Mellandagarna

Nyårsveckan

Det var fantastiskt roligt att ha Petter här! På annandagen var det blåsigt och kallt och vi var trötta efter en sen juldags-kväll, så det blev en bilutflykt upp till masten och ”världsarvs”-kastanjeskogen.

Vid masten kunde vi nästan inte öppna bildörrarna pga den hårda blåsten. Och därifrån såg vi att toppen på Mont Ochi var helt vit.

På vägen mot Ochi signalerade bilen halkvarning och där leden till toppen börjar var temperaturen nere på -0,5 grader. Det låg snö på marken under träden  och kastanjernas kronor bar frost istället för löv. Imponerande gamla knotiga träd i en stor skog, som riskerar att försvinna pga att getter och får betar så hårt under dem att ingen föryngring kan ske. Vi ser verkligen fram emot att komma hit i vår när kastanjeträden blommar!

Tisdag var Petters hemresedag och eftersom vinden fortsatte att blåsa rejält bestämde vi oss för att skjutsa honom till bussen i Rafina via färjan  Styra – Agia Marina. Fungerade jättebra, en trevlig tur, vi slapp trassla på motorvägarna runt Aten och totalt hade vi kört 12 mil när vi var tillbaka i Karystos.

Och så kom solen och värmen tillbaka igen. Åtminstone någorlunda. Så Kanela och vi bestämde oss för att försöka hitta vattenfallet som mannen vi träffade vid byn Mili pratat om. ”Bara in i dalen och istället för att ta höger upp mot kolonnerna gå rakt fram och in i ravinen med träden.” Javisst! Vi klättrade, hasade och småskuttade mellan klippblock. Balanserade på stenar och fastnade i järneksgrenar. Funderade på att ge upp, men…. har vi kommit så här långt så. Till slut hittade vi platsen. Så vacker med marken täckt av löv från kastanj och lönn. Ett givet utflyktsmål i vår när det grönskar och är mer vatten! På återvägen fann vi den riktiga stigen, som vi upplevde som att gå på en autostrada.

Idag, nyårsafton, har det ringt på dörren två gånger och barn har sjungit och spelat på trianglar (och fått pengar). Nyår, mer än jul,  är den helg man firar och delar ur presenter åt varandra. Och så spelar man kort om pengar överallt på alla barer. Panayoti säger att idag spelar man och imorgon gråter man! Jag har läst att detta är en kvarleva från tiden då turkarna var herrar här. Man betalade skatt till dem vid årets slut och sedan hade man en chans att spela tillbaka pengarna.

Καλή Χρόνια (Kali Chronia) !!!!!