När Kjell var här nu i oktober, lämnade han kvar en bok: ”Born to run”. Roffe läste den först och det var längesedan han ville återge ett innehåll och läsa valda delar så mycket som när han läste den! Så jag blev nyfiken och började också läsa den. Boken är intressant och spännande, trots att den handlar om att våra kroppar är utvecklade för att kunna springa länge och om vad våra fötter behöver. Den har verkligen påverkat vårt sätt att tänka
När värmen kom i maj-juni köpte först Roffe och sedan jag varsitt par flip-flop. För att kunna gå på den heta sanden på stranden. Men de var så sköna att gå i att de blev våra absoluta favoriter överallt ända fram till nu. När vi läste boken, hade vi redan börjat kommentera att våra fötter var starkare än på länge och t.ex. konstaterat att innan vi började använda flip-floparna fick vi ont i fötterna om vi gick barfota på stengolvet inne, men nu hade ingen av oss problem med det längre!
Så tankarna i ”Born to run” passade som hand i handske, vi var mogna att ta in dem. Nu har vi varsitt par tunna och böjliga Nike free i stället för stabila och väl dämpade skor och springer så mycket det går. Och mitt artros-knä klagar inte det minsta, det är tvärtom bättre än på länge! Roffe har kommit överens med Moutsie, ägaren till restaurangen Cavo d´Oro, att de ska springa Aten Maraton tillsammans i november nästa år! Själv kommer jag att bli nöjd om jag kan klara av att springa utomhus och inte bara på löpbandet!
Den här veckan har varit ganska regnig och betydligt svalare än förut. Men när vi gick hem från gymmet på fredagen sken solen strålande och varm igen och vi kunde inte motstå att slå oss ner på ”Filippas” i hamnen med ett fat calamares och varsin ouzo. Med Kanela liggande framför fötterna och en stor röd katt under bordet. Det är ett stort arbete på gång nere i hamnen, men vi vet inte riktigt vad det ska bli. Först trodde vi att det bara handlade om att muddra efter de stora regnen, sedan trodde vi att hamnen skulle breddas, men idag fick vi höra att man ska jämna ut det området där färjorna la till förr, så att inte hamnplanen sluttar ned mot vattnet längre. Man har länge stridit för att få tillbaka färjan som nu bara lägger till i Marmari, men det finns ingen riktig anledning när det går fortare att köra vägen mellan Marmari och Karystos och dessutom bussen nästan alltid finns på plats.
Förra lördagen åt vi middag med Nicos och Soie på en taverna vid bron till Marmari som vi inte varit på förut. Det var både trevligt och gott, så vi gick dit igen på fredagskvällen, tillsammans med Nouli från Thessaloniki/Löddeköping . Vad vi inte visste var att det spelades folkmusik från Kreta live den kvällen, men vi lyckades få sista bordet! En härlig kväll med god mat och god musik! Dessutom förgyllde den internationellt kända Karystosboende konstnären Tassos Syntelis restaurangen med sin närvaro, det kändes faktiskt lite häftigt!
Vi fick en härlig söndagsvandring tillsammans med Happy Hikers på söndagen, då vi gick på små grusvägar omväxlande med gamla stenlagda stigar, från byn Lalla över berget till byn Paradhisi. Jag undrar hur länge vi ska kunna gå här i närområdet och fortfarande uppleva att det finns så mycket nytt kvar att upptäcka!