Nu när det börjar bli svalare har vi ändrat våra lunch-vanor. Istället för grekisk bondsallad eller kall plock-tallrik, äter vi ofta en soppa. Roffe provar alla möjliga recept från boken med kokkonst från Evia och kryddorna hämtas från rabatten alldeles utanför dörren. Det kan vara linssoppa, rödbetssoppa, potatis/löksoppa, kycklingsoppa osv, tillagade på de fantastiska råvaror som finns här. Våra magar blir nöjda, vi äter mer vegetariskt och då blir också våra samveten mer nöjda.
Roffe blev inspirerad av helgens skidtävlingar, som vi följde via nätet, och åkte rullskidor på måndagen medan jag traskade omkring i omgivningen tillsammans med Kanela. Jag mötte tre personer och kände alla! Först var det Kiriakos Moutsie som Roffe ska springa Atens maraton tillsammans med och sedan grannarna Makie och Effie som var ute med sin hund.
På tisdagsförmiddagen när vi gick till träningen var hela stranden full av skolungdomar. Skolan hade friluftsdag! Även lärarna, bl.a. våra grannar Christos och Katerina, hade friluftsdag, alla satt på en uteservering vid stranden och fikade!:-) En tur ner till stan tar numera oftast ganska lång tid, eftersom vi träffar bekanta överallt längs vägen. Allra roligast är det när vi hamnar i samtal med grekiska bekanta och det händer oftare och oftare.
Skördetiden för citrusfrukter är här! Vi köpte två stora kassar med mandariner och apelsiner från ett lastbilsflak i hamnen. €10 för 12 kg, dvs c:a 4:-/kg omräknat i svenska pengar! De var tunga att bära hem från stan men fantastiskt goda! Så nu försöker vi hitta alla möjliga bra recept med apelsin som ingrediens.
Steffanie berättade för oss i somras att det finns en filmförening i Karystos. Varannan onsdagskväll är det visning av filmer från världens alla hörn. Filmerna är inte dubbade till grekiska så alla svenska, engelskspråkiga och möjligen tyska filmer som visas kan vi se. För oss blev det premiär den här veckan med filmklassikern Bonnie & Clyde från 1967. Jag såg den inte på den tiden då det begav sig, men Roffe hade sett den. Jag gillar inte filmer som är våldsamma, men gjorde bedömningen att våldet som visades 1967 inte går att jämföra med det som visas numera, så vi gick dit. Filmerna visas i en aula/hörsal i Karystos kommunhus/museum, där politikernas sammanträden hålls. Lokalen blev halvfull och några i publiken kände vi, bl.a. Christos och Katerina. Filmen avbröts för rullbyte i mitten och vi kände igen stämningen från Handöl i slutet av -80-talet, när vi var med och bildade en filmförening som visade filmer på Täljgården med fika och godisförsäljning under rullbytet. (Den enda filmvisningen som gick ihop ekonomiskt var Dunderklumpen!)
Veckan avslutades med täljstensmiddag med vänner på lördagskvällen och som vanligt vandring på söndagen.
Vecko-schemat börjar fyllas nu med dans, språklektioner, film, gym-pass och Happy Hiker-vandringar förutom egna promenader.
Hej, jag läser er blogg med stort intresse. Karistos är min och min mans paradis. Vi åker dit flera gånger om året, tyvärr har vi inte kunnat åka de sista 2 åren. Vi hoppas att vi kommer iväg till våren.
Hälsa till Kyriakos Moutsis med en stor kram från Mia och Lennart.
God Jul får vi önska er från ett snöigt Sollentuna