Värme!
Första dagarna hemma har varit mycket varma. Det har varit omöjligt att göra något när solen stått som högst, så vi har kommit in i en vana att ta siesta. Vi äter lunch vid 1 – 2 tiden och sedan sätter vi på AC:n i sovrummet och lägger oss. Och i regel somnar vi efter lite läsande eller soduko-spelande.
Istället är morgnarna och kvällarna helt underbara, då är sommarkläderna lagom varma, det fläktar svalt, frukosten blir lång och middagen väldigt sen. Dvs med våra mått mätt, inte med grekernas, de börjar ofta äta efter 22.00 på nätterna.
SommarKarystos.
Det är gäster i våra grannlägenheter nu. Alla går förbi vår altan när de går till eller kommer från stranden eller stan. Och nästan varje gång sitter vi där och äter, frukost, lunch eller middag. Vi har börjat fnittra åt saken mot varandra när vi hälsar, de tror nog att vi inte gör något annat. Men det gör vi ju, vi badar och sover siesta också!:-)
Vi tycker att Karystos har vimlat av människor jämfört med hur det var i juni. Ändå försvann de flesta sommargästerna samma helg som vi kom tillbaka, säger Georg på presentbutiken Karamusa (”Vackra saker”), . Efter den senaste helgen har de blivit ändå färre. Trots alla besökare finns det inga stånd med krimskrams eller gatuförsäljare med tingeltangel, som det brukar vara på turistorter. De vanliga kioskerna har laddat upp med mer glass och några bilar har bakluckeförsäljning av honung, det är i stort sett allt. Fler restauranger och barer är öppna och alla ärt knökfulla av glada människor i alla åldrar.
På kvällen strosar folk fram och tillbaka och visar upp sig bland cyklande barn och häst-droskor på den trafik-avspärrade hamngatan. De året-runt-öppna matställena erövrar trottoarer och gator med bord och stolar. När man närmar sig stans centrum, surrar det som när man kommer in i en teaterfoajé under en paus i föreställningen. Centrum avfolkas inte förrän 2 – 3 på natten. Alla njuter av svalkan.
Kanela.
Kanela har helt flyttat tillbaka till oss och hennes koja står på altanen igen. Maki, som hon flyttade till när vi for, säger att hon sörjde oss i tre dagar och efter det drog hon ner på stan. Han hämtade tillbaka henne en gång, men hon kollade bara om vi fanns på plats och sedan sprang hon iväg. ”Hon ville inte bo hos oss”- konstaterade han. Hon har istället bott på hotell Apollons strand och alla där har tagit hand om henne. Hon är tunnare eftersom hon har rört sig mindre, men välmående med blank päls och lagom hull. Nu är allt som vanligt, ibland försvinner hon in på stan eller ner till stranden, men oftast föredrar hon att vara med oss. De varmaste eftermiddagstimmarna ligger hon i skuggan inomhus. Så nu är det väl helt enkelt så, att jag, som inte skulle ha någon hund än, inser att en hund ingår i familjen! Och jag betvivlar att vi kunde fått en bättre!
Gymmet.
Vi väntade en vecka innan vi började på gymmet. Värmen avskräckte. Men nu är vi igång och det är härligt! Det är ingen tvekan om att muskelstyrka är färskvara, men lusten att svettas och ta i finns kvar! Den överviktiga mamman och dottern som började gymma i maj, hälsade glatt på oss och båda har blivit smalare och jobbar på med sprudlande energi! Dottern har dessutom fått med sig en rund kompis. Så härligt att se!
Vattnet.
Vi tillbringar många timmar i vattnet. Det varma, salta vattnet gör underverk med kroppen, ger svalka, motion, rörlighet och nöje, Jag, som i vanliga fall skrider ut i vattnet med huvudet högt som en drottning för att inte blöta ner håret, har börjat att dyka, titta under vattnet och öva mig på att snorkla och crawla.