Alónissos
När vi bodde på Belvedere hade vi ett tag Nikos och Zoi från Larissa som närmsta grannar. Zoi är utbildad till förskolelärare och som alla andra nyutbildade lärare placerades hon på en ö för att jobba, och det blev i Karystos på Evia. När Zoi blev med barn och Gabriella skulle födas förra året i april, fick de lov att flytta tillbaka till Larissa några månader. Men i höstas fick Zoi en ny placering, nu i Patitiri på Alónissos och Nikos blev hemmaman där, för att de skulle kunna fortsätta att bo tillsammans. Gabriella har blivit 1 år och Roffe och jag passade på att hälsa på dem några dagar och samtidigt ”göra” ön.
Alónissos ligger tillsammans med Skiathos och Skopelos (Mamma Mia-öarna) rakt ut i Egeiska havet strax norr om Evia. Evia är 17,5 mil lång så det tar några timmar att bila till färjeläget Aghiokambos där en färja går till Glifa som ligger på fastlandet bara 25 minuter bort. Och sedan tar det en timme med bilen till hamnstaden Volos för att kliva på färjan ut till öarna. Fem och en halv timme senare, efter stopp både på Skiathos och Skopelos är man framme i Patitiri. Nikos hämtade oss och körde upp oss till hotell Nereides som ligger lite ovanför hamnen med fantastisk utsikt. Första natten var vi de enda gästerna, men ändå fylldes poolen med vatten till oss, ett hotell vi varmt rekommenderar.
Tillsammans med Zoi, Nikos och Gabriella gjorde vi utflykter både med bil och till fots till den gamla Choran som övergavs på 60-talet efter en jordbävning. Idag är de flesta husen renoverade, i många fall av engelsmän och tyskar och på en gammal åsnestig kan man gå dit på 45 minuter från byn vid hamnen.
En dag gjorde Roffe och jag en riktig långvandring och såg undersköna stränder, pinjeskogar, urgamla kyrkor och en strand, Tsoukalia, där man tillverkade amforor och som var utskeppningsställe av det vin som Alónissos var berömt för på 300-talet BC. Sedan kom Phylloxera – vinlusen – och vintillverkningen var ett minne blott. På stranden är det tänkt att det ska bli en arkeologisk site.
Som alla öar har Alonissos varit utsatt för sjörövare och museet i Patitiri hade en utställning bl.a. om det. Vi fick också veta att på 1500-talet dödades alla invånare på ön av Barbarossa och att ön efter det var helt övergiven i många år. Efter besöket på muséet satt vi i hamnen och åt lunch tillsammans med Nikos och Zoi i väntan på färjan som skulle gå 15.00. Färjan kom tidigt och till vår förvåning gick den igen efter en stund. Den gick när den skulle, 14.30, vi hade glömt att kolla biljetten ordentligt! Så det blev ännu en natt på hotellet och avfärd 06.40 med en Flying Cat morgonen efter istället.
Innan vi vände tillbaka besökte vi Arkeologiska muséet i Volos, med samlingar från hela området upp till Thessaloniki. Här finns ofattbart fina fynd ända ifrån c:a 25.000 åt BC!
And the Google translation:
Alonissos
When we stayed at the Belvedere , we had for a while Nikos and Zoi from Larissa as nearest neighbors. Zoi is a preschool teacher, and like every other newly qualified teacher , she was placed on an island to work , and it became Karystos in Evia . When Zoe got pregnant and Gabriella were born last year in April , they had to to move back to Larissa for a few months. But last autumn, Zoi got a new location , now in Patitiri on Alonissos and Nikos became a house husband there, so they could continue to live together . Gabriella is now 1 year and Roffe and I took the opportunity to visit them a few days while ”doing” the island.
Alonissos lies with Skiathos and Skopelos ( Mamma Mia Islands ) straight out of the Aegean Sea , just north of Evia . Evia is 175 km long so it takes a few hours to motor to ferry location Aghiokambos where a ferry runs to Glifa located on the mainland just 25 minutes away. And then it takes an hour by car to the port city of Volos to get on the ferry to the islands . Five and a half hours later , after a stop at both Skiathos and Skopelos we walked out from the ferry in Patitiri . Nikos picked us up and drove us to the hotel Nereides located a little above the harbor with stunning views. The first night we were the only guests, but still they filled the pool with water to us, a hotel that we recommend!
Along with Zoi , Nikos and Gabriella , we made excursions by car or on foot to the old chora which was abandoned in the 60th century after an earthquake. Today most of the houses are renovated , many of them from Englishmen and Germans and on an old donkeypath one can walk there in 45 minutes from the village at the harbor.
One day Roffe and I took a real long hike and saw beautiful beaches , pine forests , ancient churches and a beach, Tsoukalia , where they made amphorae and witch was the shipping point for the wine Alonissos was famous for in the 300 ’s BC . Then came the Phylloxera – and winemaking was a distant memory. On the beach it is thought that it will become an archaeological site .
Like all islands Alonissos has been exposed to pirats and the Museum in Patitiri had an exhibition including that. We also learned that in the 1600th century Barbarossa killed all the inhabitants of the island and that the island after that was abandoned for many years. After visiting the museum , we sat in the harbor and had lunch with Nikos and Zoi while waiting for the ferry that would go 15:00 . The ferry arrived early and to our surprise, went on again after a while. It went when it should , 14.30, we had forgotten to check the ticket properly! So it was another night at the hotel and departure 6:40 with a Flying Cat the morning after instead.
Before we turned back to Evia, we visited the Archaeological Museum in Volos , with collections from the whole area up to Thessaloniki. Here are unimaginably nice finds from approximately 25,000 to BC !
På en lång tur kan en bok vara en bra avkoppling!
Som gammal ö-luffare fann Marianne snabbt en plats att vila på.
Snart kommer frukosten in! Man hinner bara snabbt kolla av mail och FB 😉
Det var skönt att ta ett dopp i poolen innan siestan.
Utsikten från vår balkong på hotellet
Zoi och Gabriella, när vi besökte Choran!
En häftig familj tycker vi! Massvis med kärlek och omtanke!
Vackra vyer på vår promenad.
Lite mat när vi tar en paus på ett kafé där vi vände vår promenad. Dom har alltid gjort all Gabriellas mat själva, kanonbra!!
Hemfärden rullade på utför..
… men både Nikos och Gabriella blev lite trötta.
Aghii Anarghyri blev vändpunkten på vår långa tur. Vilken utsikt!
Nedsikten från Aghii Anarghyri vart häftig, dom har klistrat upp kyrkan på bergväggen.
Ett rastställe med historia, Tsoukalia, här har man reserverat plats för kommande utgrävningar.
En nymf på stranden cid Tsoukali. De tegelfärgade bakom M är skärvor från den antika amfora tillverkningen.
Här var en stig markerad men under den gröna delen av året mycket svårforcerad.
Va då trött! Inte alls! jag är döende, totalt utan energi!
En liten tjej med intresse för gamla saker…
…. och här har hon upptäckt en gammal tantfotograf.
Så här glada var vi när vi missat färjan, shit happens!
Dessa modersfigurer i lera är mellan 10000 och 8000 år gamla.
Den lilla gulremsan 1x4cm har denn långa text av verser.
Häftigt med dessa 2000 år gamla ledningar som var kilometerlånga runt Volos. armeringsjärnet är nog modernare.
En heldämpad cykel tycker nog jag att är lite väl dyr som blomsterhållare. Dock väldigt stilig. Står vid färjeläget i Glyfa.