Jul, jul strålande jul….

Vi fick en härlig jul tillsammans med vår yngste son Petter! De första dagarna regnade det och var ganska grått, så han fick lagom tid både  för att vila upp sig och att plugga det han var tvungen. Sedan kom solen tillbaka, vinden lugnade ner sig och värmen ökade. En solig, klar dag utan moln, kunde vi t.o.m. göra en magiskt vacker tur upp på Mt Ochi,  som hade toppen vinterklädd i snö, och stenar och murar  dekorerade med vind-designad is. De dagar detta är möjligt kan räknas på ena handens fingrar, vintertid brukar berget vara noga med att dra ner mössan över öronen!

Det blev sociala dagar med både luncher, vandringar och middagar tillsammans med många av våra vänner här. På julafton var vi 11 runt vårt bord, med bl.a. lax, sill (tack IKEA!), rödbetssallad och Janssons på menyn. Och hemmagjorda svenska köttbullar – tack Petter! Så, lagom till hemresan, kom ovädret tillbaka! Vältajmat! Jag brukar inte vara särskilt sentimental, men det blev några tårar när vi lämnade ”tillbaka” honom vid färjan i Marmari i fredags när han skulle hem igen.

Avslutningen på veckan blev något utöver det vanliga. Vi gjorde oss klara för att ta bilen upp till byn Myli för söndagspromenaden med HappyHikers. Lite stressad slog jag igen dörren utan att först ta ur nyckeln på insidan. Här fungerar dörrarna så, att det inte finns något vred på utsidan, man måste öppna med nyckel. Därför har vi gömt en nyckel utanför huset. Men om det sitter en nyckel i låset på insidan kan man inte låsa upp utifrån. Nåväl, vi gav oss iväg, problem är till för att skjuta på!

Vandringsgruppen blev liten, antagligen för att natten hade varit regnig och det blåste rätt rejält. Perfekt vandringsväder med rätt kläder! Roger, Myra, Roffe, Kanela och jag  gick en tur på baksidan av berget som kastellet står på. Och vi hittade den gamla kalderimin från berget ner till akvedukterna, bitvis ofattbart välbehållen. Men tavernabesöket efter turen fick vi avstå från, vi hade ju vårt ”lilla” problem att ta itu med!

Hemma konstaterade vi att alla dörrar och fönster var ordentligt stängda och att allt, utom dörren jag slagit igen, dessutom var låst. Roffe ringde till vår värd, som stod vid grillen mitt i förberedelserna till ett födelsedagskalas, men som gav några tips. Roffe provade dem, medan jag blev inbjuden på kaffe till vår unga grannfamilj. Så där satt jag, med ganska dåligt samvete,  pratade med Dimitris 8 månader och blev serverad kaffe och smaskiga kakor medan Roffe desperat försökte få upp dörren. Så kom ändå vår värd Jannis farande, för att hjälpa till med dörren. Utan lycka. Jannis var tvungen att återvända till sitt kött, men vi fick en inbjudan till att äta med dem! Våra grannar kände till en man vi kunde prova att få hjälp av. ”Ni kommer att tro att han är en tjuv” sa de, ”han kan öppna allting!” Och så fick Roffe också kaffe och kakor. Vi hade en riktigt trevlig stund vid bordet! ”Dörröppnaren” kom med diverse verktyg i en plastkasse och inom en minut var dörren öppen! Efter ett snabbt klädbyte hamnade vi så mitt i en familjelunch för att fira Andonis, 6 år! God mat, massor med kakor, prat och skratt bland barn och gamla! När vi bröt upp sa vi till varandra: Hur ska man kunna förklara hur det är här för någon?

Dagen avslutades med att Christos (som jobbar i London) kom över på en sådan där härlig ”prat” middag.

På väg mot toppen

Naturkonst

Klätterkuse

En vy över vår värld som Petter uppskattade

Nordan har hamrat fast isen på entrén till Profeti Elias

På toppen, för första gången för oss i snö!!

På tur med HH igen!

Titta mamma vad jag kan!!

Petter fotar getter och konstaterar att det var tur att vi tog toppen dagen innan!

Refexioner

En grön och lummig rastplats efter en lång promenad

Nästan hela julaftonsgänget!

Skymning i Karystos hamn dan före julafton

Mycket snack blir det!

En dag gick vi upp till Kokkino Kastro

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor..

Den senaste kalderimin på Mariannes lista

Vi var absolut rätt klådda för denna tur.