berggrunds.se

Mest bad och mat

Roffe gjorde ytterligare en toppbestigning av Mt Ochi tillsammans med Kjell och Cilla, medan jag vilade min kropp med att pyssla hemma i rabatten. De fick en fantastisk tur över hav av violer med avslutning i kastanjeskogen. En Giro Pita på trottoiren utanför vår giro-favorit fick avrunda dagen.

Tavernan och stranden i Potami lockade oss tillbaka. Vi beställde mat och badade, åt och badade. På eftermiddagen tilltog vinden och vi fick uppleva hur det går till att dra upp en båt på land med hjälp av en träkälke på räls, massor med rep och en draganordning.

Onsdagen blev om möjligt ännu latare med morgonbad före frukost och middagsbad med frappé nere på ”våran” strand.

Och så blev det dags att vinka ”hejdå” till Kjell och Cilla.

Veckan avslutades med en vandring i Dimitrios Gorge tillsammans med Happy Hikers, som vanligt en fantastisk naturupplevelse tillsammans med glada människor från många olika länder.

En minst sagt  händelserik vecka!

Lagom till Valborg kom Östersunds-vänner på besök, dels Sinikka och Peter, dels Cilla och Kjell.

Alla vandrade till klippkyrkan och Kastello Rosso. Sinikka och Peter tog baddag när Cecile guidade oss över berget via marmorkolonnerna, passet och tillbaka till Myli på stenlagda vägar vi inte vetat om.

Vinprovning hemma med ost och fantastiska viner som Cilla och Kjell haft med från Sverige.(!) Vinprovning på vingården Montofoli, sittande på tukiska paschans terass medan supermånen lyste upp himlen.

Baddagar och lata timmar liggande på solsängar.

Stillsam promenad på 1100 m.ö.h. tillsammans med Sinikka i kastanjeskogens grönska och möte med både ödlor, sköldpadda och orm.

Kall öl och mycket mat.

Och söndagsvandring tillsammans med Happy Hikers i en dalgång från Mastroghianei ner till havet vid Potami.

Inte kunde vi ana när vi kom hit i oktober förra året, att den torra, bruna, risiga och stickiga  omgivningen skulle kunna explodera i detta myller av grönska och blommor, där den ena arten avlöser den andra och där blommornas färger kommer i vågor, inte bara på marken utan också på buskar och träd! Vi kan inte upphöra att förundras och kameran tvingar fram många pauser på våra promenader. Vissa sorter känner vi igen, men de flesta är nya för oss. Om någon av er känner till namnen på växterna på bilderna vill vi väldigt gärna veta det!

När våra gäster hade åkt tog Roffe tag i Christos matte-pluggeri igen, så på tisdagen kom han med boken under armen.  Att få prata med och lära känna dessa unga grekiska män är en ynnest.  Det är tydligt att de tycker att de kan tala med oss om sådant som de här normalt kanske inte pratar med vuxna om. Och vi får samtidigt en inblick i den kultur vi har flyttat till.

Efter alla sommarfina dagar kom det ett riktigt oväder med stark sydlig vind och regn, så att massor med vatten trycktes in under ytterdörren och rann över golvet. Jag fick en anledning att plocka fram skurkäppen, som normalt inte får motionera särskilt ofta!

Så kom torsdagen då vi fick hämta Matilda och Henrietta på flygplatsen Marcopolio. Vädret skötte sig och välkomnade de två lediga men slitna småbarnsmammorna, med att slå om till sol och c:a 20 grader. Den här gången kunde vi åka med sista färjan från Agia Marina till Styra och sparade på det viset många tråkiga mil i bilen.

Visst minns vi småbarnstiden med sin totala blandning av det som är underbarast och jobbigast i livet.  Livet här med sömn, vandringar, prata-prata-prata, långa frukostar, sol och värme, vin i väntan på och till maten, bara bry sig om sig själv, gjorde underverk! Det behövs inte så många dagar.  Roffe och jag blir så veka i hjärtat av att se dem njuta så av sin ledighet och varandras vänskap! Och vi var ute senare på natten än någon gång tidigare här i Karystos!

Första barnbarnsbesöket!   Dagen innan Ulla/Nisse/Anna lämnade oss, kom Magnus med Emil och Maja!

