Mitten juli sommar i kubik!!

Roffe kom sig förvånansvärt snabbt och livet gled nästan genast tillbaka till det normala igen. Med den skillnaden att nu har vi, på Teds inrådan, en vattenkanna som avkalkar vårt dricksvatten. Källvattnet i kranen är mycket gott men hårt. Och med order om att dricka minst tre liter vatten om dagen blir det en hel del kalk. En annan order var att tillsätta citron i vattnet. Strax efter att vi kom hem dök Ted och Elizabeth upp med en stor kasse citroner från sin trädgård och med löfte om att få plocka så många vi behöver! Ted har också haft njursten, bl.a. när de var hos oss på middag, så han vet precis!

Så, på måndagen, fick vi äntligen träffa Magnus, Caroline , Emil och Maja! De hade passat på att ö-luffa från Rafina till Andros medan vi gjorde en djupstudie av den grekiska sjukvården, och verkade mycket nöjda med det! Först bodde de i Chora på östra kusten, men flyttade till Batsi på västra sidan pga den starka nordostliga vinden som också blåser här i Karistos. Roffe och jag tänker också ta oss till ön Andros så småningom. Och till Syros. Tinos och Delos, som ligger i samma ö-grupp och efter samma färjelinje.

Nu är det riktigt varmt här, även på nätterna, så bästa stället att vara på är i skuggan på stranden eller inomhus med korsdrag eller med AC:n på.  Värmen gör det omöjligt att fortsätta våra promenader. Motionen får bli i vattnet istället. Förutom ”vår” strand vid Kochilli har vi provat stränderna vid Agia Paraskevi längst ute på buktens västra udde, österut nedanför tavernan To Kima och så mojnade vinden tillräckligt på fredagen så att vi kunde vara vid Agios Dimithrios.  Roffe fick alltså visa Emil, Maja och Magnus grottlagunen med vatten belyst underifrån! Och sköldpaddorna låg där i ån på sina stenar och värmde sig i solen.

Det blev både beachtennis och thaichi i strandkanten förutom all snorkling. Och inomhus fick jag storstryk i både Yatsi, kortspel och frågespelet Geni.

Avskedsmiddagen på fredagskvällen blev 2 kg lammkotletter på restaurangen med den fantastiska utsikten i Aetos, det börjar bli en riktig tradition! Härligt var det att ha dem här och tomt när de åkte på lördagskvällen! De var de sista besökarna före september, för på torsdag far vi till Sverige.

 

This entry was posted in Dagbok. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *