Mitten av september

Att följa Karystos väder är intressant. Här är torrt och brunbränt och har inte regnat sedan i maj. Det blåser ofta och nästan alltid från norr. Då och då ser vi moln hängande på bergstopparna, men de orkar sällan ta sig fram hit. På andra sidan vårt magnifika berg Mt Ochi regnar det ibland och där är det grönt i dalarna. När vi kollar vädret på sajten Poseidon kan vi följa vindarna och se hur de oftast kommer från det inre av Ryssland, tar fart över Egeiska havet och snuddar Evias södra del där Karystosbukten ligger. Här kan det blåsa storm, men några mil västerut på fastlandet är det kav lugnt. Just nu ser vi att molnen täcker stora delar av Grekland och även Evia, men inte här.  Ochi  fungerar tydligen som en ”vågbrytare” som hindrar molnen att komma hit. Blåsten verkar vara en förutsättning för det stabilt soliga vädret.

Det är aldrig för sent att lära nya saker.  Att snorkla har blivit nya ”passionen”. Från början gick energin åt till att bemästra obehaget av att ligga med öppna ögon på mage i vattnet och andas i snorkeln. Det blev små korta träningstillfällen. Nu kan jag simma länge tillsammans med Roffe och verkligen gripas av undervattensvärlden. Massor av färgstarka fiskar i olika former och storlekar, dekorerade i gult, orange, turkost, blått och grönt, med ränder på längden eller på tvären som en zebra eller med stora eller små prickar. De simmar ofattbart lugnt vidare utan att låta sig skrämmas och en del är till och med riktigt nyfikna och närgångna. Ibland kommer det  småfiskar och ger peeling på fötterna eller rycker i hårstråna på benen när man står i strandkanten.

SommarKarystos har i stort sett packat ihop. Hotell Apollon där Kanela tillbringade sin sommar stänger efter helgen och har tagit ner alla strand-parasollerna.  Vi kan få plats på solsängarna på året-runt-öppna strandbaren Kochilli igen och det är ingen bil-trängsel vid vägkanterna på väg ner till stranden.  Nu lägger man åter igen märke till ”damerna med hattarna” som ligger timtals i vattnet och deras skratt smittar av sig glädje ända upp på gatan ovanför stranden. En dag när vi kom från gymmet räknade vi till minst 20 huvuden som guppade där ute. Alla är inte damer, det finns några äldre herrar med också!

Under sommaren har det fötts många katter här. Förutom vår granne Makis katt är det 6-7 st till. De har blivit till ett problem. Så fort vi äter ute har vi dem sittande överallt omkring oss. De sitter på muren, taket eller gången och väntar in lämpligt tillfälle. De stjäl Kanelas mat eller vår om de kan. Häromdagen tog två av dem den största fisken som låg kvar på grillen en stund till för att bli färdig, trots att den var alldeles het och vi satt tre meter ifrån. Vi har börjat att bekämpa dem och vårt vapen är vatten. Så fort någon av dem visar sig, sprutar vi på dem med vattenslangen. Och det har börjat bli skillnad, de kommer men försvinner så fort de förstår att vi har sett dem. Frågan är vad som händer när de här halvvuxna katterna blir tillräckligt stora för att para sig! Vi börjar förstå att det här är en sak som på något vis måste regleras!

Det tar tid, men är en fröjd att handla. Youghurt, ost och hygienartiklar handlar vi på Carrefour. Vinet handlar vi på vinfabriken. Vi går till ”vår” slaktare och handlar kött, kyckling och ägg och vi går till ”vår” grönsakshandlare och handlar frukt och grönsaker. Särskilt vår grönsakshandlare gör affärerna till en fest med skämt, språklekar och dans. Ofta tar inköpen lång tid, men har samtidigt gett kontakter och social gemenskap. Råvarorna är en fröjd att laga mat av och för mig, som är gift och sambo med kocken, är måltiderna högtider. Vi har köpt en bok om mattradition på Evia,  Roffe har tillagat en välsmakande moussaka enligt traditionellt recept och till vintern ska vi göra grytor av alla möjliga slag, grytor är verkligen traditionell grekisk mat.

Vi har fått grannar som ska bo hela vintern i två av lägenheterna intill oss. Två unga par där båda männen är utbildade på datorer. Så nu får vi hjälp att förhoppningsvis ordna med ett bättre internet, som det är nu är det oregelbundet och opålitligt, svårt att skypa eller ladda ner t.ex. TV-program, riktigt tråkigt.

Veckans avslutning blev en guidad rundtur på vingården Montofoli tillsammans med det ena paret, Katerina och Christos, båda lärare på ”högstadiet” här.

 

 

This entry was posted in Dagbok. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *