i jorden nu, annars blir det smultron, jasmin och vildvin till våren.

Häromdagen hittade Roffe och jag av en slump en gammal turkisk bro på en promenad och det ledde till att söndagens Happy Hiker-tur gick precis över den. Många av våra ”xenos”-vänner är i sina ”hem”-länder för att fira jul med sina anhöriga, så för en gångs skull var grekerna flest. Vilket innebar: vänta länge tills alla kommit, gå väldigt sakta, vänta hela tiden på dem som vill fotografera eller plocka ”horta”, men väldigt socialt och trevligt!  I den här märkliga blandningen av höst och vår presenterar naturen hela tiden nya blommor, som mandelblom och anemoner, grönskan väller fram på marken, småfåglarna sjunger och överallt i hagarna viftar nyfödda lamm på sina svansar.

Nästa vecka kommer Petter för att vara med oss över jul, oj vad vi gläder oss!

Sverigebesök och diverse.

Jag tog nästan inte ett fotografi i Sverige. Det blev liksom inte av! Fast jag hade kunnat ta så många fina bilder på mamma som shopoholic i nya rullstolen på Gränby Centrum, Hannes, Linus och Johan spelande gammeldags hockeyspel, Matilda på promenad med mig, Emil med mobilen i högsta hugg, Maja och jag vid spisen för att fixa middag till Magnus och Caroline och min fina bror Åke som klev upp i ottan för att köra mig till flyget! Men tiden bara flög iväg och intrycken och bilderna blev kvar i huvudet och hjärtat!

07.20 lyfte planet tillbaka mot Aten den 22:a. Då var det kallt, men inte frost i Sverige. I Aten lyste solen och både jackan och koftan hamnade på armen. Färjan skulle inte gå förrän 18.00, så det fick bli taxi till IKEA. Taxichauffören såg underligt frustrerad ut när jag sa vart jag skulle. Det visade sig att han hade köat i taxibilskön i 7 (!) timmar för att få en körning och så blev det en körning på 5 minuter! P.g.a. krisen har många fler börjat köra taxi, alldeles för många och en stor parkering var full av gula bilar som väntade på sin tur. Körningen kostade €6, jag betalade €8 men kände mig som en lus!

Som vanligt var det härligt att komma hem, Karistos är verkligen hemma! Roffe hade bl. a. snickrat bord och spegel och vandrat med Happy Hikers medan jag varit i Sverige. Vädret hade varit si så där, men regnbågen visade tydligt upp att skatten finns där vi bor! Solen sken med varma sköna dagar, medan jag dukade under för Sverige-virus och blev rejält förkyld.

Sedan har vi grävt och planterat runt huset. Rosor, bougainvilla, polygala och pelargon på baksidan. Rosmarin, krukblommor och ett mandarinträd på framsidan. Roffe har klippt ner häcken och öppnat för bougainvillan att breda ut sig över entrén. Pilfinksungarna som bodde i häcken blev helt förvirrade, men det blev ljusare på gården och nu har vi utsikt över Karistos när vi kommer ut på trappan. Några buskar till ska ner i jorden på utsidan om staketet och vildvin och kanske en westeria ska få klättra på huset. Det ska bli spännande att följa växterna under vintern och våren!

Den ende bild som Marianne fick med sig från sitt Sverigebesök, men vilken fin bild!

Dom här kolonnerna är dom som ligger närmast oss förutom dom på muséet

Rast vila för HH vid ”vår” kyrka, kyrkan som gud täckte.

Skatten var så nära

Marianne gör ett nytt försök att rulla hem en kolonn

Vi vandrade högt i svår terräng denna dag

Vi hittade två ”nya” kolonner fast vi strövat denna bergssida i två år

Rolf bereder plats för lite kryddor

Bougainvillan har fått en framträdande plats när häcken kapats

Även vår entré har vi smyckat

Vår värd har välvilligt sponsrat växter runt vårt hus

Vi har planterat ett mandarinträd utanför vårt fönster, vi ser fram emot att provsmaka

