På måndagen, annandag påsk, åkte vi till Aten för att handla och möta upp Kjell och Cilla med barnbarnet Lia. Vi fick se en stängd stad där det nästan inte ens gick att hitta ett öppet matställe. Det blev bara en promenad runt Akropolisklippan innan vi allihop tog bussen tillbaka till Rafina och färjan. Av färjan klev Ingeborg och Rune på väg hem till Sverige, som fick en hejdåkram till innan de tog sin buss till flygplatsen.
Hemma i Karistos hann vi med ett kvällsdopp nere vid Cochilli före middagen. Grekerna tog inte ledigt 1:a maj i år. Istället kompenserade man sig genom att ta även tisdagen efter påsk ledigt. Så även i Karistos var nästan alla affärer stängda , men staden sjöd av liv på kvällen när vi gick in till centrum för att äta.
Vår vän Georg på Karamousa hade sin lilla butik öppen och fick sälja flip-flopar till Kjell, som valde himmelsblå, och Lia som valde rosa med blå prickar och gula remmar.
Tisdag morgon for Åsa och Bo iväg norrut på Evia för att se nya vyer innan de skulle hem. För oss andra fick det bli en riktig baddag. Stensamlingen utanför huset växer stadigt, den här gången mest med konstiga stenar, tegelbitar och annat med havet som konstnär.
I mitten av veckan drog molnen in och temperaturen sjönk några grader till mer normal maj-temperatur. Väderprognosen har hotat med stora regnmängder, men det har bara kommit kanske en halvtimmes milt regn.
Veckan har också präglats av ”Owes” förkylning som tyvärr drabbat både Kjell och Cilla, men en promenad runt Castello Rosso och till klippkyrkan Theosképasti har det i alla fall blivit. Liksom massor med goda måltider och samtal. Den nyöppnade glassbaren har fått många besök. Dessutom har Lia slagit oss hur många gånger som helst i familjefrågespelet M.I.G.
Fredagskvällens middag i Aetos med grillade lammkotletter och utsikt över hela Karistosbukten blev en riktig höjdpunkt! Alla, inklusive Lia 10 år, serverades hemgjord sesamhonungskaka med ett glas tsipourou till efterrätt!
Cilla hade med en bok hon lånat på biblioteket i Östersund: ”Ett nytt liv vid vägens ände”. (ISBN 978-91-85767-28-1) Den första meningen mina ögon föll på när jag öppnade boken var: ”I Grekland dör man inte av vanvård och kallbrand på ett ålderdomshem med det vackra namnet ”Solliden”, utan på byns kafé med en ouzo i handen och huvudet i ett brädspel”. Jag har nu läst hela boken och konstaterat att det lika gärna kunde vara Roffe och jag som skrivit den! Vi delar de flesta av erfarenheterna, så läs den om du vill veta hur vi har det. Den ger en bra bild av livet även här på vår ö!.