Vi har bott på Belvedere i två år och vi har trivts så bra. Men Belvederes lägenheter är byggda för korttids-boende/sommarboende och allt eftersom vi har blivit riktiga Karistosbor har vi börjat titta efter ett mer permanent alternativ. När Caj var här i juni och följde med för att handla vin på vinfabriken, gjorde hans nyfikenhet att vi fick reda på att det fanns en lägenhet ledig bara 100 meter bakom Belvedere. När vi samma dag fick titta på den, föll vi pladask! Tjocka väggar, gediget material, bra täta fönster, eldrivna jalusier, öppen modern planlösning, större köksdel, ungefär samma boendeyta, odlingsbara grönytor både på fram och baksida, uteplats på både sol- och skuggsida, fantastisk utsikt över havet och som pricken över i:et, ett helt källarplan som är inredningsbart och har fönster, där vi kan hålla till med våra respektive intressen. När det dessutom visade sig finnas vattenburen centralvärme (olja eller el) och solvärmt vatten till dusch och disk var vi fast! Vi kunde knappt bärga oss tills vi fick beskedet att vi kunde flytta in första september.
Dagen innan vi fick klartecken på lägenheten, bestämde vi oss för att köpa konst av våra vänner (mina konstlärare): en diptyk av Elizabeth och en abstrakt målning av Ted. För oss har inköpet en djupare innebörd: vi gräver ner rötter, vi vill bli kvar här i Karistos!
Kanela har varit skadad. För ett par veckor sedan kom hon hem och kunde nästan inte gå. Roffe tog med henne till ”vår” veterinär som sa, att antingen hade hon blivit påkörd eller också hade någon sparkat henne illa. Hon fick piller i tre dagar som skulle hejda blödning och minska smärta. Vår relation är att Kanela är inne hos oss när hon vill och när hon vill ut släpper vi ut henne. Så de flesta nätterna nu i sommar, har hon varit ute. Skadeproblemet har visat sig till och från, ibland har hon rört sig nästan normalt, ibland har hon nästan inte kunnat gå. Samtidigt äter och dricker hon girigt och trots det, är hon magrare än vanligt. Så i början på veckan gick vi tillbaka till Costas, veterinären. Han undersökte henne noga, konstaterade att problemet sannolikt kommer från korsryggen och att hon har större svårigheter i vänster bakben. Sedan skrev han ut cortison-tabletter för en dryg vecka. Om hon inte blev bättre inom en vecka måste nya undersökningar göras. Roffe tog fram pengar och ville betala, men priset blev ”tipota” – ingenting. När Roffe stod på sig svarade Costas: ”It´s my dog too!”!
Värmen har hållit i sig, med temperaturer på runt +30, med en liten dipp till + 24 idag, men sedan ska den komma tillbaka igen så långt prognosen sträcker sig. Ändå märker vi att hösten närmar sig, det har börjat dyka upp moln oftare på himlen och nätterna är svalare. Roffe bygger väggar i källaren till en ”snickarboa” åt sig och en målarstudio åt mig, där vi tänker tillbringa många timmar i vinter!
Vilken fin lägenhet