Den här veckan blev effekterna av krisen i Grekland tydligare för oss. Vår granne Maria har flyttat. Hennes lön på sjukhuset har sänkts från 1100 till 550 Euro/månad och det gör att hon inte längre har råd att bo i egen lägenhet utan istället flyttar till ett rum med delat kök och badrum. Vi kommer verkligen att sakna henne!
När vi tog en öl i Myli med ”happy hikers” förra söndagen, kom ett ungt par med barn förbi. Det var Johannes, Torun och Ruth från Sverige. Släkt till Tryggve som vi träffade i oktober på vår första grillfest! Vi träffade dem några gånger och innan de for tillbaka till Sverige gick vi ut och åt tillsammans. Krögarparet på restaurangen var just då barnvakter till sitt 2-åriga barnbarn och snart satt Ruth vid deras bord istället och åt friterad potatis med riven ost och skålade för glatta livet. När det spelades grekisk musik dansade allihopa bredvid bordet. Att ingen förstod ett ord av vad den andre sa verkade inte ha någon som helst betydelse. Barn är verkligen inget hinder för restaurangbesök här, tvärtom! Tänk om vi kunde ta det lika enkelt!
På sätt och vis fick vi prova på det där med enkelhet när vi gick ner på stan på lördagskvällen och slog oss ned vid samma bord som Dimitrios och hans pappa. Snart dök resten av Dimitrios släktingar från Aten upp. Ett bord till behövdes. Sedan kom hans fru Crysoula, hennes väninna och föräldrar. Fullt med folk och borden drogs ihop till tre. Naturligtvis talades det grekiska med enstaka inpass på engelska. Vi satt mest och lyssnade och iakttog. Men kände oss ändå inte utanför. Mat kom fram, det ena fatet calamares och ostpaj efter det andra. Den ena flaskan ouzo efter den andra. Det är ett väldigt enkelt och avslappnat sätt att umgås på. Man kommer när man vill och går när man vill. Men hur betalningen går till lyckades vi inte få reda på!
Karystos börjar sakta men säkert fyllas med fler människor och bli en semesterstad. Gator och trottoarer är städade, fler barer och restauranger öppnas och överallt står det nu stolar och bord utomhus. Stranden närmast oss har fått nya parasoller och beachwolleyplan. Hinder stoppar trafiken från att köra på hamngatan. Och på nätterna sjuder innerstaden av liv.
Happy Hikers söndagsvandring gick till Lalas gamla kvarn, via smala stigar tillbaka över gamla bron, äldsta kvarvarande kyrkan som också var biskopssäte, till Agia Triada och tillbaka till en hägrande kall öl i byn Kalivia. Jag som inte har gillat öl särskilt mycket är snart beroende. Det finns inte mycket som går upp mot en riktigt kall öl efter en lång, varm vandring!
Vandringens höjdpunkt var annars en inbjudan från tonåringen Jannis som vi träffade vid Lalas kvarn när han rastade sin hund. Vi följdes åt tillbaka ner över gamla bron och när vi passerade familjens semesterhus på andra sidan bjöd han in oss att dricka vatten hos sin farmor. Vi avböjde med att vi var för många för hans farmor och gick vidare, men strax kom han tillbaka med inbjudan från henne att dricka kaffe i skuggan på deras balkong! Och så satt vi där i den överdådiga grönskan tillsammans med Jannis, hans bror Georgios och pappa Petros, med utsikt över Lalas dalgång, och serverades vatten och kaffe ”metrio” av hans glada farmor! Våra vänner i HH som har bott här i många år, säger att det är typisk grekisk gästfrihet!
.