Förra lördagen, strax efter att Tommie/Malin och Axel farit hem, deltog vi i vårt första kyrkliga grekiska bröllop. Det var våra tidigare grannar Christos & Katerini som gifte sig i kyrkan uppe i byn Mili. Eva och Nicos  sommarbröllop var ovanligt eftersom det inte var kyrkligt. Det här bröllopet var ovanligt eftersom inte hela släkten var bjuden utan bara den närmaste familjen och goda vänner! Annars är bröllop en stor sak här och alla släktingar ska bjudas, även om det är släkt på långt håll och man aldrig har träffat dem. Enligt Christos och Katerini är det många som skuldsätter sig för livet för att visa upp ett pampigt statusbröllop. Roffe och jag deltog i kyrk-ceremonin, men inte i festen som hölls på hotell Karystion.

Inne i kyrkan  var det ganska mycket liv och rörelse. Brudparet ställde upp sig framför prästen tillsammans med sina föräldrar och syskon. Resten av bröllopsföljet stod bakom och strosade in och ut ur kyrkan lite som de ville. Prästen pratade mycket och sjöng emellanåt. Senare fick vi veta att han talade på gammalgrekiska och att brudparet inte heller förstod vad han sa. Ett par gånger fick de kyssa en gyllene bibel, ringar förbundna med ett band sattes på deras huvuden och best man skiftade plats på ringarna mellan dem några gånger. Sedan fick paret gå sina första mödosamma steg som gifta tillsammans, förbundna med ringarna på huvudet fick de gå runt altaret några varv, en bekräftelse på att de nu är gifta.

Utanför kyrkan togs det lyckliga brudparet emot av en störtskur av risgryn från alla håll. Den seden har ju vi också, men nu fick vi veta att här symboliserar  det  att bli gamla tillsammans, att få starka gemensamma rötter.

Söndagens HH-vandring gick på gamla vägar på platån bakom bergen mellan byn Xoni och byn Paradisi där vi åt en härlig lunch tillsammans. Sedan gick några över bergen tillbaka till Karistos, några for hem med bil och Cecíle, Irene, Roffe, Kanela och jag gick tillbaka till bilen i Xoni. Längs vägen träffade vi på en alldeles nyfödd, fortfarande våt killing, som kanske trodde att vi var dess mamma och försökte gå med oss.

På söndagskvällen kom de nygifta och hälsade på och hade med sig bröllopsgodis i små söta lådor som alla bröllopsgäster ska ha och en bit tårta för oss att smaka. Paketen ska innehålla ett ojämnt antal dragerade mandlar som symboliserar ett hopp om att livet tillsammans ska bli mer sött än bittert.

Torsdag kväll hade vi middag hemma tillsammans med flera av våra internationella vänner. Tio personer från England, Holland, Frankrike och Amerika fick plats runt bordet och serverades Janssons Frestelse med nubbe och snapsvisor som förrätt, Täljstensbiff som huvudrätt och Teds fantastiska lemontarte till efterrätt.  Och dessförinnan var det naturligtvis husesyn, något som vi svenskar nog är rätt ensamma om att göra.

Nu har vi planterat de första växterna i trädgården på baksidan av vårt hus. En röd Kamelia och runt den tre blålila Veronikor.

Vi har haft några härligt intensiva dagar, fyllda av liv och skratt, när först Mats, Sandra, Vilda och Ziggy kom på söndag morgon och sedan Tommie, Malin och Axel på måndag eftermiddag. Vädret har fortsatt att vara svensk högsommar så det har blivit många bad och glassar, men det har också varit tillräckligt svalt för promenader och bergsturer. Mats var t.o.m. uppe på Ochies  topp två gånger, en gång ensam och en gång tillsammans med Sandra och Malin och han har hittat en annan väg att gå från kolonnerna upp till toppen. Roffe och jag ska testa ”om den är OK för gammalt folk” så snart vi kan. Vi fick till en gruppbild från Kastellet och fikat i kastanjeskogen, det plockades en massa stenar som målades och blev till en hel orkester: the Wilds.  Roffe gjorde ett träsvärd till Ziggy målat i siver och guld! Det lagades mycket supergod mat, nio personer fick plats runt vårt matbord utan problem och det blev en hel del tomflaskor. Och det åktes fyrhjuling, gorona, kanske det roligaste av allt!