Den dagen var det generalstrejk bland färje-personalen.  En grekisk vän sa bittert, att ”nu strejkar de för att få längre påskledighet, och nästa strejk kommer att sammanfalla med sista april”. Det var bara för oss att ta bilen runt Chalkida och bron till flygplatsen för att hämta Magnus och barnen och sedan hela vägen tillbaka igen. Bra att det går, men så mycket mysigare och snabbare det hade varit för dem att närma sig ön med färjan!

Vi fick fyra härliga  dagar tillsammans och hann med att gå till Tsoukali och Castello Rosso och att bestiga Mt Ochis topp. Även om vädret inte var lika lugnt och sommarlikt som veckan innan, kunde vi sola  och en del av oss badade.  Vi konsumerade ansenliga mängder bläckfisk och crepes på stan, lärde oss alfabetet och  att räkna till tio på grekiska och slogs om herraväldet i ”familje-geni”.

Påsken är den största högtiden här i Grekland och Karystos har fyllts av påskfirande greker. På grund av generalstrejken dröjde det till på skärtorsdagen innan det plötsligt var svårt att hitta ett ledigt bord på barer och restauranger och parkerade bilar stod överallt. På långfredagen går man  i procession genom stan med kyrkans helgon-ikoner och  på påskaftons kväll, när mörkret har fallit, kommer ”det heliga ljuset” med båt från Aten till hamnarna i grekiska ö-världen, alltså även till Karystos. Alla samlas i hamnen när prästerna hämtar ljuset från båten och vandrar med det upp till stora kyrkan. Under timmarna fram till midnatt delar sedan prästerna ut ljuset till andra mindre kyrkor i trakten. Vid midnatt kommer stadens invånare till kyrkorna och har med sig  stearinljus dekorerade med allt från fotbollar till kors, prästerna tänder ljusen hos dem som står närmast, dessa tänder ljusen bakom och till slut brinner allas ljus. Det gäller att komma hem och innanför dörren utan att ljuset slocknar för att få lycka och välgång det kommande året . Sedan är det tillåtet att äta kött igen efter fastan och det blir  stor fest i alla hem och restauranger, med ett överflöd av mat, dryck och fyrverkerier hela natten.

Den här påsken valde vi att inte delta i påskfirandet, dels för att det visat sig att Kanela är skotträdd och reagerar helt hysteriskt när det smäller omkring henne och dels för att Magnus, Emil och Maja måste upp med tuppen för att ta tidigaste morgonfärjan till Rafina för hemfärd.

Vid besöket med Happy Hikers hos Vaggelis bjöds vi på en ovanligt god youghurt, tillverkad i Paradisi, en by några km ifrån Krystos. I den byn ska Kanela få bo när vi är i Sverige. Vi for dit för att handla och upptäckte ett litet paradis i en djup frodig dal, där youghurten tillverkas i ett familjeföretag med jordbruk med egen odling och djuruppfödning och taverna med mat gjord av de egna råvarorna. Det tog en stund innan youhurten var färdig, så vi bjöds på en tsiporo och hann gå en liten tur i bäckravinen.

Så kom svenska påskveckan och därmed de första gästerna, kärnan i det gamla Handöls-påskgänget! Vi har firat påsk med varandra sedan c:a -89, ingen kommer riktigt ihåg. De första åren i Handöl i den svenska fjällvärlden, men de senaste tre åren i Arvesund, sedan Portugal och nu i Karystos. Tillsammans med dem kom också det första regnet på tre veckor, men inte så mycket som det hotats med.

Veckan fortsatte med härligt sommarväder, sydlig vind pressade in det varma ytvattnet så att t.o.m. jag badade. Alla blev röda av solen någonstans på kroppen, trots kepsar och solskyddsfaktor 50. Promenaderna gick till klippkyrkan, vingården Montofoli, Kastello Rosso, Tsoukali och akvedukterna.

Roffe och Malin gjorde dessutom sin planerade toppbestigning från huset på c:a 15 m. ö. havet, via byn Myli upp i dalen förbi kolonnerna, den urgamla stigen genom passet upp till kastanjeskogen och sedan ända upp till toppen på 1398 meter! Och hela vägen ner igen! Efter sju timmar kom de tillbaka, vibrerande av upplevelseglädje och trötthet.

