Förra lördagen, strax efter att Tommie/Malin och Axel farit hem, deltog vi i vårt första kyrkliga grekiska bröllop. Det var våra tidigare grannar Christos & Katerini som gifte sig i kyrkan uppe i byn Mili. Eva och Nicos sommarbröllop var ovanligt eftersom det inte var kyrkligt. Det här bröllopet var ovanligt eftersom inte hela släkten var bjuden utan bara den närmaste familjen och goda vänner! Annars är bröllop en stor sak här och alla släktingar ska bjudas, även om det är släkt på långt håll och man aldrig har träffat dem. Enligt Christos och Katerini är det många som skuldsätter sig för livet för att visa upp ett pampigt statusbröllop. Roffe och jag deltog i kyrk-ceremonin, men inte i festen som hölls på hotell Karystion.
Inne i kyrkan var det ganska mycket liv och rörelse. Brudparet ställde upp sig framför prästen tillsammans med sina föräldrar och syskon. Resten av bröllopsföljet stod bakom och strosade in och ut ur kyrkan lite som de ville. Prästen pratade mycket och sjöng emellanåt. Senare fick vi veta att han talade på gammalgrekiska och att brudparet inte heller förstod vad han sa. Ett par gånger fick de kyssa en gyllene bibel, ringar förbundna med ett band sattes på deras huvuden och best man skiftade plats på ringarna mellan dem några gånger. Sedan fick paret gå sina första mödosamma steg som gifta tillsammans, förbundna med ringarna på huvudet fick de gå runt altaret några varv, en bekräftelse på att de nu är gifta.
Utanför kyrkan togs det lyckliga brudparet emot av en störtskur av risgryn från alla håll. Den seden har ju vi också, men nu fick vi veta att här symboliserar det att bli gamla tillsammans, att få starka gemensamma rötter.
Söndagens HH-vandring gick på gamla vägar på platån bakom bergen mellan byn Xoni och byn Paradisi där vi åt en härlig lunch tillsammans. Sedan gick några över bergen tillbaka till Karistos, några for hem med bil och Cecíle, Irene, Roffe, Kanela och jag gick tillbaka till bilen i Xoni. Längs vägen träffade vi på en alldeles nyfödd, fortfarande våt killing, som kanske trodde att vi var dess mamma och försökte gå med oss.
På söndagskvällen kom de nygifta och hälsade på och hade med sig bröllopsgodis i små söta lådor som alla bröllopsgäster ska ha och en bit tårta för oss att smaka. Paketen ska innehålla ett ojämnt antal dragerade mandlar som symboliserar ett hopp om att livet tillsammans ska bli mer sött än bittert.
Torsdag kväll hade vi middag hemma tillsammans med flera av våra internationella vänner. Tio personer från England, Holland, Frankrike och Amerika fick plats runt bordet och serverades Janssons Frestelse med nubbe och snapsvisor som förrätt, Täljstensbiff som huvudrätt och Teds fantastiska lemontarte till efterrätt. Och dessförinnan var det naturligtvis husesyn, något som vi svenskar nog är rätt ensamma om att göra.
Nu har vi planterat de första växterna i trädgården på baksidan av vårt hus. En röd Kamelia och runt den tre blålila Veronikor.
