Nu har värmen kommit på allvar. Och med den blir vi mer och mer grekiska i våra vanor. Det går bara inte att vara aktiv under de varmaste timmarna, det blir ryggläge och ofta sömn istället. Och mat är inte särskilt intressant förrän solen har gått ner framåt klockan nio på kvällen. Men då är det otroligt skönt att strosa ner på stan i linne och kjol/kortbyxor och slå sig ner vid ett bord på någon trottoar. Medan stan sjuder av liv med lekande barn i parker och på torg och fullt med människor på barer och restauranger.
En dag gjorde vi en utflykt till Limonario Beach norr om Styra, dvs norr om vårt närmaste bergsmassiv Ochi. Vi fann en underbar strand full med runda småstenar, kristallklart vatten och med ”vårat” berg i fonden. Dessutom gick vägen genom ett ”toscanskt” landskap, små tavernor ramade in stranden och ovanför den låg ruinen efter ett medeltida fort!
Söndagen ägnades åt att hjälpa till. Marianne knöt etiketter till Montofolis dessertvin, medan jag,Rolf, for med några Karystosbor och mötte upp ett gäng från Chalkida där Dimosarieravinen kommer ner till havet. Varje år rensas ravinen så att man kan gå den. Det växer helt otroligt härnere. På vissa ställen var det så igenväxt att motorsågar var ända sättet att öppna. Vi slutade efter att vi öppnat hela sträckningen med en lunch i en av byarna på sluttningarna ner mot ravinen. Jag fick lära mig att ”en grekisk vandring slutar alltid vid en taverna” och att ”vid ett matbord är alla greker”. En dag som lämnade en känsla av tillhörighet och massa skrapsår efter taggiga buskar.
Vi ägnar nu mycket tid till att bada och sitta i skuggan med en bok. Vattentemperaturen är svalkande och samtidigt varm, vattnet så klart som kristall. De e gött att leva!