Stora middagar hör ihop med våra påskar. och så har det blivit även här, både ute och hemma. Extra rolig och nostalgisk blev långfredags-middagen med provning av Nisses hemgjorda snapsar på hirkumpirkum, gullviva, tallstrunt och gulmåra till ”mezen” och till traditionell huvudrätt Ullas hemgjorda gäddfärs med romsås.

Sista veckan i mars har präglats av umgänge med engelsk-talande Karystosbor av alla nationaliteter. Vi sa just till varandra att vi har talat mer engelska än svenska och ibland kommer det en engelsk fras fast vi bara pratar med varandra. Det sociala livet utomhus ökar med värmen och när vi har slagit oss ner på något cafenion har snart någon bekant dykt upp och gjort oss sällskap. I fredags efter gymmet träffade vi t.ex. Cristos, en ung Karystos-kille som studerar för att så småningom kunna jobba med EU i Bryssel, bl a läser han nu franska och holländska. Han satt på kaféet och läste grekiska tidningar och engelsk kurs-litteratur och berättade att hans största problem var att han måste klara vissa matematik-uppgifter och att matte bara inte funkade i hans huvud. Så nu ska han plugga matte med Roffe med början nästa vecka!

Vi gick upp till Montofoli för att höra oss för om möjligheten till en guidad tur på vingården om ”våra” påskgäster nästa vecka vill. Vi blev kvar hos Marianne och Pavlos i flera timmar, drack kaffe vid det gamla  marmorbordet med utsikt över hela Karystos-bukten, beundrade deras oerhört vackra hus-renoveringar, bl a huset som är byggt på grunden till ett romerskt bad med den rundade formen kvar i en vägg och sovrummet en trappa upp som  varit ett duvslag. Marianne kommer från Sverige och Pavlos är grek, så här blev det ömsom svenska, ömsom engelska som talades.

Både längs vägen upp till Montofoli och vidare upp på berget fanns hela ängar fulla av höga vita Irisar och nu blommar också fantastiska små blå Irisar överallt.

Söndag första april blev det ännu en tur med Happy Hikers, två timmars vandring västerut genom jordbrukslandskapet och vinodlingarna till Vasselis lilla enkla bondgård där vi åt lunch.  17 personer gick dit, betydligt färre promenerade vägen tillbaka efter maten, vinet och tsiporon! Vasselis drev tidigare en restaurang inne i Karystos, men tar nu emot enstaka sällskap på gården där han tillverkar egen honung, eget vin och tsiporo (druvbrännvin).

Hela den här veckan har vi haft svensk högsommarvärme.  Roffe har gått över till kortbyxor och när vi promenerar har jag haft kjol och bara ben. Men när vi går på stan har åtminstone jag långbyxor för att smälta in bättre. Karystos-borna tycker att det bara är tidig vår ännu och klär sig i flera lager tröjor, täckjackor och många har fortfarande vinterstövlarna på! Och det är klart, om man tar av sig nu, vad ska man då ta av sig när det är 10-20 grader varmare?? Men vi har solat på stranden och Roffe har tagit första doppet. Jag klev i med fötterna och fegade sedan ur, det är mellan 17 och 18 grader i vattnet för närvarande. Prognosen framöver lovar fortsatt finväder, kul eftersom snart våra första vår-gäster kommer! Vi har försökt köpa utomhus-grill och hopfällbara solsängar, men det är för tidigt på säsongen, det enda som kan erbjudas nu är att titta i broschyrer.

Den lilla odlingen intill vår altan är nu upphackad och rensad från mynta-rötter så gott det går. Istället är det tänkt att det ska växa ärtor, dill och persilja. Fyra tomatplantor har fått bostad i en stor kruka intill hundkojan. Jordgubbs-krukorna har fått ett enkelt ”växthus” i form av ett plast-skynke med rundstav i ändarna, hängande över mur-överliggaren. Allting växer så att det knakar! Rosorna som blev nedklippta 1 dm över marken medan vi var i Sverige, är frodiga och snart en halv-meter höga.

Insekter av alla slag surrar och flyger omkring och Kanela har fullt upp med att hålla efter flugor och getingar i våra buskar. Rätt som det är sveper gräshoppor  stora som småfåglar förbi framför näsan när vi sitter framför huset och fikar. Fåglarna sjunger som tokiga, för att inte tala om grodorna på ängen intill som kväker öronbedövande i skymningen och natten.

