Den här veckan har vi haft det kallaste vädret hittills i vinter. Då tänder vi stearinljus och eldar i kaminen, ibland kompletterar vi med AC:n, tofflorna blir oumbärliga och våra varmaste kläder kommer fram ur garderoben.
Måndagen blev en aktiv dag. Den var solig och fin och med lite varmare kläder på oss än vanligt, gjorde vi en tur upp i berget ovanför Aetos för att leta efter ett marmorbrott där halvfärdiga kolonner skulle ligga kvar. När vi ändå var på det berget, sökte vi reda på var ”Céciles” kalderimi (stenlagda stig) kommer ner. Stigen fann vi rätt lätt men höll på att ge upp att hitta marmorbrottet, när jag råkade kasta en blick över på andra sidan ravinen och tittade rakt in i det!
På eftermiddagen träffade jag Ted och Elizabeth i deras ateljé för ett inledande samtal till de akvarell-lektioner jag ska ta under vintern. Nu har jag en inköpslista att ta med nästa helg när vi far till Aten igen och jag har, på egen begäran, fått hemläxa. Äntligen har jag kommit igång!
Senare på kvällen började grekiska danskursen efter jul-uppehållet och för första gången fick ylle-tröjan sitta på åtminstone till att börja med. Mitt under en dans ropade plötsligt en av deltagarna till och alla, utom vi, rusade fram till fönstren. Vi märkte på deras sätt att det inte hänt något allvarligt men frågade Stefanie vad som stod på. Svaret blev: ”Det snöar ute”!
På tisdagsmorgonen var bergen bakom oss snöklädda. Snön drog sig under ett par dagar lägre ner än någon gång tidigare sedan vi kom hit.
Vinden är intressant att följa här på ön. Veckans prognos är: Tis/ons nordlig, tors/fre sydvästlig, lör västlig, sön sydlig…..osv. Ibland vänder den flera gånger/dygn och är dramatisk med starka vindar.
I och med fredag kom värmen tillbaka. Helgen har varit vacker med sol och +17-18 grader. I lä på altanen har jag suttit med uppkavlade ärmar och byxben medan jag druckit kaffe.
För andra gången på kort tid har jag lyckats drulla omkull och naturligtvis ramlat så att mitt artros-knä har vikt sig mer än vad det egentligen kan. Så på söndagen följde jag med till mamorbrottet vi hittade i början på veckan och sedan fortsatte Roffe och Kanela själva upp till Céciles kalderimi. Han hade lite svårt att hitta stigen, på ”runkeeper” (en slags GPS där man får turen inritad som en röd linje på en karta), ser det ut som om han har virkat!
Efter en månads uppehåll har vi börjat träna på gymet igen. Förvånansvärt mycket av styrkan fanns kvar!