Vädret: Nu är vi snart inne i mitten av februari, som ska vara kulmen på vintern här. Och jösses vad det har regnat! Och blåst!! Ena dagen från söder med stora vågor rullande in mot stränderna, nästa dag från norr och vågorna vet inte riktigt vart det ska ta vägen. Framför vårt hus har det bildats dammar och vägarna, som inte är asfalterade, spolas så att bara de stora stenarna blir kvar där vattnet strömmar och däremellan leråker!! Men här blir aldrig riktigt kallt och emellanåt skiner det upp och då är solen ljuvligt varm.
Hunden: Kanela trycker i sin koja när vädret är bråkigt. En dag var hon så blöt och såg så ynklig ut att vi ”erbjöd” henne att komma in till oss, men se det ville hon inte! Vi tänker att hon kanske har dåliga erfarenheter av att vara inne, att hon har råkat ut för tråkiga saker inomhus. Men det går ingen nöd på henne, hon får kärlek och mat och har skydd och värme i sin koja.
Vardagen: Vårt nya arbete är att ta hand om våra kroppar och vår hälsa. Årskorten på gymmet har visat sig vara riktiga vinstlotter! Tre dagar i veckan brukar vi gå dit och där spelar vare sig regn eller vind någon roll. Vackra dagar promenerar vi till och från och då brukar Kanela göra oss sällskap. Härliga promenader genom staden längs med stranden och hamnen, förbi alla fiskebåtar och kaféer. Och tillbaka hem kanske till brödbutiken, slaktaren eller ibland stannar vi till för en kaffe och meze någonstans.
De dagar vi inte går till gymmet blir det oftast någon längre stavgångs-tur. Jag älskar kartor och tillbringar mycket tid med Google Earth. Där kan man hitta stigar och vägar som inte finns utsatta på de vanliga kartorna. Sedan går vi på upptäcktsfärd och har hittat många vägar och genvägar. Vissa turer har blivit favoriter som vi går ofta, som t.ex. via Aetos och klippkyrkan på berget och ner till havet. Häromdagen köpte jag en arkeologi-bok om Karystos och området runt, så nu kommer vi att ha nya mål att leta efter. Eller kanske jag letar medan Roffe åker rullskidor!
Språkinlärningen får också en hel del av vår tid men det går definitivt inte lika fort för oss som för barnbarnen att lära in nya saker!! Jag repeterar och repeterar och med den här inlärningsfarten lär jag få bli hundra år innan jag kan tala hjälpligt med folk jag möter.
Vi läser om den grekiska krisen, men vi märker väldigt lite av den här i vårt lilla hörn av Grekland. När vi talar med greker omkring oss som kan engelska förstår vi att det finns en stor oro och att folk inte vet vad som ska hända. En del är arga på och anklagar tyskarna för att komma med orättvisa krav, andra anser att de grekiska politikerna har sänkt landet och missbrukat skatterna. Löne-arbetarnas pengar har gått rakt ner i ett svart hål, deras fickor, istället för till vägar och samhällsstruktur. Än så länge verkar inte vi ha något att oroa oss för, men det är synd om alla unga som inte får jobb här, eller kan skapa sin egen framtid ekonomiskt utan måste stanna hemma hos sina föräldrar.
Idag, söndag, har vi gjort en promenad med Happy Hikers och kunskapare och så många intryck kräver en egen uppdatering och den kommer i veckan!