Smolket i bägaren eller ormen i paradiset är att min nacke har ballat ur efter allt grävande och rensande,  jag är styvnackad som en kunglighet, knaprar Alvedon och tycker emellanåt ruskigt synd om mig själv när det t.o.m. gör ont i nacken att tugga! Så fort det lättar tar jag tag i spaden eller dammsugaren eller….och så är det dags att deppa igen!

Roffe har börjat renovera Belvedere-skylten som precis hade blåst ner när vi kom i oktober. Valnötbrun lasyr och text i solgult. Förhoppningsvis är den klar och uppsatt tills våra vänner börjar komma i april.

Söndag 25 mars är det Greklands nationaldag och staden är tvättad, flaggspel sitter uppe mellan lyktstolparna i hamnen och nästan alla potthål i asfalten är lagade! Det blir högtidliga parader och ungdomarna övar att trumma och marschera på gatorna. Det finns en slags förväntan i luften inför påskveckan, som i år firas veckan efter vår svenska påsk, fler och fler människor kommer hit och rör sig på stan. I vårt lägenhetskomplex städas det ivrigt, alla lägenheterna är uthyrda och kommer att fyllas av människor under påsken. I den stora lägenheten bredvid vår har det redan flyttat in en familj och nu hörs röster, musik och andra ljud här.

Vi missade paraderna i stan, eftersom vi vandrade med ”Happy hikers” istället, men fick i alla fall ett foto på en liten pojke i nationaldräkten. Vi gick i områden vi varit, men nu på stigar och vägar vi inte vågat gå. På sluttningarna till Castello Rosso finns det just nu fler blommor än grässtrån, det är anemoner, iris, olika orkidéer, veronikor, prästkragar………….. Jag har bara sett liknande blomprakt på ängar i fjällen eller dikesrenarna i Västjämtland där allting blommar samtidigt i desperation den korta tid som finns. Vi kom att prata om dagen med det stora skyfallet i juni förra året, eftersom så många vägar blev förstörda då och Aries berättade att han fick tömma sin vattentunna 10 gånger (!!!!!) det dygnet.

Efter några sommar-lika dagar kom ovädret tillbaka, den här gången från nordost. Och oväder här ÄR verkligen oväder! Regnet rusar horisontellt i vindbyar så starka att de lyckas riva upp den nyplanterade oreganon-busken ur sin ändå relativt skyddade plats i altan-rabatten. Segelbåten, som tillsammans med många större fartyg ankrat upp i bukten utanför vårt fönster, lutar hit och dit som om den står för fulla segel i vind och vågor. Det är bara att ta skydd inomhus, med bilen parkerad långt ifrån eventuella flygande takpannor. Tur för oss att Roffe fick igång tv4play igen efter många dagar utan, så att vi kunde dyka ner i fåtöljerna och ”gotta” oss i nöjesprogrammen! Och i slutet av veckan återkom sommaren! Idag, söndag, är vi för första gången svedda på armar och ben av solen.

Vi har börjat på en kurs i grekisk folkdans. Varje måndag-kväll ska vi dansa. Lokalen var full av glada grekiska män och kvinnor, mig och Roffe  och så Stefani från England, medlem i Happy Hikers och vår hjälptolk. Vi började snällt med ”Zorba-dansen” och gick sedan successivt över till mer komplicerade steg och taktarter. Fantastisk hjärngympa, balansträning  och samtidigt hur kul som helst! En och en halv timme bara försvann och det blev svårt att somna med all energi som sprudlade i kroppen!

När vi var i Sverige frågade Sandra vad vi saknade mest. Efter en kort betänketid svarade jag: ingenting förutom barn, barnbarn och vänner! Med den reservationen att vi inte har träffats mycket oftare i Sverige heller. Jag har tänkt lite mer på frågan nu och vill lägga till: rökfria miljöer, att kunna slänga några ord i förbifarten med vem som helst och varmt vatten i kranen!

