Sista måndagen före fastan, Kathará Deftéra (clean monday), är det helgdag här. Normalt brukar borgmästaren ha en fest österut vid Bouros, och bjuda på mat och vin, musik, dans och drakflygning. Vid Bouros finns det nämligen inte så många el-ledningar för drakarna att fastna i. Förra året blev det ingenting av detta pga den ekonomiska krisen. I år hade privata företagare skrapat ihop till en mini-variant av festligheterna. Trots att vi har förstått att de nya skatterna har slagit hårt särskilt mot de små företagen och att de lever på marginalen. Vi har t.ex. pratat med en företagare, som hade haft en ”försäkerhetsskull”-besparing men nu inte har ens 1€ kvar!
Roffe och jag träffade några av Happy Hikersvännerna på stranden i Aetos, och gick tillsammans med dem till festen. Vägen dit var full av bilar, motorcyklar, hästar och människor. Karistos verkade ha gått man ur huse. På plats i Bouros fanns det bord med plockmat och vin, musik spelades från flaket på en picup, några försökte dansa på det knaggliga underlaget och många sprang för att få sina drakar att flyga. Efter ett par timmars minglande promenerade vi tillbaka till stranden nedanför To Rema, hade picknick och testade våra egna drakar. Roffe hade byggt sin drake av bambu, en svart sopsäck, gaffateip, ett gult snöre inhandlat i Aten mm. Draken flög, men Roffe fick springa fort för att den skulle göra det! Roger har en drake med garanti på att minsta barn ska kunna flyga med den, men har inte lyckats förr om åren. Nu fick han upp den åtminstone några meter!
Solen gick i moln, vinden tilltog och det blev kallare. Vi spelade ett parti boule för att bli varma, men fasten tog slut när det började regna.
Vi har köpt en ny kamera med bättre möjligheter att zooma, som Roffe läser in sig på. Jag räknar i vanlig ordning med att åka snålskjuts på hans kunskaper! (Men tala inte om det för honom!)
Vi har också blivit ägare till en fyr-hjuling, en stor stabil traktorliknande tingest. Det finns så många vägar som vi inte kan åka på med bilen och därför också så många platser vi inte kan ta oss till. Jag är särskilt nyfiken på Cavo d´Oro. Om Evia är en drake och södra delen av ön är drakens huvud, så ligger Karistos i munnen och Cavo d´Oro på hjässan! Premiärturen på fyrhjulingen gick längs kusten österrut till Kastri, och vi hittade en bit av den flertusenåriga stenlagda vägen som en gång gick mellan Karistos och forntida hamnstaden Geraistos, omskriven av Homeros.
Fredag kväll dansade vi grekiskt på To Rema. Roffe och jag dansade dessutom schottis och bakmes till lämplig grekisk musik och fick applåder för det! Det blev en sen, mycket rolig kväll.
Happy Hikers söndagsvandring var en ganska kort men mycket trevlig tur på gamla stigar runt Castello Rosso. Vi fick se det romerska badet bland ruinerna av staden som en gång låg på castellets sluttning och gick på kalderimin från staden ner mot akvedukterna. Roffe och jag har gått så mycket i den här omgivningen och ändå inte funnit stigarna där människor gick innan bilvägarna fanns. Som vanligt blev det kaffe/ouzo med meze tillsammans efteråt.
Det har öppnat en ny glassbar med italiensk hemgjord glass som vi provade på hemvägen för första, men inte sista, gången. Det är så härligt att se något öppna här nu, när fler och fler affärslokaler står tomma efter att man har tvingats slå igen. Vi hör ofta sägas, lite slarvigt, att grekerna är lata. Den åsikten delar vi absolut inte, i varje fall inte vad gäller privat anställda. De jobbar alltid! Däremot är inställningen till tiden annorlunda, man ger sig tid att prata och vara vänlig och kan mycket väl stänga butiken för att göra ett ärende eller följa med någon för att titta på deras problem. Ett exempel: Roffe skulle handla tzsipouro i en liten ”diverse”handel, men den var stängd. En stund senare gick han dit igen och då var det öppet. ”Jag var här för en halvtimme sedan, men det var stängt”, sa Roffe. Ägaren ryckte på axlarna och sa: ”I´m here now!”