Vi kämpar på med grekiskan. Det är ett svårt språk och ett språk där vi måste börja om från början. Och det blir tydligt att vi inte är 6-7 år och nybörjare i skolan. Det tar tid, många repetitioner och känns som om vi inte kommer någon vart. Jag försöker lyssna när andra pratar för att hitta bekanta ord och kanske förstå vad de talar om och visst känner jag igen mer, men huva vad långt det är kvar innan jag kan ”slänga käft”! Till hösten tänker vi undersöka om vi kan ta lektioner om vi inte kommit längre själva.

Frågan om vad som ska hända med Kanela i sommar när vi inte är här, blir mer och mer en filosofisk fråga, en fråga om vad som är värt något i livet. Maria tycker att vi ska bygga för utrymmet framför entrén och stänga in henne där och så ger hon Kanela mat och rastar henne = springa i koppel av och an framför huset som hennes hund får göra. George tycker att vi ska ta med henne till Sverige. Vi ser på Kanela som på Lufsen i ”Lady och Lufsen”. I hela sitt c:a 3-åriga liv har hon styrt själv. Den glädje och stolthet hon utstrålar när hon skuttar runt på sina upptäcktsfärder gör oss lyckliga. Hon går och kommer när hon vill, hon väljer, hon är fri! Maria säger att risken är stor att någon som inte gillar hundar tar ihjäl henne i sommar när det är fullt med människor här. Och vi tänker att den risken måste vägas mot hur denna fria varelse skulle må av att vara instängd på en liten het yta och bara komma ut i koppel för att göra sina behov. Det blir alltså till en fråga om det är värt att leva till vilket pris som helst!

Sakta har våra kroppar börjat komma igång efter sjukdomen. De första nätterna hemma sov vi minst nio timmar/natt utan minsta svårighet. På gymmet har vi fått backa och ha lägre vikter, Roffe har sprungit på löpbandet, men det har inte jag gjort ännu. Vi läser i rapporterna från Sverige hur influensan vandrar vidare hos krakarna vi hälsade på där!  Nu vet vi att influensan härjar här i Karystos också. Och att ett av hoten i krisens spår är att sjukhuset i Karystos kan läggas ner och ombildas till vårdcentral. Det skulle försvåra livet här, då sjuka måste till Aten eller till Chalkida, Evias största stad, som ligger 12 mil norrut.

Kanela saknade oss verkligen när vi var i Sverige. Elin och Panayotis har berättat att hon kom till gymmet flera dagar i sträck och låg där utanför och väntade att vi skulle komma. Vår granne Maria, som skulle se till Kanela, berättade att hon låg i kojan i tre dagar utan att äta innan hon började aktivera sig igen. Nu lämnar hon oss inte gärna och är väldigt angelägen om att vi är med båda två när vi går någonstans. Hon har  börjat komma in till oss i lägenheten när dörren står öppen, något hon nekat till tidigare. Vi är faktiskt lite bekymrade över sommarmånaderna när vi ska till Sverige och sälja vår lägenhet!

Vädret blir allt varmare.  Ett av de skönaste tecknen på det är att vi inte behöver ha fönsterluckorna för i sovrummet längre. Det är ljuvligt att vakna till det rosa gryningsljuset, bara kunna öppna ögonen och se ut över havet! Vi har suttit utanför huset och solat hud som inte känt av solvärmen på många veckor. Och vi har tagit årets första promenad i linne och knäkorta byxor. Naturen fullkomligt exploderar av grönska och blommor!

Roffe följde med Maria för att fiska i mörkret sent en kväll. Då samlas folk på hamnpiren, fiskar, pratar, fikar,  trivs – och får ibland fisk. Nu har han köpt ett eget spinn-spö, men måste träna på att kasta utan att kunna se draget.

Igår, lördag, handlade vi krukor, jord, blomplantor och oregano och jag har kommit igång med planteringen. Om några dagar ska tomatplantor i jorden.

Varje morgon äter vi den lokalt tillverkade yoghurten, som säljs i keramikskålar istället för plastburkar, och vi börjar få ganska många tomma skålar. Nu har vi kommit på att vi ska prova att sätta jordgubbs – och smultronplantor i dem ute på muren framför entrén!

Veckan avslutades med en underbar, men blåsig och ganska kall tur till Panochori, en by i en dal på andra sidan bergen.  Uråldrig kvarn och stenlagd stig, porlande vatten och blommor!